Mullevi. Säg det en gång till. Mullevi.
Kanske inte den mest klassiska arenan i Sala kommun men det klingar fint i munnen.
Här har det spelats en hel del stora matcher. Mer om det senare.

Är man som jag uppväxt i Kumla så finns det en kärlek till Ransta och Ransta IK.
Det var dit vi cyklade för att se de snygga tjejerna. Det var också där som vi på Kumla skola hade sy- och träslöjd på Ransta skola.
Det var inte lika kul, stora tuffa Ranstakillar var läskigt när jag gick på mellanstadiet.

Men det var på Ransta IP som mitt intresse för fotboll startade. Dit åkte jag för att se Ransta IK:s A-lag spela på 70-talets slut och det var dit jag längtade under min tid i moderklubben Kumla FF.
Ni som inte har så bra koll på Ransta IK så kan jag berätta att på 70-talet hade klubben ett riktigt bra juniorlag som radade upp matcher utan förluster. Minns inte hur många – men många var det.
A-laget spelade dock i division 5 och 6 och mot- och medgångar blandades.

I början av oktober 1978 gick det en bussresa upp till Fagersta, arrangerad av de som höll på Ransta IK.
Där skulle Ransta IK spela en avgörande match mot Fagersta AIK. På spel stod en plats i division 5.
Jag var med på bussen och fick då se lite av den vuxna världen med allt vad det innebär.
Ransta IK vann och gick upp och det blev en livad hemresa i bussen.

Något spel för mig blev det aldrig i Ransta IK, frånsett en match. Då hoppade jag in när det fattades spelare och jag råkade vara där för att kolla.
Skrev dock på för klubben som 15-16-åring, men jag ångrade mig och blev kvar i Sala FF – som jag valde som 13-åring.
Annars var moderklubben Kumla FF. En förening som då hade många ungdomslag, men aldrig ett seniorlag – även om planer på det fanns.

Nu är vi framme vid 2017 och tisdagens derby mellan Ransta IK och Västerfärnebo AIK var faktiskt lite av ett toppmöte.
Gästande Västerfärnebo AIK låg på tredje plats – Ransta IK lite längre ned, men med en uppskjuten match.
Och det blev ett derby som ett derby ska vara. Men den riktiga hettan saknades i en match med få målchanser.
Noterade att båda målvakterna har spelat många år i respektive klubb.
Men då som utespelare. RIK-målet vaktades av Johan Barkskog och i VAIK stod Andreas Norgren.
Båda klev av Mullevi med överbetyg – ja, de höll ju nollan.
“Min tredje match i år och min tredje nolla.”
Sade Barkskog med ett leende.

Mullevi hette tidigare Ransta IP. Arenan bytte namn 1987 då den döptes Mullevi när Per-Åke “Mulle” Svärd fyllde 50 år. En hyllning till denna numera legend i Ransta. En eldsjäl som vi inte möter lika ofta längre.

“Mulle” fick se sitt Ransta IK spela flera säsonger i division 4 och säsongen 1946/47 vann de serien.
Men kvalet mot Kungsörslaget Rune gick inte lika bra, 2-2 hemma och 1-3 borta innebar att RIK blev kvar i division 4.
Bästa placeringen efter det är två andraplatser.
Först säsongen 1983, det året som Sala FF vann serien.
Men bästa RIK-upplagan var förmodligen den fyra år senare. Åter blev laget tvåa (två poäng från serieseger) och laget tränades av polacken Bogdan Maslanka. I truppen ingick bland andra Lasse Nilsson, Kenta Jansson, Krister Fahlström, Magnus Sköldmark, Conny Collander, Roger Nykvist, Tomas Johansson och Kalle Björkvall.
Egentligen konstigt att Ransta IK inte vann fyran det året. Snacka om kvalité!

Publikrekord är 1 300 åskådare. Så många såg derbyt mot  IF Norden i slutet av 30-talet.
Efter det har det vid flera tillfällen varit många som tittat på fotboll på Ransta IP/Mullevi.
Kanske minns ni när RIK gick långt i Svenska Cupen säsongen 1988. Då kom det 1050 åskådare för att se RIK förlora mot Karlstad BK med 1-3.
Många var det också som såg det heta derbyt mot Sala FF hösten 1983 – totalt 850 åskådare.

Så många var det inte på tisdagskvällen. Men tiderna förändras och 137 åskådare får anses som godkänt i division 5.
Kärleken till fotbollen finns kvar i föreningen.
Kulturbärare har kommit och gått i Ransta IK – den senaste är Andreas “Nisse” Nilsson. Han har hunnit passera 30, men brinner fortfarande för sin moderklubb även om han för några år sedan gjorde en sejour till Heby AIF och spel i division 3.
Nu fick han se sitt Ransta IK spela oavgjort mot Västerfärnebo AIK.
Ett resultat jag inte tror att “Nisse” var nöjd med när han satte sig i bilen för att åka hem till Västerås, där han bor sedan flera år tillbaka.