Julkalendern Lucka 23 Micke Anderson i Florida


1 år sedan

Sala-Heby Fotbolls Julkalender 2022 – Lucka 23 Michael Andersson

Dan före dopparedagen är luckan vikt för Michael Andersson. Micke skadade sig svårt i en dykolycka för några år sedan och läkarna sa att han inte skulle kunna gå igen.
Han bestämde sig att läkarna hade fel och nu har han kommit väldigt långt i sin rehab.
– Det behövs ett team för att klara målen man måste gå till gränsen och sen få hjälp att gå över gränsen, säger Micke.

 

De flesta intervjuerna till årets kalender har gått via messenger. Men några har varit live som till exempel när vi åt hembakta bullar hemma hos Sven och Monica Bengtsson i Heby.
Den här gången blev det ett besök i Saltsjö-Boo utanför Stockholm. Utan gps hade jag inte hittat dit. Det såg lätt ut på kartan men det var vägjobb och ändrade körriktningar och så vidare.

Väl framme körde en bil in på uppfarten precis framför mig och ur tar sig Micke Andersson.
Bilen kör han med sina händer eftersom han råkade ut för en riktigt tråkig olycka för några år sedan.
En dykolycka som förändrade hans liv.
Micke bröt nacken och har haft en tuff tid sedan dess med hård träning.

Familjen bor i ett fantastiskt hus med sjöutsikt. Ritat av Mickes sambo Sigrid som är arkitekt och i familjen finns deras gemensamma lilla kille Rex samt hunden Henry.
Mickes tjejer, Elsa och Vera, sedan tidigare var inte hemma vid intervjutillfället.
Däremot var Mickes föräldrar på besök och de båda har varit ett stort stöd för Micke.

Sala-Heby Fotboll träffade Micke ett drygt halvår efter dykolyckan och hans ben var förlamade. Micke såg sliten ut av förklarliga skäl och vi fick vara med när han tränade med en gå-robot.
Det syntes redan då i hans ögon att han skulle gå igen. Något som läkarna sa att det inte var möjligt.

Nu flera år senare ser vi de enorma framsteg Micke har gjort. När vi sitter och dricker kaffe med den förtjusande utsikten över vattnet ställer han sig plötsligt upp.
Visst var det med lite besvär men bara att han gör det är så stort att se. Han har bara bestämt sig för att kunna gå igen.

Du är inte så nöjd med läkarvetenskapen i Sverige?
– Min resa är en inre resa. Sjukvården sa att det inte är möjligt att göra det jag kan. Det tog ett halvår som jag lyssnade på dem men det är ingen som känner min kropp bättre än mig.
– Man klarar inte allt själv men jag har gjort upp en femårsplan då jag ska gå. Det går inte utan ett team att klara det, man måste gå till gränsen och sen få hjälp att gå över gränsen. Teamet består av sjykgymnast, rehabinstruktör och psykolog.

Du har varit i Florida under hösten och tränat, hur var det?
– De har en annan filosofi där borta. När vi kom dit så var första övningen att köra sittande till stående. Jag frågade hur många gånger då, för jag vill ha mål. De såg lite oförstående på mig men sa att gör 1 000 då? Jag stannade på 300. Här hemma i Sverige har man inte samma filosofi.

Man skulle tro att Mickes och Sigrids hus skulle vara handikappanpassat men icke. Det var en liten ramp nedanför köket annars såg jag inget.
Om han ville gå och lägga sig så var det bara att ta sig upp för trappan till sovrummet.

För de som inte vet så mycket om Mickes fotbollskarriär så är hans moderklubb Sala FF och han ingick i det otroligt framgångsrika födda 1973-laget.
Micke har som spelare representerat Sala FF, Visby Gute och Valsta Syrianska. Tränarkarriären började i Sala FF och han tog klubben till kval till division 2.
Framgångarna gjorde att han värvades till Skiljebo SK i division 2.

Peter Lund, som är en väldigt god vän och gammal lagkompis till Micke, säger så här:
– Jag har känt Micke sedan slutet av 70-talet och i flera årtionden har han varit min bästa vän. På grund av att vi bor på olika orter ses vi inte lika ofta nu. Men när vi ses är det som att vi aldrig varit ifrån varandra. Han är facit på hur en bra vän ska vara.

