Med dunder och brak tog säsongen slut för Sala FF.
Nej, det är inte sant.
Fem omgångar återstår av division 3 östra Svealand och SFF har trots allt aldrig haft en målsättning att ta steget upp.
Utåt sett i alla fall.
Vad de sagt till varandra i omklädningsrummet är kanske något helt annat.

Krossen på Lärkan (0-5 mot Täby FK) tog hårt på flera av SFF-spelarna. Jag såg många till ansikten efteråt.
En riktig käftsmäll som visar att fotbollen är mer nyanserad än vad vi på sidan förstår.
Mitt fotbollsöga gilllade det Sala FF presterade hemma mot Täby FK. I alla fall en bra bit in på andra halvlek.

Men mitt fotbollsöga såg också att ett smart spelande Täby fick matchen dit de ville.
Lågt försvarsspel och snabba omställningar.
När sedan Daniel Sterner i det gästande laget var på målhumör (fyra mål) åkte hemmalaget på sin största förlust på hemmaplan sedan 2001.
Då för 16 år sedan var SFF en slagpåse i division 4 efter att nästan hela laget försvunnit från året innan. Köpings IS vann då på Silvervallen med 8-1 och Sala FF åkte ur efter endast en seger på 22 försök.

Tränare Azad Kalash var samlad efteråt, men jag såg besvikelsen i hans ögon.
Förstår honom, raset sista kvarten fick nog många SFF-are att må lite illa.
Och frågan jag funderade på, och som jag glömde ställa, var: Varför skjuter inte Sala FF oftare?
Utan skott inga mål.

Nu är det nio poäng upp till Enköpings SK och Täby FK när fem omgångar återstår. Det går förstås inte att plocka in.
Men min inte så vilda gissning är att Sala FF nu går för tredjeplatsen.
Inte så illa för ett lag som innan säsongen tippades att åka ur.

Nu gäller det att snart spänna bågen för 2018 och jag tror att förberedelserna redan är i gång.
Och det är nog som tränare Azad Kalash säger:
“Vi har något riktigt bra på gång.”

Heby AIF är i ett jobbigt läge efter andra raka förlusten.
En tröst var att två av bottenkollegorna föll och att endast Riala lyckades ta en poäng.
Ett Riala som HAIF möter hemma på fredag och som är en poäng före i tabellen.
Jag behöver inte skriva hur viktig den matchen är.
Men nu skrev jag det ändå…