Sala FF:s styrelse drog i handbromsen.
Och det var rätt – alla dagar i veckan.
Nu blev det en torsdag, bara tio dagar före julafton, som nyheten kom ut att tränare Azad Kalash och sportchef Andreas Eriksson Ljunggren hoppar av division 3-klubben.
En tidig julklappssmäll kan vi kalla det.

Men min åsikt är att det var ett riktigt beslut av Sala FF:s styrelse att inte gå med på en utökad budget.
För mig pengar som är svindlande på den nivå Sala FF spelar.
Hur mycket? Har inte riktigt koll men det rör sig om en summa som överstiger halvmiljonen med råge.
Det vi vet är att Kalash och Eriksson Ljunggren ville ha 150 000 kronor mer till budgeten.
En summa som styrelsen alltså sa nej till.

En förening som Sala FF kan, och ska, ha målet att ta sig till division 2.
Inget konstigt alls, det finns exempel på mindre klubbar än SFF som tagit sig till den nivån.
Problemet med dagens Sala FF är att det är ont om egna spelare.
Ja, de kan räknas på en hand, om ens det.

Vad händer om SFF tar steget upp i division 2 och sedan till exempel åker ur?
Hur många av de värvade spelarna stannar?
Det är nog en del av det klubbens styrelse funderat på och givetvis att det finns mer än ett herrlag i Sala FF.
Föreningen har en ungdomsverksamhet med många lag och dessutom ett damlag som är tillbaka efter många års frånvaro.
Sala FF är och förblir en breddförening för mig.
En förening som för ett par dagar sedan fyllde 45 år och som måste leva vidare i minst lika många år till.

Det finns lokala exempel på när det rent ut sagt brakat åt helvete när det gjorts satsningar.
En är Sala Handbollsförenings herrar som 2001 tog steget upp i division 1, då den näst högsta serien.
Då var det med spelare från Västerås och några inslag från hemmaklubben.
Hur det gick?
Sala HF åkte ur med dunder och brak.
Spelarna utifrån lämnade klubben och ett par år senare var laget nedlagt.

Ett annat exempel var Sala HF:s damer som gjorde samma resa drygt tio år tidigare.
Många spelare utifrån, som lämnade trots att laget klarade sig kvar.
Året efter var laget nedlagt.

Sala FF i division 2 är ingen utopi, men vi ska ha klart för oss att spela i division 2 eller 3 tror inte jag har så stor betydelse mer än att kostnaderna ökar.
Det är ungefär samma lag, fast bättre, att möta.
Publiken lär inte vallfärda i större skaror till Lärkans konstgräs om motståndaren heter Gamla Upsala SK eller Strömsbergs IF i stället för Rengsjö SK eller Söderhamn.
Och pengarna från sponsorer lär inte öka tillräckligt heller. Redan i dag vet jag att Sala FF:s sponsorgrupp jobbar hårt och lyckas bra.

Ska Sala FF sikta uppåt måste det vara med egna spelare som stomme.
Spelare som utbildats i föreningen.
Det lag Sala FF hade ställt upp med nästa år hade varit med ett gäng värvade spelare som stomme.
Nu ska det tilläggas att tränare Kalash och sportchef Eriksson Ljunggren inte hade något val, de egna spelarna var få redan den gångna säsongen.
Därför valde duon att titta utanför kommunen för att få ihop ett slagkraftigt lag.
Inget konstigt i det.

Sala FF har tunt med spelare över 15 år i dagsläget.
Ja, vi kan snacka om en kris.
Många av de unga spelarna har lämnat för klubbar i Västerås.
Dessutom spelar en hel del i de lokala klubbarna.
Varför blev det så?
Det är något som föreningen måste ta reda på.
Nu gäller det först och främst att rädda säsongen 2018 och sedan sätta upp framtida mål.
En nog så jobbig uppgift.