Norrby SK:s damer. Foto: Privat
Sandra Fridemark, Norrby SK. Foto: Sala-Heby Fotboll


”Blev en dag som sent ska glömmas”

Krönikor 2 månader sedan

Norrby SK:s damer avslutade säsongen med seger hemma på Norrbyliden. Ett NSK som redan hade vunnit serien.
Här får ni ta del av spelaren Sandra Fridemarks betraktelse över dagen. ”Det kommer att bli en jätterolig höst, med futsal, seriesegrarfest, och framförallt; ÅRSFESTEN!” skriver hon.

Vilken dag!
Klockan 10.00 på söndagsförmiddagen infann jag och barnen oss på Norrbyliden. Vi käkade frukost, småsnackade och tog det lugnt.
Solen sken, och även om det kom lite elaka höstvindar ibland, kände man sig varm i kroppen.
Man visste liksom att det här skulle bli en dag man sent skulle glömma.

Innan uppvärmningen gör vi alltid nåt vi kallar “ring of fire”. Det låter tuffare än det är. Vi står i en ring och jonglerar. Men det ger oss ett lugn, innan det är dags att tagga till på allvar.

Jag, som tränat mina två första träningar i veckan, efter min knäskada för cirka åtta veckor sen, var ej med i uppställningen. Jag ringde till och med tränare Stefan och bad att få vara med om det kom återbud.
Bara att få sitta på bänken hade räckt för mig. Så blev inte fallet. Men nog sjutton skulle jag vara med på “ring of fire” i alla fall!

Jag snörade på mig fotbollsskorna och hängde med. För den där känslan av gemenskap, att känna sig delaktig, den är svår att få när man sitter som “bara” åskådare på sidan.
Och det är det man saknat när man varit skadad. Att få vara en i gänget!
Jag har ju haft extrem otur det här året, med två skador, och inte spelat många seriematcher, så den här matchen hade varit så rolig att få spela!
Jag var ju dessutom med i laget vid våra båda seriesegrar 2013 och 2014, men var i full färd med att föda barn och så vidare då, det blev inte många matcher då heller.

Man vill liksom vara med och fira som en spelare i laget. För även om jag bidragit till underhållning med min eminenta ordvits-humor och min super-ovanliga skada i våras folk förundrats över, så vill man liksom känna som att man bidragit lite som spelare också.

Men nu är det färdigt, och vi blickar framåt. Det kommer att bli en jätterolig höst, med futsal, seriesegrarfest, och framförallt; ÅRSFESTEN!

Jag följde ju så klart, som många andra, live-rapporteringen i herrarnas match.
Vilket drama!
Och så himla kul för Nisse Eriksson att han fick avsluta på det sättet. Gissar att han redan är i farten med att trycka upp en egen t-shirt där det står “Matchvinnare”.
Vi kommer aldrig få höra slutet på det här! Vilken avslutning på höstsäsongen. Dubbel serieseger för båda representationslagen.
När hände det senast? Det har säkert Sala-Heby Fotboll redan svar på. Jag har då aldrig upplevt det, men det känns grymt kul!

Jag älskar svengelska och ordvitsar. Helst ganska dåliga, billiga sådana.
Ebba Falk, som för övrigt är dotter till ordvits-kungen Mattias Falk, kom med en jättebra häromdagen i vår chattgrupp:

”Om Ida Svahn var en maträtt, vilken skulle hon vara då?”
”Falafel.”

Falla Fel. Fattar ni?
Vi brukar säga att Ida ligger mer på plan än hon står. Jag har ingen statistik på det, men nog både ramlar hon och slänger sig en hel del.
Men det är ju det man älskar med henne. Hon ger allt HELA tiden. Att ha en Ida frustande som en tjur i bakhasorna får vem som helst att bli stressad, tro mig!
Idag fick hon även kort för just det där frustandet.
Eller nej, domarens exakta förklaring löd:
“För prat och swishande”.
Hon gör alltså ett swishande ljud för att störa motståndaren, hon swishar dem inte.

Idas närmsta vapendragare, Nathalie Johansson, aka Nattis. HATAR att bli kallad Fnattis, vilket jag såklart älskar.
Har inte alltid koll på svenskan, och det har bidragit till många skratt. Speciellt när hon kommer med grejer som att en “munter” person är någon som är sur.
Hon själv anser att hon har en sångröst i stil med Beyonce, och hon har numer förbud att ta hand om gps:en till matcherna, efter en del fadäser med långa omvägar…
Nattis vänsterfot är för övrigt den bästa i hela Västmanland (har så klart ingen statistik på det heller, men det är sant)!

I skrivande stund vet jag ännu inte om Ebba Falk har vunnit skytteligan eller inte. Med tanke på att Sköllersta slog Tillberga med 14-1, så har deras skyttedrottning Nathalie säkert stänkt in nåt mål eller två.
Men jag håller ändå tummarna för att Ebba ska få vinna!
Vår alldeles egna fixar-Ebba. Hon fixar allt. Frukost, fester, evenemang, till och med det flesta av våra mål.
Vilken tjej, va?

Vi har ju tyvärr förlorat lite tjejer också.
Monika Linder har begett sig till kallare breddgrader, nämligen Kanada. Vi får hoppas att hon inte blivit hockeysmittad när hon kommer tillbaka, utan kommer tillbaka till oss.