– Micke var minst i pojklaget men blev störst och bäst i seniorlaget. Stor fysiskt men än större som människa. Många har lärt sig mycket av Micke. Som vi kompisar, arbetskamrater, spelare i Skiljebo, Sala FF och många andra. Han har genom åren haft mer otur än de flesta och drabbats av svåra skador i skidolyckor, bilolycka och dykolycka. Det har tagit olika lång tid. Men varje gång har han rest sig och blivit mentalt starkare. När läkaren för ett par år sedan sade att han inte skulle gå igen bestämde han sig för att läkaren hade fel. Läkaren hade fel. Micke går nu med hjälpmedel och snart utan. En fascinerande människa och en fascinerande resa. Om honom skulle någon kunna skriva en bok om mental styrka, målmedvetenhet och om att fokusera på det som faktiskt går att påverka.

Vilket är ditt största fotbollsminne från den senaste säsongen, det kan vara lokalt eller något ute i världen?
– Synd att Sala FF åkte ur, de ska vara nummer ett både när det gäller spets och bredd. Det är till exempel inte lätt att vara junior för man måste ha “panna”. Det ska vara en tröskel till A-laget och ingen mänsklig rättighet. Tyvärr finns nog den inställningen och det är inte positivt, säger Micke och forsätter:
– Den inverkan Zlatan har när han kommer in i sina lag. Han imponerade men Sverige slarvade bort det ändå i VM-kvalet.

Har du någon favoritklubb i fotboll, förutom din lokala klubb?
– Inget lag som jag vill dö för men hejar på Liverpool. Jurgen Klopp är underbar.

Hur mycket tränar du?
– Målet är att träna tolv timmar i veckan men tio blir det nog i alla fall.

Har du någon åsikt om hur fotbollen utvecklas i Sala och Heby kommun?
– Man måste ha en tydlig plan. Skola in juniorer hela tiden. När jag tränade Sala FF och jag tar inte på mig äran, men vi tog vi upp extremt många unga. Andra saker som var viktigt var lagkaptenen Rasmus Liljebäck som visade vägen för de unga. Från Stockholm tog vi in Jonatan Partin med erfarenhet från högre nivåer och alla lyssnade på honom. Slutligen var det ledarstaben som får stort plus.

Julen närmar sig, hur firar du, är det allin med mat och julklappar?
– Vi hade julafton här förra året och det uppdelat med firande i två dagar på två olika platser.

Om du fick ge bort en julklapp till en spelare eller ledare i den lokala fotbollen, vilken blir det och vad får hen?
– Den ger jag till min pappa Tom som spelade i Sala FF när klubben bildades och alla de som var med då.

Vad önskar du själv i julklapp för det här är ett bra skyltfönster för jultomten?
– Ett par termofodrade långkalsonger för jag är så frusen om benen.

Snart börjar ett nytt år och med det ett nytt fotbollsår, har du någon önskan om något du vill ska hända i den lokala fotbollen?
– Man måste ha en plan som är konkret. Det är svårt att dra åt samma håll för sammanhållningen är så viktig. Ett bra exempel på bra sammanhållning är Heby AIF som lyckats bättre och varit på högre nivå. På en mindre ort samlas man bättre runt sin klubb.

Avslutningsvis vill alla veta om det är något spännande du vill berätta om dig som ingen vet eller trodde om dig?
– Den mentala resan. Jag hade en bra uppväxt med mina föräldrar och min farsa satte värdet på att jobba hårt. Efter olyckan har jag utforskat mitt liv och att behärska lugnet trots att det brinner inom mig. Det är ett stort värde i mental träning, det har jag lärt mig nu efter skadan.

God Jul till Micke och hans Sigrid som är vad jag förstår en stor del i alla framgångar i rehabiliteringen.
Om någon människa ska kunna gå igen efter vad Micke gått igenom så är det Micke. Visst behöver han hjälp och det stora stödet hemma är Sigrid och pappa Tom peppar hela tiden.
Med ditt pannben kommer du att gå igen Micke.



Taggat:   

Ove Eriksson Ove Eriksson
Redaktör, skribent & krönikör

Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09

Bli medlem Bli stödmedlem i Sala-Heby Fotboll.
Känn dig delaktig för 200 kr/år.



Mer läsning