Furuvallen. Foto: Ove Eriksson


“Jag var minst sagt darrig i benen och vilsen i huvudet…”

Krönikor 5 månader sedan

VI tar oss tillbaka till SA-triangeln 1982. Det var då en lite skärrad Niclas Bergvall debuterade på allvar i Sala FF:s A-lag på Furuvallen i Tärnsjö.
“Det var sommaren 1982. En varm sommar. Och en sommar när en 17-åring fick känna på hetluften.”

Jag tittade på ”Palten”.
Han såg oron i mina ögon.
”Det är lugnt, det är bara en triangel.”
Sa Håkan Reuterwall, som han heter, med ett leende – men ett bestämt leende.

Det var sommaren 1982.
En varm sommar.
Och en sommar när en 17-årig Niclas fick känna på hetluften.

Under våren hade jag öst in mål för Sala FF:s juniorlag.
Inte skryt, bara fakta.
Det hade A-lagstränare Hugo Karlsson uppmärksammat.
Jag hade fått debutera i en träningsmatch några dagar innan på Silvervallen mot Essinge IK.
Resultat: Mål direkt.

Nu befann vi oss på Furuvallen i Tärnsjö.
En lång resa för en 17-åring.
Visserligen hade jag tillbringat midsommarafton en dryg månad tidigare på Östa camping, men att som 17-åring besöka Tärnsjö för SA-triangeln var stort.
Jag var minst sagt darrig i benen och vilsen i huvudet…

Det var inte som det är i dag, numera är det ovanligt med tioåringar som inte besökt Turkiet, Grekland och inte minst Thailand.
Inte 1982.
Det var andra tider då.

Där satt jag i omklädningsrummet på Furuvallen, tittade mig omkring och skakade av nervositet.
”Nu går vi ut.”
Sa Stefan Ljung och reste sig upp.
Stefan var västeråsare och hade kommit till Sala FF tillsammans med tränare Hugo Karlsson och hans bröder ”Kaka” (Christer) och ”Peggy” (Per-Göran) för att föra upp SFF i division 3 för första gången.
Tre spelare som hade spelat i näst högsta serien med IFK Västerås.
Nu var jag också en i gänget, men nerverna satt utanpå tröjan.
Sala FF:s tröja.

Men det var inte bara för fotbollen som 17-årige Niclas darrade, det var mest för att han hade en liten flört med en tös från Tärnsjö.
Var hon där?
Hoppas inte tänkte jag när jag drog upp strumporna.
Men det var hon, där satt hon på den fullsatta läktaren och flinade när vi sprang in på planen för att värma upp.

Debuten i SA-triangeln blev väl sådär.
Tärnsjö IF vann efter seger mot oss (2-1) och oavgjort mot Heby AIF (0-0).
På den tiden lite av en ”skandal” i klubben jag representerade. Det trots att vi besegrade Heby AIF med 3-1.
Tärnsjö IF var nämligen bottenlag i femman och Heby AIF mittenlag i sexan.
Men det skulle faktiskt dröja 21 år (2003) innan Tärnsjö IF åter vann triangeln och då hade jag slutat för länge sedan.

Flörten med tjejen från Tärnsjö rann så att säga ut i sanden och Sala FF missade dessutom avancemang till division 4 det året.
Det skulle dock bara dröja ett år innan klubbens herrar fick jubla för serieseger hemma på numera nedlagda Silvervallen.

Det blev några trianglar till för mig och visst fick jag vara med och vinna.
På måndagskvällen är det triangeldags igen, för 86:e gången och aldrig har SA-triangeln varit hetare sedan starten 1934.
Sala FF toppar division 3, Heby AIF ligger strax bakom och Tärnsjö IF har häng på en kvalplats till division 3.

Vem som vinner på Tegelvallen?
Svår fråga, det är trots allt lite av en semesterturnering med en släng av allvar och en hel del prestige.
Jag konstaterar dock att Heby AIF inte vunnit sedan 2010 och att Sala FF har tre raka segrar.



Niclas Bergvall Niclas Bergvall
Redaktör, skribent & krönikör


Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09




Relaterade artiklar




Kommentarer