Kanske minns ni att Sala Handbollsförenings damer som firade stora framgångar på 1980- och 90-talet.
Bland annat spelade klubben division 1-handboll säsongen 1990/91 efter att ha gjort en fantastisk resa.
Då var Lotta Kihlström en av de hetare spelarna.
Sedan många år heter hon Holmér i efternamn, är 50 år och har för länge sedan lagt handbollen åt sidan.
Det sista är inte sant!
Faktum är att Lotta skulle ha spelat seriespel med Sala HF i vintras, men på grund av pandemin blev säsongen inställd.
– Handbollen har legat mig varmt om hjärtat sedan jag var sju år. En underbar sport och man kan fortfarande göra lite nytta på planen trots att man är gammal, berättar hon.
Och visst har hon fina minnen från “storhetstiden” även om Sala HF gick i den så kallade “fällan”.
– Vi var uppe i ettan och hade några härliga år när vi tog oss upp i serierna. Tyvärr så gjorde SHF det berömda felet att ta in avlagda spelare från Västerås och Irsta och glömde bort sina egna. Det blev inte någon harmoni i lagen då och där tappade vi många spelare, berättar Lotta och fortsätter:
– Janne Bardell kom som tränare och jäklar vad roligt det blev. Han hade ett helt annat sätt att träna. Helt plötsligt kunde man inte gömma sig och maska på fysen utan det var med kräkorna i halsen man lämnade vissa träningar.
Men det här ska först och främst handla om fotbollsspelare Lotta.
När började du spela?
– Det var sommaren 1983. Jag var 13 år och satt i varma bassängen i nya badhuset och Anita Jansson kom och sa att hon hört att jag var duktig på att kicka boll. Hon ville ha med mig på en match på Lärkan om en timme. Jag sa att jag inte ens ägde ett par fotbollsskor men då tog hon fram händerna bakom ryggen och sa att det hade hon redan fixat. På den vägen började jag spela i Grällsta IF under hennes ledning. Har för mig att det var damlaget som hade match men kan inte riktigt minnas. Det var dock på försäsongen eftersom vi spelade på grusplanen.
Spelade du i ett framgångsrikt flicklag?
– Jag vet att vi något år var duktiga och var med i toppen av tabellen.
Lotta berättar att det var mycket fotboll i ungdomen och då på det bostadsområde där hon växte upp.
– Mycket av min vakna tid spenderades på fotbollsplanen. Vi var ett stort gäng ungar på Hagaberg, killar och tjejer, som spelade hela somrarna. På vintern var det ishockey som gällde med samma spelare.
Och det gick bra för Lotta på fotbollsplanen, så bra att hon sommaren 1985 blev uttagen till elitlägret i Halmstad.
Vad minns du av det?
– Jag hade inte spelat så länge när uttagningarna började för elitflicklägret. Jag var ganska blyg och nervös bland alla Västeråsspelare. Var väl inte bland det bästa spelarna, jag spelade på topp i Grällsta men fick spela i mitten på mittfältet i länslaget vilket var lite jobbigare. Jag var tvungen att springa hem och försvara hela tiden, men jag ville ju göra mål (haha).
Minns du din debut i A-laget?
– Jag kom med i A-laget ganska omgående men vet inte alls vilka vi spelade mot. Men jag var 13 år, berättar Lotta.
Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Det var alltid roligt att träna, förstod inte alls de som hade barn och inte kunde träna på grund av dem. Träning gick alltid först i min värld. Fick ju barn själv sen och då fick jag dock förståelse för det. Gemenskapen med alla spelare och ledare var det bästa.
Lotta spelade, förutom i Grällsta IF, även i Sätra IF och under en kort period i Heby AIF.
– Jag har även spelat futsal i Sala FF, Sala HF och Västerfärnebo AIK.
Kanske minns ni när Sala HF var med i Seniorcupen i futsal 2014. Med en perfekt taktik och lite tur och skicklighet tog de sig till semifinal. De vann alla gruppmatcher med 1-0 – mot Västerfärnebo AIK, Norrby SK:s andralag och Tärnsjö IF. I semifinalen mot NSK:s förstalag var Lotta och kompani nära ny seger, men föll i sudden death.
Hur länge spelade du fotboll?
– Jag drog av korsbandet 1992, opererade mig 1993 och fick Oskar 1994, men var väl tillbaka något efter det.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Fotboll och handboll var mitt allt från jag började spela handboll 1977 och sedan fotboll 1983.
Saknar du fotbollen?
– Visst saknar jag fotbollen. I huvudet så tror jag att man kan lika bra som då men sedan när man kickar lite så inser man snabbt att kroppen inte alls svarar som man tror den ska göra, berättar hon.
Lotta följer för övrigt den lokala fotbollen via Sala-Heby Fotboll.
– Då håller man sig uppdaterad.
Jag minns Lotta som en snabb, tuff och med ett bra spelsinne på handbollsplanen.
Vad var din styrka som fotbollsspelare
– Det var min snabbhet tror jag. Gillade att springa på långa bollar och göra mål.
När var du som bäst?
– Att veta var jag skulle passa vidare innan jag fått min passning var en styrka. Jag passade nog fram till ett och annat mål också.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Jag har träffat så många olika tränare så det är svårt att välja en. Bästa tiden var nog när Leffe Sjödin och Janne Eriksson tränade oss i Grällsta. Då var vi ett bra lag och hade så roligt tillsammans. Vi var till Groningen i Nederländerna på träningsläger i slutet av 80-talet vilket var otroligt roligt.
Vilka är de bästa du spelat med?
– Monica Svensson, Ulrika Forsgren (Karlsson), Pia Johansson, Anki Olsson, Ulrika Pettersson med flera.
Handboll och fotboll var de sporter som Lotta lade ned mest tid på. Men hon har testat en hel del annat också.
– I skolan var jag med på alla turneringar som fanns. Det var volleyboll, basket, fotboll, handboll med mera, men jag var inte aktiv i någon mer förening. Bowlade lite, men tror inte jag var medlem, berättar Lotta.
Lotta Holmér.
Ålder: 50 år.
Yrke: Jobbar som undersköterska igen sedan snart sex år.
Bor: På Spånga Gård sedan snart 28 år.
Familj: Varit gift i snart 21 år, men vi har varit ihop 33 år. Har tre utflugna barn. Två av dem pluggar i Uppsala och en är undersköterska som jag och bor här i sala. Jag ska bli mormor till midsommar!
Äter helst: Är allätare men det blir mycket grillat.
Dricker helst: Till vardags är det bubbelvatten och till fest gärna bubbel eller vitt vin.
Ser på tv: Ser inte så mycket på tv egentligen. Följer “Farmen” och “Robinson” slaviskt. Sen gärna deckare som “Beck” och “Maria Wern”.
Läser: Är lat och lyssnar numera på ljudböcker i stället för att läsa och då endast deckare och spänningsromaner.
Fritidsintressen: Umgås gärna med vänner men det har varit sparsamt sista året på grund av corona. Familjen står högst på min lista, vår hund Dino och campinglivet. Nu har vi köpt en äldre husbil och kommer åka ut lite mera framöver. Ser mest fram emot att få bli mormor i sommar!
