Foto: Magnus Jacobsson


Vad ska du bli när du blir stor?

Krönikor 1 år sedan

Vad ska du bli när du blir stor? Sala-Heby Fotbolls krönikör Magnus Jacobsson har tagit ut sin startelva i musiker som kunde nått de stora fotbollsarenorna. Några av dem lyckades till och med kombinera musik- och fotbollskarriären.

Vad ska du bli när du blir stor?
– Jag vet inte, svarade Roderick David Stewart. Jag har inte bestämt mig än, kanske fotbollsproffs eller rockstjärna.
Ständigt dessa vägskäl. Ständigt dessa val.
Ibland tar livet sina små krumsprång. Ibland vill ödet annorlunda.
Ibland leder den förutbestämda stigen åt ett helt annat håll.
Några valde bort, valde rätt, valde båda och lyckades. Eller nåt.
Här är min startelva.

Julio Iglesias
De hade varit på den där årsfesten i den lilla byn Majadahonda och han stryrde bilen i hög fart längs de små vägarna. Bilen krängde och de körde av vägen. Han klarade sig med blotta förskräckelsen. Olyckan förlamade honom delvis och den långa konvalescensen var hård och en enveten träning gjorde honom senare förmögen att gå igen.
Julio Iglesias var en mycket talangfull målvakt och var Real Madrids löfte om en förstamålvakt i vardande. Men ödet ville alltså något annat.
Under sjukhusvistelsen skrevs historia.
”Jag fick en gammal gitarr hängandes runt min hals. Det förändrade allting. Händelsen visar också att livet går vidare”
Latinosångaren från Madrid slog igenom i slutet av 60-talet, kom fyra i schalger-EM 1970 och har givit smörsången ett ansikte med nästan overkligt mjölkvitt garnetyr.
La vida sigue igual.

Anna Pohjanen
Mittfältaren från Skellefteå sitter idag i den statliga televisionen röda morgonsoffa och språkar vitt och brett om sportsliga aktualiteter i veckorna. Hon har ett förflutet i Sunnanå och Älvsjö. Meriterande med 51 landskamper, två SM-guld och en sjätteplats i Atlanta-OS. Ifrågasatt kommentator i egenskap av spelaragent, men trots allt avgörande målskytt i finalen mot Malmö 1999.
I början av det nya seklet släppte hon albumet Better things to do.
Habil pop i mystofflor och flanellpyjamas med mjuka anslag i singer/songwriter-traditionen.
Tyvärr lika anonymt som en fjärdedomare.

Ingvar ”Tjotta” Olsson
Han arbetade som säljare på Tidemans Tobak under några år. Bland annat. En korpulent gjutare från Eskilstuna som gav bollen samma skjuts som vore den en kula från kanon. Vid sin sida under storhetsåren i AIK tråcklade radarkamraten Kurre Hamrin och tillsammans spelade de många försvar ett spratt.
Ingvar ”Tjotta” Olsson gjorde 70 allsvenska mål på 122 matcher och som om det inte skulle vara nog öppnade han sin strupe i tid och otid.
1954 uppträdde den fruktade centern Tjotta i Frukostklubben och ingenting blev sig likt.
Herr Olsson (som också spelade allsvensk handboll i Nyköping) spelade in ett 20-tal plattor och 50-talets evergreen ”Rosen och fjärilen” sålde i hela 90 000 exemplar.
Han blev en av landets mest efterfrågade artister i folkparkerna.

Steve Harris
Farsan var lastbilschafför och morsan hemmafru. I Leytonstone i Londons östra delar knallade den lilla grabben omkring med en boll under armen. Han lyssnade på reggae och den första modsvågen gjorde intryck och tidiga musikintresset ackompanjerade hans målinriktade fotbollsträning.
Steve Harris hette han.
Vid 14-årsåldern blir han tillfrågad att signa West Ham United och under ett par år ägnar han sitt liv att helhjärtat satsa på fotbollen.
”Det var som att bli munk”, yttrade han sig. ”Det var bara fotboll som gällde”.
Han lyfte på hatten och tackade för sig.
Harris låter sitt hår växa, slutar också spela tennis, lyssnar på Black Sabbath och Free, skaffar sig en snygg Fenderbas och bildar så småningom Iron Maiden med den äran.
Resten är historia.

Rod Stewart
Vad vore livet utan Maggie May, brukar jag tänka ibland. Gasoline Aley. Handbags & Gladrags.
Ingenting just.
Därför sänder man ju stundom en tanke och tacksamhet att det inte blev en signatur på tredjedivisionens Brentford flerårskontrakt den där dagen i den charmata rumlarens tonår.
Som centerhalv i Middlesex Schoolboys jonglerade han med bollar som han sedermera med samma varsamma handlag skulle hantera blondiner och pints.
På sommaren 1960 tackar han vänligt med bestämt till Brentfords generösa bud och sen blir han en av tidernas mest karaktäristiska ikoner.
När jag såg honom på ett regnigt Råsunda 1983 inledde han med att dundra ut bollar på volley över publikhavet.
Såklart.
Rod Stewart är kungen. Punkt.

