Det är något speciellt med derbyna mellan Ransta IK och Västerfärnebo AIK.
Det gnälls bland annat på underlaget.
Redan i fjol markerade Vaik ett missnöje med Mullevis “matta”.
Så var det även innan torsdagens drabbning.
Många kanske valde att följa den spännande VM-matchen ishockey på tv.
Ändå kom det 177 åskådare för att se Ransta IK vinna derbyt med 3-1.
Rättvist?
Ja!
Med ett stort utropstecken.
Vaikspelarna såg lite tagna ut av stundens allvar.
RIK var lite hetare, starkare, snabbare och så vidare.
Ja, faktiskt bättre i allt.
Efter att i flera år ha haft säsonger där det gått sådär har Ransta IK blixtrat till i inledningen av femman.
Kan det vara för att det är ett speciellt år?
Ska det åter bli spel i Västmanlandsfyran?
Senast var 2007.
Vet inte hur många gånger jag besökt Mullevi och nästan alla gånger har det blåst.
Inte som på Lärkan i Sala, men tillräckligt för att det ska ”störa”.
Men inte den här gången.
Dessutom sken solen så att det blev så där lagom varmt.
Det blåste dock motvind för ett Västerfärnebo AIK som efter en trist start lyft med två raka segrar.
Men nu ”kraschade” Vaik igen, men med övertygelsen att de kommer att resa sig snabbt.
Nästa uppgift? Topplaget Tillberga hemma på torsdag.
I Ransta IK är det mungiporna uppåt och det hurrades rejält i omklädningsrummet efteråt.
Inte så konstigt.
Laget övertygar.
Segern över Vaik var helt i sin ordning och den här gången var det unge Victor Thorsteinsrud och rutinerade Andreas “Nisse” Nilsson som klev fram och blev matchvinnare.
Eller rättare sagt: Det var en kollektiv seger.
Det är Ransta IK:s styrka 2019.
Hur långt ska det räcka?