Lillit Ottosson drog istället till en något varmare miljö, i Kalifornien. Vi hoppas så klart att allt går bra för henne, men att hon kommer tillbaka snarast, hon med!

Men, vi har fått se lite “gamla” ansikten komma tillbaka också. Det saknas damer inom fotbollen!
En kväll i veckan har det varit träning för “avdankade damer”. Det har varit uppskattat, och några har till och med smugit sig tillbaka till de “vanliga” träningarna och börjat köra igen. Kul tycker jag!

Också skönt att Evelina Bygg är tillbaka!
Med besked dessutom.
Hon har bara hunnit med några matcher, men redan stått för några dunderräddningar. Hon är även den som törs ta i, skrika och använda lika mycket svordomar som jag. Känns skönt.
Vi är för övrigt ungefär tre stycken som använder lite fula ord. Och vi är bland de äldsta.
Rätt pinsamt faktiskt när man tänker efter.

En som nästan aldrig använder fula ord är vår lilla frusna “tant”, Emma Löfgren. Vet ingen, förutom Lena Aldén möjligen, som har så många lager kläder på sig vid träning.
Visste ni att Emma måste stretcha nacken innan varje hörna? Annars kan hon inte nicka i mål. Nån gång när hon missade mål kom hon på sig själv med att inte ha stretchat nacken innan, och skyllde på det.

Hon tycker alltid att det är för hög volym på musiken. Dessutom alldeles för mycket dunka-dunka.

Att åka bil med Emy Sillén och Emma till en match, är som att gå på dansbands-kväll. Det är Sven-Ingvars, Jan Johanssen och 50-talskompott för hela slanten.

Emy och Emma, ja. Kling och Klang.
Fint idag när de stod och höll om varandra, tittade på alla firande spelare och suckade.
“Jaha, då var den här eran slut. Det var kul så länge det varade”.
Emy har flaggat i några år för att det är det sista hon gör, men håller hennes kropp tror jag inte hon kan motstå att fortsätta.
Emma däremot, verkar helt färdig. Det är jättetråkigt, för det är sällan man får spela med en sån lugn och mogen spelare som hon. Tar alltid rätt beslut, vinner nästan varje närkamp, och idag lyckades hon med konststycket att dribbla förbi två motspelare, utan ett enda motlägg!

Madelene Andersson. Madde, Madde Madde. Så skönt för henne att hon fick göra det avgörande målet idag!
Jag såg det tyvärr inte, eftersom jag jagade min son som klättrade i motståndarnas mål, men jag hörde att det var ett snyggt skott!

Snacka om dundersäsong för den damen. Hon har fått spela både mittback, yttermittfältare och ytterback. Hon har ju klarat allt med bravur. Hon är också en sån där spelare som alltid ger precis allt.
Hon sa idag att de sista 20 minutrarna var riktigt tunga. Jag kontrade med att det var då hon såg ut att kämpa som mest. Hon var överallt, tog allt.
Så glad för de fina förvärv vi fick från Heby och Gåvan.

Apropå Morgongåva, Tilde Ljung blev vår “kronkastar”-vinnare idag! Vilken säsong hon gjort, hon var värd varenda krona.
Vi kastar alltid en krona var innan match. Den som kommer närmast Stefans snusdosa vinner.
Hen får välja krona eller klave, och sen kasta alla mynt i luften. De som hamnar rätt vinner man, resten går till potten.
Idag kastade vi tio kronor. Tilde tog hem förstapriset, och Emma Löfgren andrapriset. Det blev en bra slant.

Efter matchen firade vi med tårta.
Ingen dålig tårta heller!
Sara, allas vår favoritbagare, hade dragit till med en riktig skönhet till tårta. Hoppas ni får se en bild på den. Jag som inte ens gillar tårta kunde inte låta bli, och det var banne mig bland den godaste tårta jag ätit.
Alla var nog rätt slut vid fikat. Så mycket anspänning som legat och pyrt inom allihopa. Firandet, dansandet ock skrikandet kan ju så klart spelat in när det gäller tröttheten också. Och även om vi inte gjorde vår bästa match, så är vi obesegrade på hemmaplan den här säsongen.

Adolfsberg stod upp väldigt bra. Ett ungt lag, med snabba och tekniska spelare. De spelade på ett och två tillslag hela tiden, och vi hade stundtals svårt att hänga med.
Men där snabbhet saknas, finns istället rutin. Och med den rutinen, samt glädjen och sammanhållningen vi har tror jag nästa säsong kommer kunna bli hur bra som helst.
Jag kan i alla fall knappt bärga mig.

Tack alla underbara supportrar, sponsorer, planskötare, kioskmänniskor, föräldrar, och alla andra som på något vis hjälpt till runt omkring.
Tack mitt älskade Norrby SK dam, för att jag får vara en del av er.
Tack Elin Johansson för ett utmärkt jobb som lagkapten.
Och tack Sala Heby Fotboll för det jobb ni lägger ner!
Vi ses i idrottshallarna framöver, och i vår hoppas jag vi ses på Norrbyliden igen!

/Sandra Fridemark



Gästkrönikör Gästkrönikör
Diverse gästskribenter


Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09




Relaterade artiklar




Kommentarer