Jag har varit på besök “hemma” i Heby. Det är några år sedan jag växte upp på Norrgårdsgatan och det är alltid lika kul att stöta på gamla vänner när det blir återbesök.
På resan till Heby från Västerås gick de ut med ett trafikmeddelande om att någon åkte mot färdriktningen på väg 56 mellan Västerås och Sala. Det är ju ett sådant där skräckscenario så jag höll utkik.
Men den som kommit ut på fel sida om staketet i mitten kom väl på att han åkte på fel sida för jag såg ingen som kom på kollisionskurs.
Som Sala-Heby Fotbolls utsände skulle jag bevaka Hebycupen för flickor födda 2004. Det var ju så länge sedan jag flyttade så jag känner inte ens deras föräldrar.
Men börjar vi snacka mormor och farfar till dem så blir det bättre.
Hebycupen känns lite mindre och trängre än Julcupen i Sala och att få en plats i caféet var omöjligt. I stället blev det en korv med bröd på stående fot.
Det fanns många att prata med mellan matcherna och en av dem var Johan Namerius. Vi båda såg fram emot söndagskvällens EM-final i handboll och att fotbollsspelare och hockeyspelare hade mycket att lära om att ta en smäll och resa sig upp utan tjafs.
Ett av lagen i cupen var ett kombinationslag som hette NMH United. Det var spelare från klubbarna Norrby SK, Heby AIF och Morgongåva SK.
I laget lade jag speciellt märke till nummer 13, en tjej mycket kortare än de andra.
Andreas Ahlin, som har koll på det mesta i Heby AIF, berättade att hon heter Lovisa Call och är dotter till Sara Call och Johan Johansson.
Andreas berättade också att Lovisa är född 2008 och alltså fyra år yngre än lagkompisarna.
Vad månde det bliva av den lilla talangen?
I finalen, som stod mellan Haif/MSK och Täby FK, var det också en spelare som stack ut lite extra. Hon gjorde också första målet i finalen. Wilma Call, storasyster till Lovisa.
Två duktiga fotbollstjejer med rejäla fotbollsgener från pappa Johan som satt på läktaren. Han har spelat i superettan i Enköpings SK.
Men det är mamma Sara som har de finaste meriterna med sina 36 A-landskamper samt åtta i U17 och 16 U23-kamper.
Plus massor med matcher i allsvenskan med Bälinge IF.
Så de tjejerna har lite att brås på.
Det var en nöjd tävlingsledare, Jennie Fasth i Heby AIF, som jag pratade lite med efter finalen som tyckte allt hade gått bra under dagen och hon var säkert extra nöjd över att segerbucklan blev kvar i Heby.
Nu är det bara våren som saknas och nya besök i Heby och då på Tegelvallen.
Syrianska Kerburan kommer dit på premiären i mitten av april och då är jag där. Det ska bli kul att träffa Dahlberg, “Tegas”, Bosell och alla de andra Hebyprofilerna igen.