Vi lever i en tid när allt går så fort.
Det är så mycket som ska hinnas med, vilket innebär stress, stress och åter stress.
Att hitta balansen i livet blir svårt för många.
En fotbollsmatch över 90 minuter kan då vara ett andningshål, ett tillfälle att glömma allt det där som måste göras.

Det spelades en fotbollsmatch på Lundavallen på fredagskvällen.
Ett derby mellan två klubbar som har en gemensam historia, bland annat 67 seriemöten mot varandra.

Harbo IF är storebror, i alla fall sett till ålder. Klubben bildades 1921 – fem år innan Östervåla IF.
Lillebror eller storebror hade dock ingen betydelse denna sista dag i maj 2019.
Det fanns något som var viktigare.

Nästan alla drabbas.
Jag gjorde det när jag var 13 år.
Min älskade mamma lämnade mig och mina tre syskon.
Blott 35 år somnade hon in efter en tids sjukdom.
Då var Niclas 13 år…
Fuck cancer.

Hur hade mitt liv varit med en mamma vid min sida?
En fråga jag ofta funderar över.
Något svar får jag dock aldrig, men det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Älskade mamma…

Många barn, och vuxna, drabbas av cancer, men all forskning har gjort att allt fler kan få den vård och medicin som behövs.
Det betyder också att många fler numera överlever sjukdomen.

Att Östervåla IF väljer att fokusera på att samla in pengar till Barncancerfonden en dag som denna är fantastiskt.
När det sedan kom 516 åskådare för att se Harbo IF vinna derbyt kan jag inte annat än hylla arrangemanget.
Ja, det kom en liten tår när jag fick höra publiksiffran.
På det sättet blev ändå Östervåla IF en stor vinnare även om HIF lyckades göra flest mål.

Fotbollsmatchen?
Ja, den var kul att se, mycket kamp men även en del finesser.
Och nio mål!
Men när det vankas returderby på Marmorvallen i höst får HIF se upp, då har ÖIF kanske lärt sig läxan (läs: HIF:s starka huvudspel).

Kan ärligt säga att jag trots 30 år på lokaltidningen och över två år med Sala-Heby Fotboll bara sett ett derby mellan lagen tidigare.
Men att jag skulle utebli denna gång fanns inte.
Fuck cancer!