Intresset för fotboll började mycket tidigt genom samlandet av alfabilder och då mina äldre bröder spelade fotboll.
Deras favoritlag var AIK, Djurgården, Degerfors och jag fick ju inte välja samma lag så det blev Hälsingborgs IF (som det stavades då).
För mina yngre bröder blev det sedan Örgryte, Norrköping och helt oförståeligt ytterligare en djurgårdare. Favoriten i radioreferaten från landskamperna blev HIF:s Sven-Ove Svensson, en riktig slitvarg som ytterhalvback.

På den tiden fanns bara yngre och äldre pojklag så det var internserier som MSK anordnade som gällde. Dessutom ordnade driftiga ungdomar själva serier mellan olika delar av Morgongåva samhälle.
Flera lag hade också egna hemmaplaner på gärden runtomkring. Mitt lag var Axsjö där jag är uppväxt och också bor nu.
Sedan följde pojklagsduster mot omkringliggande orter i Västuppland och till Heby och Vittinge fick man cykla..

Därefter blev det spel i MSK:s alla lag ända fram till veteranlaget. Veteranserierna var populära då och det fanns många lag.

Redan innan jag slutade spela 1979 blev jag tränare för ett pojklag och jag har sedan dess verkat som ledare inom MSK fotboll och sysslat med allt från ordförande till tvätt av matchställ.
Stoltast är jag nog över att ha varit ungdomsansvarig under i stort sett 30 år och för satsningen på ungdomsfotboll inom klubben.

Redan 1982 började vi med fotbollsskola i egen regi och var nog bland pionjärerna. Inom ungdomsfotbollen har vi varit framgångsrika och då menar jag inte bara resultatmässigt utan framförallt för att vi lyckats engagera så många ungdomar. Vilket också inneburit att vi har och alltid haft seniorlag där nästan alla spelare kommit från de egna leden.
Som kuriosa kan nämnas att jag nog kan födelseår på många i samhället genom att placera dem i vilket ungdomslag de spelat.

Då jag redan tidigt hade mina favoritspelare bland försvarare och mittfältare och själv helst spelade där är nog min syn på fotbollen olik många som ser det bara från sidan.
Genom mitt ledarskap har det också förstärkts. För mig har lagspelet och den kollektiva insatsen alltid kommit i första hand. Och jag imponeras av de stora bollvinnarana.
Sådant tittar jag på och har behållning av matcher på alla nivåer, knattar, flickor, pojkar, damer och herrar.

Fokus på enbart målgörare och skytteligor är något jag tycker är alldeles för överdrivet. Till exempel när första frågan som ställs av föräldrar är: ”Gjorde du något mål idag?”
Se bara på svenska landslaget. När man haft framgångar, så har det berott på att man varit ett LAG.

Jag var besviken när Sven-Ove Svensson inte kom med i VM-truppen 1958, men till mina favoriter hörde ”järnkaminen” Sigge Parling och Julle Gustafsson.

Vid VM 1974 fanns omskolade forwarden, den stentuffe Ove Grahn och så klart Björn Nordqvist. VM 1994 är något fler minns i dag och då förstår ni nog att jag där vill framhålla spelare som Stefan Schwarz och Patrik Andersson.
Men som Helsingborgsfantast älskade jag förstås Henrik Larsson. Målgörare men ändå hårt arbetande och oerhört lojal mot sina klubbar och lag. Sånt gillar jag.

Stort tack till min hustru som delar mitt fotbollsintresse framför allt i TV-soffan. När mina favoritlag Helsingborg och Leicester spelar är hon lika engagerad som jag är.

Leicester blev en favorit innan Tipsextra, troligen från tipskupongen och beroende på stavning och uttal.

Ingvar Pettersson