Lennart ”Nacka” Skoglund
Den 8 juli 1975 hittades Lennart Skoglund i sin kökssoffa på Katarina Bangata 42 på Söder i Stockholm. Gravt alkoholiserad och djupt desillusionerad mötte han ensam döden och slutet var ett faktum.
Nacka Skoglund blev en myt redan under sin livstid.
Han var en gudabenådad fotbollsspelare som inte bara charmade omvärlden utan som också slogs mot ängslan, sina inre demoner och ett tvivelaktigt umgänge. En bohem och charmör som sedan på sedvanligt naivistiskt vis lotsades som magnet att åka omkring i folkparkerna och sjunga bagateller och klacka småslantar i fickorna.
Man kan tycka det vara harmlöst och charmigt.
Man kan också tycka det vara sorgligt.

Mats Rubarth
Han är – tillsammans med Malmö FFs Claes Cronqvist – allsvenskans mest utvisade spelare 7 gånger).
”Jag tror John Taylor i Duran Duran hade en likadan”, har han sagt om den basgitarr han fick av sin far där under uppväxten i Örebro.
Han var den avige vänsterfotade dribblern som lika delar roade den svenska fotbollspubliken med sina läckra infall, som oroade den svenska domarkåren med sin energi och sitt ursinne. Han hade hett temperament och vassa dobbar.
Och känsla för rockmusikerns grace och livets melodi.
Efter avslutad karriär i AIK lämnade han bollen för att söka tillflykt som basist i Casablanca.
En inte helt oäven supergrupp med hårdrock som basföda men med stilfulla popintentioner och larm, med medlemmar från Sahara Hotnights, Bullet och Space Age Baby Jane.

Miss Li
Linda Carlsson kommer från Borlänge.
Hon var mycket talangfull och spelade allsvensk fotboll med Ornäs på 90-talet.
En ljumskskada kom dock emellan och med ledstjärnor som Aretha Frankiln, Janis Joplin och Mahalia Jackson kunde det inte gå annat än att söka lyckan i musiken.
”Musiken är min fristad”, säger hon.
Hennes gladlynta kabarepop och oemotståndligt högenegriska personlighet är omöjlig att värja sig emot.
Miss Li slog igenom i de breda lagren genom sin medverkan i Så mycket bättre, där hon tolkade artister som vore det hennes egna sånger. Hennes blodröda explosivitet och kreativa utstrålning har tagit henne till toppskiktet hos landets artistelit.
Det gör ont när ljumskar brister.
Men det kan vara bra också.

Nikolai Dunger
Nikolai Dunger är Sveriges Van Morrison när han är på bästa humör. Själfull och nästan sakral i sin framtoning.
Han föddes och växte upp i Piteå och sågs länge som en av Norrlands största talanger. Mycket kretsade kring fotbollen och ambitionerna tog honom till sydligare breddgrader.
Dunger var ytterst nära att skriva på för Malmö FF, men då och där ville framtiden annorlunda
Det blev några matcher i pojklandslaget innan det musikaliska helt tog över.
Idag är han en av våra mest egensinniga och innovativa artister.
En röst som man lätt kan klyva en fyrbackslinje.

Alexi Lalas
Den långe ranglige mittbacken från Birmingham, Michigan blev en stor lysande stjärna i det landslag USA visade upp och charmade världen vid hemma-VM 1994. Lalas med sin bångstyriga frisyr och sitt karaktäristiska bockskägg nådde kulmen på sin karriär. Han blev uttagen som reserv i världslaget och spelade några år – som första amerikan – i Serie A.
Vid sidan av sitt bollspelande, levererade han också flera album med sitt band The Gypsies och sedermera också potenta soloalster i eget namn.
Numera ståtar han som ordförande i Los Angeles Galaxy.

Han är son till den framgångsrike tränaren Tom Prahl.
Men han står stadigt på egna ben.
Innan musiken blev hans levebröd spelade Martin Prahl med Jönköping Södra och IFK Malmö med framgång, som resulterade i en match i juniorlandslaget
Efter karriären inledde också han en kort tränarkarriär i Skabersjö IF (Di skånske brassarna).
2011 släppte han debutalbumet Through The Dark som fick goda recensioner och andas stadig klassisk rock med fem man på mittfältet.

Några valde alltså bort, valde rätt, valde båda och lyckades. Eller nåt.
Vilka väljer du?



Magnus Jacobsson Magnus Jacobsson
Krönikör


Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09




Relaterade artiklar




Kommentarer