Emil Pettersson, Sala FF. Foto: Carl-Henrik Rapp


7 år sedan

Världen är liten – och den lokala fotbollen är stor

En grekisk paradisö och en nigeriansk fotbollsklubbsägare.
Vad har det med den lokala fotbollen att göra?
Sala-Heby Fotbolls Carl-Henrik Rapp minns några udda händelser under säsongen.

 

Det är sensommar i augusti och jag njuter i den varma solen på en grekisk ö.
En välbehövlig paus från jobbet, livet hemmavid, Masarna Speedway och inte minst Sala-Heby Fotboll.

Zakynthos är destinationen och den lilla stranden vi befinner oss på heter Porto Kaminia.
En oas för mig och min fru.
“Vår” ö Zakynthos – ön där vi förlovade oss och har upplevt fantastiska stunder tillsammans.

Jag går med min GoPro för att filma lite miljöer till den sedvanliga semesterfilmen jag alltid brukar spela in.
Helt plötsligt hör jag mitt namn.
“Carl-Henrik, visst är det du?”
Va? Jag vänder mig om.
Vem kallar mig Carl-Henrik här, mitt mer offentliga namn, och inte familjenamnet “Henke”?
Jag måste inbilla mig.

Plötsligt närmar sig en lång blond kille med sin blonda tjej i ett par solglasögon.
“Visst är det du?”
“Ja det är jag.”
Framför mig presenterar sig Emil Pettersson, till vardags i Sala FF.
Den duktige keepern som är uppvuxen i Västerfärnebo och som så många gånger räddade Sala FF under säsongsupptakten.
Killen som jag satte min GoPro på när vi filmade material till våra teaser-filmer inför öppnandet av hemsidan 7 april.

Hur absurt är det inte att jag står och håller i exakt samma kamera när vi möts igen? På en paradisö 400 mil hemifrån.
Vi talar i en kvart och jag funderar över hur underlig världen är att vi träffas här av alla platser.
Men när jag väl tänker efter så är det kanske inte så konstigt.
Den lokala fotbollen finns där – överallt och ingenstans.

Den gör sig påmind i mataffärer, på semestrar, i telefonen, i Nigeria.
Ja, till och med ända in i sängkammaren.
Som den gången när min kollega Niclas Bergvall ringde ett videosamtal mitt i natten till mig – från just sitt sovrum!
Ett roligt misstag skulle det visa sig.

Jag går hemma på Ängshagen och plötsligt morsar jag på Stefan Eriksson, Heby AIF:s naprapat.
Vid hämtningen av barnen på fritids springer jag ofta på ett par fotbollsspelare.
När håret börjar bli för långt och det är dags att frisera sig, vem står och arbetar utanför frisörsalongen om inte Sala FF:s assisterande tränare Janne Östlund.

Det plingar i telefonen och Samuel Sillén ber om att få korrekturläsning på en nyhet.
När jag är i Västerås springer jag på Andreas Eriksson-Ljunggren på kajen längs Mälaren en glassig sommardag samtidigt som Ove Eriksson plingar om en önskad bild jag ska fixa.
Hemmavid väntar vi på en utkörning från pizzerian och vem ringer på dörren och levererar om inte Velat Ucmaz från Sala FF.
Ja, till och med på semestern i Zakynthos får man inte vara “ifred”.

Jag funderar lite mer internationellt igen och tänker tillbaka på den där chattfrekvensen vi hade med en klubbägare från Nigeria som ville komma i kontakt med vår sportchef.

Eller varför inte den österrikiske killen från Graz som frågade hur det gick för Sala FF mot Västerås IK under en liverapportering i våras.

Vi är verkligen ingen maktfaktor och vi har absolut inte blivit internationella.
Vi älskar bara att rapportera om det lokala.
Och när jag verkligen tänker efter så kan jag bara konstatera att många flera också verkar gilla att vi gör det.
Världen är bra liten – men den lokala fotbollen, den är sannerligen stor.



Taggat:   

Carl-Henrik Rapp Carl-Henrik Rapp
Redaktör, skribent och krönikör

Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09

Bli medlem Bli stödmedlem i Sala-Heby Fotboll.
Känn dig delaktig för 200 kr/år.



Mer läsning