Emy Sillén, Norrby SK. Foto: Carl-Henrik Rapp


6 dagar sedan

Sommarprofilen: ”Jag vill vinna till varje pris”

Efter 20 säsonger med A-laget har Emy Sillén massor med minnen, bland annat tre seriesegrar och fyra säsonger i division 2.
Men det är en speciell match som fastnat för Norrby SK:s veteran – dagens “sommarprofil” på Sala-Heby Fotboll.
– De kom med stora champagneflaskor och skulle vid seger ta hem serien. Vi bestämde oss innan matchen att de inte skulle få fira på Norrbyliden, berättar Emy.

 

Säsongen 1989 valde den då 24-årige Niclas att ta klivet från Sala FF till Norrby SK.
Anledningen? Det gick inte gick att kombinera en tjänst på lokaltidningen med att spela division 4-fotboll.
Men mest var det nog för att jag helt enkelt inte platsade längre.

Jag kom till ett NSK med sin familjära känsla, jag trivdes och fick spela med ett gäng härliga ”gubbar” och ungdomar.
Den då 31-årige ”Pekka” var en av dessa ”gubbar”.
Lågmäld men alltid med glimten i ögat och med ett leende på läpparna.
Och dessutom var han en mycket bra fotbollsspelare som jag gillade att spela med. Han visste hur en perfekt passning skulle slås!

”Pekka” är detsamma som Per-Erik Sillén och dessutom Emy Silléns pappa.
Samma Emy som spelat massor med år i NSK och som i år är tränare för division 3-laget.
Ja, Emy kommer från en fotbollsfamilj, mamma Lena Krafth var tongivande i klubbens damlag på 1970- och 80-talet och lillebror Samuel har till och med startat en alldeles egen fotbollsklubb: FK Sala.
Dessutom är Emys andra lillebror Oliver (hon har tre, även Elwin) en vass spelare.
Och vi får förstås inte glömma att sambon William Niemi Carlsson spelat i bland andra Heby AIF och Norrby SK med framgång.

Din pappa var tongivande i NSK, hann du se honom spela?
– Jag var alltid med på Norrbyliden när pappa spelade och det bästa jag visste var att få sitta med i omklädningsrummet i halvtid och lyssna. Jag var ganska ung när han slutade och tänkte nog inte på fotboll på samma sätt då som nu. Det hade varit väldigt roligt att få följa honom i sina glansdagar nu när man är äldre så man verkligen kunde imponeras av hans spel. Det har man alltid fått höra att pappa var riktigt, riktigt duktig, berättar Emy.

Nu ska inte det här handla om den nu 62-årige Per-Erik ”Pekka” Sillén men innan vi lämnar honom kan jag berätta att han gjorde 111 seriemål med NSK:s A-lag. Det räcker till en tredje plats i klubbens målliga – en lista som Olle Eklund toppar med 164 mål.
Bästa målsäsongerna för “Pekka” var för övrigt 1979 (20 mål) och 1981 (19 mål).

Emy Sillén kan spela fotboll hon också och vi kan nog säga att 35-åringen är inne på sista versen efter 20(!) säsonger i NSK:s damlag.
Då är det läge att berätta om hur det hela började.
– Jag har alltid tyckt om att spela fotboll och är i princip uppvuxen på Norrbyliden. Men jag började nog inte spela i något lag förrän jag var nio år och självklart var det i Norrby SK som min karriär startade, berättar Emy.

När Emys lag skulle gå från sjumanna till elvamanna fanns det dock inte tillräckligt med spelare och laget lades ned.
– Tränarna i damlaget tyckte då att jag var för liten för att spela med dem. För att få spela gick jag till Sala FF och kunde spela i deras ungdomslag. Tror jag blev kvar där i två säsonger innan jag kunde byta tillbaka till Norrby för att spela damlagsfotboll där. Sedan dess så har jag varit Norrby trogen.

Vad minns du bäst av åren som aktiv?
– Självklart seriesegrarna, men den match som jag minns mest är mot Ekeby BK när vi spelade i fyran. Ekeby kom med stora champagneflaskor och skulle vid seger ta hem serien. Vi bestämde oss innan matchen att de inte skulle få fira på Norrbyliden, berättar Emy och fortsätter:
– Alla i laget slet hela matchen, det spöregnade och planen var helt lerig. Jag spelade med kramp sista 20 minutera och Jenny Bohman hjälpte mig att stretcha alldeles i slutminuterna. Hon hade då vunnit en nickduell men slagit näsan i bakhuvudet på tjejen så de rann näsblod. Jenny var rejält blodig och det rann ner på mig. Men vi vann matchen och Ekeby fick åka hem med sina flaskor igen. Sådan jäkla känsla!

