Jasmine Hallström är 27 år, född och uppväxt i Västerfärnebo socken, men numera bosatt i Sala city. Familjen blåvitt består av mamma Anki, som viger all sin fritid till föreningslivet och pappa Kalle, Svedbos enda hamburgerflippare och Jasmines största fan.
– Det är inte många av mina matcher de två har missat genom åren, säger Jasmine.
Pojkvännen heter Oskar och han drar många rövarhistorier om sin tid på yttermitten i Dalarnas lägre divisioner.
Storebror Kim har av någon orimlig anledning har valt att köra och skruva med bilar i stället för att vakta kassen.

Moderklubb och vilken är din fotbollsbakgrund?
– Min moderklubb är Vaiken. Min fotbollsbakgrund börjar vid 5-års ålder på Svedboängs femmannaplan. Mitt fokus låg först och främst på att plocka blommor på planen. Gick på fotbollsskola och ville helst rita i stället för att sparka boll. Men det tog sig och jag spelade i Vaik tills jag var 13 år. Sen tvingades laget lägga ner eftersom de fanns så mycket annat som lockade tonårstjejerna på landsbygden.
Jag var beslutsam om att min fotbollskarriär inte skulle vara över vid 13 års ålder, så vi var fem tjejer som då gick till Avesta AIK. Jag blev kvar i klubben i drygt tio år och fick vara med om en enorm utveckling. Fick vara en del av ett satsande flicklag som sen blev klubbens första damlag på 26 år.

Jasmine fick sen för sig att flytta till Uppsala för att gå gymnasiet men upptäckte snabbt att det inte funkade att pendla mellan Uppsala-Avesta.
– Minns ett tillfälle när jag skulle spela med Dalarnas länslag och hade match mot Örebro län. Jag tog tåget till Sala där mamma hämtade mig, skjutsade mig till Hallsberg, 90 minuter match sen körde hon hem mig till Uppsala för att själv åka hem till Västerfärnebo. Sisådär 35 mil en onsdagskväll. Observera att detta var på den tiden dieseln inte kostade 27 kronor litern (haha).

Då gick flyttlasset till Avesta och Jasmine började gymnasiet där i stället och la all annan övrig tid på fotbollen.
– Tog tre års avbrott för att upptäcka Australien, Sälen samt Gotland. Väl hemma i Färnebo igen så lyckades Ebba Falk tjata ner mig på en NSK-träning. Där blev jag fast med detta fantastiska gäng.

Norrby SK:s lagkapten Elin Johansson säger så här om sin lagkamrat Jasmine:
– Jag skulle beskriva “Jarre” som en otroligt lojal medspelare, duktig med boll och väldigt passningssäker. Som person fruktansvärt rolig! Hon är inte den den som hörs mest men har alltid kvicka kommentarer på lut. En av hennes dolda talanger är att hon har en förmåga att lösa skjuts till och från fest, men det är inte med vanlig bil. Det är med EPA. Hon är så pass bra på det här att hon fick ett pris för det på årsfesten haha!

Vilket är ditt största fotbollsminne från den senaste säsongen, det kan vara lokalt eller något ute i världen?
– Östervåla IF hemma är ett svårslaget minne från säsongen. Vi gör en fin laginsats och kämpar tillsammans. De är då fotboll är som roligast, säger Jasmine.

Har du någon favoritklubb i fotboll, förutom din lokala klubb?
– Bajen, det är sen gammalt.

Vad hinner du med på din fritid förutom lokal fotboll?
– Det blir mycket häng med familj, kompisar och diverse friluftsaktiviteter.

Har du någon åsikt om hur fotbollen utvecklas i Sala och Heby kommun?
– Känns som att fotbollen i Sala och Heby kommun blomstrar. Det enda som saknas är lite fler damlag och framförallt flicklag som kan fylla på när vi ställer skorna på hyllan i framtiden.

Julen närmar sig, hur firar du, är det all in med mat och julklappar?
– Jag firar med familjen. Det blir all in med maten, klappar är jag för gammal för. Räknar med matkoma från klockan 19.00 och framåt.

Om du fick ge bort en julklapp till en spelare eller ledare i den lokala fotbollen, vilken blir det och vad får hen?
– Vill passa på och tacka vår alldeles egna partypatrull: Ebba och Elin, de ser alltid till att alla icke fotbollsrelaterade sammankomster blir skrattfest och bidrar enormt till lagsammanhållningen. Självklart får de en varsin flaska bubbel!

– Vill även passa på att göra min röst hörd och hylla alla eldsjälar som jobbar i det tysta. Jag vet hur enormt mycket arbete som läggs ner. Så alla ideella planskötare, kioskpersonal, kritare, entrévärdar runt om i Sala och Heby. Ni gör det möjligt för oss att lira boll och gör ett fantastiskt jobb!

Vad önskar du själv i julklapp för det här är ett bra skyltfönster för jultomten?
– Pass.

Snart börjar ett nytt år och med det ett nytt fotbollsår, har du någon önskan om något du vill ska hända i den lokala fotbollen?
– Först och främst så hoppas jag att ni på Sala-Heby Fotboll fortsätter skriva om den lokala fotbollen. Ni gör ett grymt jobb och utan er hade jag inte varit så pass insatt i alla lag inom kommunerna. Sen önskar jag se lite lokala seriesegrar, det är alltid kul.

Avslutningsvis vill alla veta om det är något spännande du vill berätta om dig som ingen vet eller trodde om dig?
– Jag är certifierad korvflippare från en korvkurs i tre delar som jag gick på en praktikplats i skolan. Det skojar man inte bort.
– I klubben, Avesta AIK, hade vi en köldgräns på minus 13 grader vintertid. För att inte förfrysa fötterna hade jag alltid plastpåsar under strumporna. Man håller värmen väldigt bra men kanske inget att rekommendera i hälsoaspekt.