Sala FF:s speaker. Foto Carina Eriksson


“Roberto Vacchi och Niklas Cajander är bäst”

Krönikor 11 månader sedan

Kan man bli lika bra som Vacchi och Cajander? Sala-Heby Fotbolls Ove Eriksson har som mångårig speaker fått sina favoriter. Här berättar han om dem och dessutom flera minnen genom åren.

Nu är det sommarledigt för spelare och ledare i fotbollen.
Naturligtvis har speakern också sommarledigt, men varför blir man speaker?

De flesta fotbollsspelare har förebilder som Zlatan och Ronaldo och allt vad de nu heter.
Jag är ingen fotbollsspelare, har aldrig varit det och tiden har runnit bort för att ens spela i korpen.
För att få vara med i den härliga sporten fotboll så har jag tagit på mig en ledarroll under många år och fått följa en av mina söners hela fotbollskarriär på nära håll.

Nu har jag lagt ledarrollen på hyllan, men det är med mig precis som för spelare att det är svårt att lämna definitivt. Jag fortsätter som speaker.
Som ledare är man nära ett lag men för att vara fortsatt nära så blir man speaker.
Det måste vara fokus hela tiden och det är nästan som att vara med och spela.
Under många år har jag varit speaker i Sala Hockey och Sala FF, har även gjort inhopp i matcher av högre dignitet. Att vara speaker är att kunna hålla fokus och vara med i matchen, se vad som händer.
Eftersom jag aldrig blev någon fotbollsspelare är det väl mitt sätt att vara med i matchen.

Det här med förebilder som spelare har finns i mitt skrå också.
Lyssna på Roberto Vacchi som är speaker på svenska fotbollslandskamper. En ordvirtous, språkkunnig och med en fantastisk speakerröst. Han refererar nu i juli Tour de France på Eurosport och är också där helt lysande.
Finns det Vacchi-tröja att köpa så köper jag en.

Jag har funderat lite på hur det började och varför. Minnet sviker men kan det vara redan på den tiden när hockeyrinken låg på Silvervallen?
Det kan vara så men för att gå till lite modernare tider så började karriären som hockeyspeaker ordentligt när det blev konstfrusen is i Sala – som det senare byggdes en hall över.
Vid konstisbanan fanns ett speakerbås för funktionärerna och det var det enda stället med värme. Vid matcherna var det inte bara vi funktionärer i båset. Vissa matcher, när det var iskallt ute, var det fler än på läktaren.

Mina söner spelade hockey i Sala Hockey. Det blev många matcher i pojklagshockeyn.
Det dröjde inte länge förrän anbud kom från A-laget och det var där jag lärde känna flera A-lagsspelare som ofta satt i utvisningsbåset och vi hann prata om många saker.
Det var ett dreamteam i speakerbåset. Tommy “Krobbe” Jonsson skötte matchklockan och Stig “Stigge” Pettersson var protokollförare. Jäklar vad kul vi hade.

De största meriterna som hockespeaker var när Sala Hockey arrangerade träningsmatcher för elitserielag.
Jag fick förtroendet att snacka på de matcherna och det var riktigt nervöst dagarna före och det blev lite sömn natten innan match.

En match minns jag speciellt, det var 1993 när Västerås IK och Djurgårdens IF möttes i en träningsmatch i Sala.
Det var invigning av ishallen och 750 åskådare var på plats.
VIK vann med 4-0 och i Djurgården spelade Kenta Nilsson och Östervålakillen Marcus Ragnarsson.
Till saken hör att det samtidigt spelades junior-VM i Gävle. Det var spelledig dag i JVM och hela skaran av NHL-scouter åkte till Sala för att kolla in matchen.

Det fanns många spelare i båda lagen som var på gång till NHL på den tiden och jag hade fått order om att alla budskap från speakern skulle vara på både svenska och engelska.
Natten före den fighten var inte kul. Sömnlös…
Det mesta inom hockeyn är ju redan på engelska så det gick bra.

Ett minne från den matchen är att en NHL-scout frågade en känd frisör i Sala utanför ishallen var toaletten fanns. Den kände frisören ska ha svarat så här ungefär
“Vi brukar gå bakom den där brandbilen som står där borta.”
Om det är en skröna eller ej får vi aldrig veta.

När min äldste son lade skridskorna på hyllan och satsade på fotboll i stället tog han en plats i A-truppen i Sala FF. Då fick jag en fråga av Janne Östlund om jag kunde tänka mig att ta hand om mikrofonen på Silvervallen.
Jag fick ta över efter en ikon, Hans-Göran Hedlund, som skött uppgiften exemplariskt i många år.

Många matcher har det blivit genom åren på Silvervallen. Burkiga högtalare som sett sina bästa dagar för 40 år sedan.
Jag hade sett fram emot en match att få vara speaker när vår dåvarande tränare Tony Mattsson hade tagit TV-laget till Silvervallen.
Det är kul när det är något extra.
Men på matchdagen kom beskedet att de hade med en egen speaker. Han med guldskorna, Rickard Herrey, skulle sköta snacket så jag fick “Pumpums” (Rune Andersson) gamla jobb att sälja lotter i stället. Inget fel i det heller.

Men den största meriten jag har är en riktig fotbollslandskamp.
Den störste och bäste speakern i vårt område är Niklas Cajander och han skulle resa bort och det blev min lycka.
Heby AIF arrangerade en flicklandskamp mellan Sverige och Norge 2010 och HAIF ringde och frågade om jag kunde tänka mig att vikariera.
Det var stort med genomgång före matchen med representant från Svenska Fotbollförbundet.
Tror jag blev erbjuden ersättning också av Heby AIF.
Matchen slutade 3-2 till Sverige och det var 800 på läktaren.

Jag fortsätter som speaker på Lärkan när Sala FF spelar sina matcher så länge de vill ha mig kvar.
Jag gillar att stå där mellan båsen och lyssna på lite “halvgalna” tränare som skäller och berömmer.
Jag gillar pulsen och det känns som att man är med i matchen.
Den 20 juli är det triangelturnering på Lärkan. Heby AIF och Tärnsjö IF kommer på besök. Jag känner många i båda klubbarna och det ska bli jättekul om nu inte Sala FF signat någon ny att sköta micken när transferfönstret under sommaren varit öppet.

Glad sommar önskar en som inte ska snacka så mycket där ute på sommartorpet.
Bara lukta på blommorna och ladda för höstsäsongen.



Ove Eriksson Ove Eriksson
Redaktör, skribent & krönikör


Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09




Relaterade artiklar




Kommentarer