Fotbollen kan vara underbar och det där med att ”förstöra” för motståndaren som spelar för serieseger kan tända ett helt lag. Något som Emys upplevelse säsongen 2012 vittnar om.
Det var också kanske just där som embryot till NSK:s uppgång startade. Ett lag som tog sig från fyran till tvåan på två år 2013-14 och som sedan dess spelat fyra säsonger i tvåan.

Men Emy hittar ett annat år när hon ska berätta om bästa NSK-laget hon spelat i.
– Det året vi kom tvåa i division 3 och hade Mats Fläckerud som tränare. Den säsongen hade vi ett sjukt bra lag med bland andra Kicki Johansson, Sofia Kullberg och Sara Gärdqvist som var hemma från USA och hade med sig en kompis som också spelade med oss bara för att nämna några.

Året var 2004 och NSK vann elva matcher, spelade oavgjort i fyra och förlorade bara en enda. Ändå var de fyra poäng bakom seriesegraren Västanfors IF.
Samma år fick NSK för övrigt möta AIK i Svenska cupen hemma på Norrbyliden.
– Alla spelade bra den säsongen och jag tror Mats var bra på att få ut det bästa av varje spelare och alla kämpade både för varandra och för tränarna. Det är något jag också försöker förmedla fram.

Vad har du för roll som aktiv och vad är din styrka respektive svaghet?
– Min styrka har nog alltid varit att jag vill vinna till varje pris. Har en bra spelförståelse och att kämpa som lag kan vara den bästa känslan. I mina yngre år var det definitivt mitt humör som ställde till det för mig. Blev stundtals väldigt ivrig och gjorde många fula saker. Har avslutat mer än en match från sidan efter att ha fått rött kort. Men det mesta av det har vuxit bort som tur är.

Ser du slutet på din karriär?
– Jag kommer nog aldrig kunna säga att jag ska sluta med fotboll, blir för definitivt då. Att stå på sidan nu är inte alltid så lätt, man vill gärna hoppa in och spela, säger Emy, som faktiskt en gång tidigare varit ledare för damlaget.
– Det var när vi spelade i fyran. Då var det lite mer som spelande tränare.
Om vi får se Emy på planen eller inte i år är ett frågetecken. En lågoddsare är att det är nog troligt på ett eller annat sätt.
Klart är dock att hon gillar att vara tränare/ledare.
– Det roliga med att vara ledare är att se spelarnas utveckling. Yngre spelarna i laget har tagit enorma kliv i år och de är så jäkla roligt att se det. Kul att de tar till sig av det man säger och att de sedan utvecklas från det, säger hon.

Ni som kan den lokala sporten vet att Emy även spelat innebandy, senast i Sala Silverstaden.
– Jag började spela innebandy i tonåren och hållit i med det. Det blev inget spel förra säsongen men till hösten blir det nog ett försök till comeback där.

Vilka andra sporter har du provat?
– Jag har alltid varit intresserad av hästar och har haft egna i omgångar. Nu har jag ingen egen, men har hästar jag får rida, det blir minst två ridpass i veckan.

Är du en fotbollsnörd eller gillar du andra sporter också?
– Jag tycker om att titta på fotboll men skulle nog säga att jag är en allätare i sportväg. Tycker om att titta på sport överlag och när OS eller andra stora mästerskap avgörs tittar man nog mer än man borde, påpekar Emy Sillén.

Fakta Emy Sillén.
Ålder: 35 år.
Bor: I Sala.
Familj: Sambon William och sonen Mexes.
Yrke: Statligt anställd.
Äter helst: Lax och romsås.
Dricker helst: Trocadero.
Ser på tv: Helst någon kriminalserie.
Läser: Deckare.
Fritidsintressen: All sorts träning.
Favoritlag alla kategorier: Har aldrig varit någon som följt något lag hårt tyvärr.



Taggat:   

Niclas Bergvall Niclas Bergvall
Redaktör, skribent & krönikör

Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09

Bli medlem Bli stödmedlem i Sala-Heby Fotboll.
Känn dig delaktig för 200 kr/år.



Mer läsning