Nacka Skoglunds arena när han låg i lumpen på Rindö


6 månader sedan

”Jacke och Nacka samt Bob Houghton poppade upp på semester-roadtrippen”

Sala-Heby Fotbolls Ove Eriksson har varit på roadtrip och lämnat den lokala fotbollen för en stund. Det blev i stället en nostalgitripp när han passerade ortsskyltarna runt om i södra Sverige. Många fotbollsnamn dök upp som de äldre minns men de yngre aldrig hört talas om.

 

Vi är redan i augusti och sommaren har bara flugit förbi. Hoppas att ni alla där ute har haft en fin sommar.
Nu kör den lokala höstsäsongen igång på allvar. Redan har undertecknad sett tre lokala matcher i Sala-Heby Fotbolls Triangel.
En turnering som lite överraskande Harbo IF vann och det var helt rättvist.

Precis som fotbollsspelare och ledare behöver skribenter vila från fotboll och jag har farit runt i Sverige.
Det har poppat upp fotbollsrelaterade saker vare sig man vill eller inte under roadtripen.
Det har blivit många besök på öar och den första var Länsö i Roslagens skärgård hos vänner.
De har byggt upp ett nytt hus på ön efter det förra som brann ner natten mot midsommarafton för några år sedan.
Vi var också där då och hoppade ut genom fönstret precis innan lågorna slukade allt.

Jag hade ju lovat att tänka bort fotbollen ett tag för att få tillbaka gnistan igen och något fotbollsrelaterat
hittade jag inte på Länsö. Där var det mest en lycklig hund som fick bada. Jag väntar till plus 23 och den kom aldrig.
Nästa ö var dock fotbollsrelaterad.

Den resan gick till Skålö. Det låter som en ö men det var det inte.
Visst var det en sjö intill som hunden
älskade trots den dyiga botten som gav hennes guldgula färg en svartare ton.
På resan upp till Skålö, som ligger i Gunde-landet Dala-Järna, stannade vi för hundrastning i Ludvika.

Ett Ludvika som väcker fina fotbollsminnen. Det var här han gjorde sitt 100:e mål i Sala FF.
Jonte Pierrou hade gjort 1-0 mot Ludvika men hemmalaget vände till ledning 2-1.
Ludvika såg ut att gå mot seger men sedan slog han till i 89:e minuten.
Jakob “Jacke” Eklund kom i sitt drömläge och då finns det inte någon som kan stå emot.
Mål nummer 100 för Jacke och en poäng till Sala FF.

Undertecknad, som stod vid motståndarmålet, väntande med filmkameran i regnet tillsammans med en fotbollsintresserad från en grannklubb i Dalarna var nära att missa målet när vi var i en diskussion men jag fick det på film.
Han var lika nöjd som mig, han tyckte Ludvika var lite kaxiga.
Jacke firade 100 men snart kanske han når han 200.

Nästa ö på roadtrippen var Rindö. En ö med massor av militärhistoria. Det finns mängder av tecken på att det varit ett andra världskrig.
På ön samlades många värnpliktiga och en av dem var dåtidens Zlatan. Han kallades “den vajande majskolven” i pressen.
Lennart “Nacka” Skoglund som spelade både i AIK och Hammarby samt proffs i Italienska Inter.
Han fick ett VM-brons 1950 samt ett VM-silver 1958 men gjorde bara elva landskamper totalt.
“Nacka” gjorde rekryten på KA1 på Rindö och det spelades mycket fotboll på ön.

På en hundpromenad letade vi på arenan där matcherna spelades och där mötte han bland annat Säffle-Gunnar i en match.
Det var visst en stor spelare på den tiden men även en lokal fotbollsspelare har spelat på den arenan: Göran Blidmo från Runhällen som också var rekryt på regementet.
Arenan hade nu växt igen men visst kände man historien vingslag när man var där.

Nästa runda blev lite längre och första målet var Skåne och Höllviken i närheten av Skanör.
Vi skulle besöka min sambos vän Sylva, en krutgumma som har mängder av intressanta historier att berätta.
På vägen ner passerar man Ödeshög som är en plats man bara stannar vid för att tanka eller fika lite.
Men det är omöjligt att inte tänka på Klas Ingesson.
VM 1994 som var så häftigt för oss som fick uppleva det och Klas var en bidragande orsak till bronset.
Att han inte finns längre känns tragiskt och orättvist. Karriären startade i Ödeshög och nu är han begravd där.

Fortsatt färd mot Skåne. Passerade Värnamo, nykomling i allsvenskan.
En landslagskompis till Klas i Jonas Thern har varit en bidragande orsak till deras framgångar.
Passerade Helsingborg där Henke Larsson redan fått en staty på väg upp mot Sofiero.
Det är inte många som får den äran redan när de lever.

Framme i god tid i Höllviken för att se semifinalen Sverige-England i EM. Sverigetröjan var på och ölen på kylning.
Sylva kan inte så mycket om fotboll och funderade hela tiden på varför de sparkade varandra på fötterna
och inte bollen. Jag försökte förklara reglerna men med dålig framgång.

Hon hade en fin historia om sin egen son Erik och hans kompis när de var knattar.
Det var på den tiden då då Malmö FF revolutionerade den svenska fotbollen med att ta in en utländsk tränare som i det här fallet var Bob Houghton.

Bob bodde i Höllviken inte långt från Sylvas fina Skånegård.
Erik och hans kompis, som var MFF-supporters, satte på sig de ljusblå tröjorna och åkte dit för en autograf.
Inga problem sa Bob och skrev en till Erik.
Han frågade sedan hans kompis om han också ville ha en.
”Nej!” sa han, ”för jag skriver av hans sen.”
Sa kompisen.
Det var slutet av 70-talet och inte så viktigt tyckte väl han.
Vad Bob tyckte och tänkte förtäljer inte historien.

I Höllviken, eller närmare bestämt i grannorten Vellinge, bor min sambos kompis Linda.
Hon spelar något som inte slagit igenom på våra breddgrader och det är gåfotboll.
Det är något nytt påfund. Man får absolut inte springa på plan och det är ju väldigt svårt i fotboll.
Det får bli en egen artikel om den fotbollskonsten.

Från Höllviken körde vi via Simrishamn på E22 längs ostkusten.
Det fanns flera vägskyltar med ortsnamn som man inte kan låta bli att tänka på fotboll när man passerar.
Blomstermåla 25 till vänster, ja där startade bröderna Magnusson sina fotbollskarriärer.
Roger Magnusson som aldrig har spelat i allsvenskan men gjort 14 landskamper och varit proffs i Olympique de Marseille med flera titlar i franska ligan. Lillebror Benno var med i truppen som spelade VM 1974 och är svensk mästare.

Det var flera vägskyltar som stack ut på Europavägen och Åtvidaberg är en av dem.
Vem minns inte Ralf Edström och Roland Sandberg när de i början av 70-talet tog dubbla seriesegrar med Åtvidabergs FF i allsvenskan och spelade kvartsfinal
i Europacupen.

Passerade Norrköping och struntar i att ta upp deras gamla stjärnor för om det är någon yngre person som läser det här
så har de inte en susning om vem jag skriver om så det får vi ta en annan gång.
Nu kör vi igång den lokala fotbollen på allvar i stället och om 50 år så kanske det är någon som skriver om “våra” lokala stjärnor som har slagit igenom som proffs och landslagsspelare.



Taggat:   

Ove Eriksson Ove Eriksson
Redaktör, skribent & krönikör

Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09

Bli medlem Bli stödmedlem i Sala-Heby Fotboll.
Känn dig delaktig för 200 kr/år.



Mer läsning