Jag lägger mig platt på rygg och erkänner: Jag har missat att Agneta Sörengård har spelat i landets högsta serie, det vill säga allsvenskan!
Under mina år på Sala Allehanda satt jag ofta i “arkivet” och bläddrade i gamla tidningar och det är inte mycket som jag har missat.
Här är ett undantag!
– Jag spelade med IFK Västerås säsongerna 1980-82 när de låg i allsvenskan. De ville ha över både mig och syrran Carina efter en match mot dem i Ransta som bestod av ett hopplock från alla Salaklubbar, berättar Agneta.
Syster Carina valde att spela kvar i Sätra IF, men Agneta testade allsvenskan i några säsonger.
– Jag spelade de flesta matcherna men oftast startade jag på bänken, berättar Agneta.
– Jag längtade dock hem igen och blev spelande tränare i Sätra.

Det var alltså i Sätra IF som det hela startade.
– Jag började spela 1971 när vi drog igång ett damlag där. Men då var det damlaget direkt, det fanns inget flicklag, men det startade jag ett senare som tränare, berättar Agneta.
Hur gammal var du när du debuterade i A-laget och minns du matchen?
– Jag var 13 år och första matchen minns jag inte så mycket av men den andra spelade vi mot Fagersta på en grusplan. Jag fick göra det första målet för Sätras damer genom tiderna och vi vann med 1-0 tror jag.
Hur länge spelade du?
– Vet inte säkert när jag spelade sista matchen, men det blev något inhopp även in på 2000-talet så över 30 år blev det, säger Agneta som var tycker hon var som bäst i slutet av 70- och början av 80-talet.

Vad minns du bäst av åren som aktiv?
– Stämningen i omklädningsrummet, alla härliga lagkompisar och många roliga matcher. Vi umgicks mycket utanför fotbollen också och hade mycket roligt tillsammans. Alla träningsläger och cuper är också härliga minnen.
Vilka positioner trivdes du bäst på och vad var din styrka?
– Jag spelade på mittfältet och trivdes som spelfördelare. Jag var nog en slitvarg som aldrig gav upp.

Genomgående i Sala-Heby Fotbolls serie är att de vi intervjuar tycker att fotbollen har varit en viktig del i deras liv.
– Den var väldigt viktig, det mesta kretsade runt den. Var det inte egna träningar och matcher så var vi och tittade på andra matcher.
Saknar du fotbollen?
– Det är klart man saknar all gemenskapen och tuffa matcherna men det känns härligt att jag fick vara med så pass länge som det blev.
Har du någon kontakt med tidigare lagkamrater?
– Några träffar man så klart, syrran och jag spelade ju ihop i alla år. När man träffar gamla lagkamrater så känns det att man har väldigt mycket gemensamt och det är vänner för livet trots att vi inte träffas ofta.

Följer du den lokala fotbollen?
– Ja, mycket följer jag genom Sala-Heby Fotboll, men innan pandemin åkte Lasse och jag ofta på lokala matcher. Sätra IF har ju tyvärr inget lag nu men Västerfärnebo AIK och Norrby SK har vi tittat mycket på.
Vem är den bästa tränaren du haft?
– Jag tyckte om Anders Heljeberg i IFK Västerås.

Fotbollen var den stora sporten för Agneta, det fanns helt enkelt inte tid för något annat.
– Men innan fotbollen tog över all tid tyckte jag om att orientera och åka längdskidor. Nu har jag jobbat som idrottslärare i många år så det är klart att jag provat på alla idrotter lite smått.

Dessutom har Agneta varit fotbollstränare under flera säsonger.
– Jag började med damlaget 1982 och tränade dem i flera år. När jag fick pojkarna 1990 och 1992 var det lite lugnt något år men sedan drog jag igång ett pojklag med dem. Jag följde dem sedan ända upp till seniorlaget, vissa år med hjälp av någon mer. Vi hade även ett juniorlag tillsammans med Västerfärnebo AIK några år. Jag fick faktist VFF:s förtjänsttecken i guld 2016 för lång och trogen tjänst inom fotbollen. Det blev jag mycket glad för, berättar Agneta.
Vilka är de bästa du spelat med respektive lag?
– I Sätra måste det bli Carina Sörengård och Cecilia Eriksson. I IFK Västerås var det Angela Hanagart.

Det är många år sedan det spelades organiserad fotboll på Klockarheden, men i sommar är det dags när Sätra IF startar ett pojklag. Något som glädjer Agneta.
– Det känns otroligt roligt, äntligen blir det aktivitet på Klockarheden igen. Vi får verkligen hoppas att det blir fler lag så småningom, säger hon.

Agneta Sörengård.
Ålder: 63 år.
Yrke: Lärare.
Bor: Sätrabrunn.
Familj: Gift med Lasse och grabbarna Glenn och Rasmus. Bonusdotter Elin och två bonusbarnbarn.
Äter helst: Gärna skaldjur.
Dricker helst: IPA.
Ser på tv: Nöjesprogram och sport.
Läser: Mycket, just nu mest deckare och självbiografier.
Fritidsintressen: Trädgårdsarbete, promenader med vovven Greger och träning i Sätras fina lilla gym.