Efter nästan 30 år som sportjournalist på Sala Allehanda har jag sett byggen rasera. Jag har sett satsningar som gått fullständigt åt skogen.

Felsatsningar?
Missbedömningar?
Galenskap?
Ja, jag har sett alla dessa exempel ske i främst lagsporter.

Sala FF är i en lite besvärlig situation, men då menar jag inte denna säsongs A-lag. De har skött sig bra och vi kan nog redan nu konstatera att de även säsongen 2018 minst spelar division 3-fotboll.

Problemet är att det inte kommer så många spelare underifrån.
Ja, då menar jag egna produkter.
Många unga spelare har de senaste åren slutat eller lämnat klubben. Anledningen är flera.
Men det innebär några problematiska år framöver.

Sala FF är medvetna om problemet (fler lokala lag har det, mer om det senare) och har börjat agera.
Nu gäller det att få kvar de unga spelarna i föreningen, att kunna erbjuda dem en stimulerande tid som pojk- och juniorspelare. Att ge dem den utveckling de behöver för att en dag bli seniorspelare.

Men detta löser man inte i en handvändning.
I flera årskullar i slutet av 90-talet finns det knappt en spelare kvar i föreningen. Inte heller av de spelare som är födda tidigt 2000-tal är det så många som fortfarande är aktiva.

Nu väljer Sala FF att plocka in utifrån och majoriteten av spelarna i A-lagstruppen är spelare som sökt sig till Sala FF.
Det är inte många egna produkter kvar.
Sala FF:s fel?
Kanske i en del fall – men långt i från i alla.

Samma problem har Heby AIF. Detsamma gäller även Tärnsjö IF, Ransta IK och jag gissar några till.
Produkten fotboll är inte längre lika attraktiv.
Heby AIF består i dag av få egna produkter och Tärnsjö IF kan få problem om några år.
Men även dessa föreningar har börjat att agera, de är väl medvetna om problemet.

Sala FF har som vision att nå division 2. Kanske inte i år, men inom en snar framtid,
Det är en rimlig målsättning.
Risken finns (jag skriver risken) att det kan komma ett bakslag.
Vad händer om Sala FF tar klivet upp i division 2 och sedan snabbt åker ur? Hur många spelare lämnar då klubben?

I det läget Sala FF är i dagsläget kanske det ändå är rätt att gasa i stället för att bromsa?
Vad har de för alternativ?

Tränare Azad Kalash och jag har diskuterat detta en hel del. Han är medveten om problemet och resonerar att de spelare som kom inför 2017 och inför höstsäsongen är spelare som kommit för att stanna längre än en säsong.

Men fotbollen är inte som den en gång var, spelare kommer och går. Numera är det sällsynt med spelare som stannar kvar i en och samma klubb under hela sin karriär.
Spelare flyttar för studier, de jobbar skift och de tappar motivation.
Så ser det ut här hos oss och det är en trend som många distrikt drabbats av.

Sju herrlag i Sala kommun blev på några år fyra efter att Möklinta IF, Sätra IF och Grällsta IF lade ned sina lag.
Nu ser vi en ljusning när det flaggas för herrlag i Grällsta IF igen.
Kanske ska de lokala lagen samarbeta för att utvecklas?
En sak vet vi alla: Problemet finns och det måste få en lösning.