Redan när jag svängde in på grusvägen till Svedboäng såg jag att det var något extra på gång i på torsdagskvällen.
Två stakpinnar från förra vintern och en tygbanderoll med texten “derbydax”.
Vita och blå ballonger som krydda på moset.
Beredd med swishskylten i entrén står Linus Eklund som spelar i pojkar födda 2005-06 i Västerfärnebo AIK.

Matchstart för derbyt i division 5 Västmanland är redan klockan 18.00 den här torsdagskvällen i september. Anledningen är förstås att klockan 20.00 är det för mörkt för att spela.
Sala-Heby Fotbols utsände (som är undertecknad)l är på plats en halvtimme före och som vanligt står Hasse Andersson, som har många sysslor i Västerfärnebo AIK, framför kiosken och pratar med folk och är lika trevlig som vanligt.

Bakom läktaren, eller snarare bakom bänkraden som täcker hela ena långsidan, har klubben dagen till ära satt upp ett litet tält. Ett antal trevliga kvinnor i klubben bjöd på förfriskningar och delade ut blåa och vita ballonger till publiken som de fick blåsa upp.
Naturligtvis skulle man tippa resultatet i matchen också. Jag utsände blev också tillfrågad om jag ville tippa, men berättade att jag vill vara neutral och avstod.

Det var lite halvkyligt och det var väl hösten som gjorde sig påmind när matchen körde igång.
Och som ett brev på posten for ett större fågelstreck förbi där ovanför Svedboäng tio minuter in på första halvlek.
De kraxade rätt bra och det var många som tittade upp.
Var det tranor? Jag kan inte fåglar.

Om vi ska ta lite om matchen så var det inget snack. Västerfärnebo AIK var en klass bättre än RanstaIK. Lagkapten Rasmus Hedlund Aldén gjorde de två första målen innan Ransta fick en tveksam straff i första halvlek och gjorde 2-1.

I andra halvlek var det Gustav Smeds show. Ett äkta hattrick och segersiffrorna skrevs till 5-1 i derbyt.
Jag pratade med de båda tränarna efter matchen och en var djupt besviken och den andra jublande glad och det är väl som det ska efter en övertygande seger för det ena laget.

Man kan titta på hur många landskamper och andra toppmatcher som helst men något så genuint som ett derby i division 5 är en fantastisk upplevelse för mig trots att jag knappt såg när Gustav Smeds gjorde 5-1 några minuter före slutsignalen på grund av mörker.

Lämnar Svedboäng och hör hur hemmaspelarna hurrar för segern i omklädningsrummet. Därefter väntar ännu en uppgift, men nog så viktig, för Hasse Andersson: Att plocka in hörnflaggorna.