Carl-Henrik Rapp bytte Rhodos mot Harbo.


2 veckor sedan

“Jag bytte Rhodos mot ett kallt Harbo men blev ändå varm av prestationen”

Sala-Heby Fotbolls Carl-Henrik Rapp skulle egenligen ha varit i Rhodos på onsdagen – men fick i stället byta ut resan mot ett kyligt och regnigt Marmorvallen i Harbo. Ett byte som ändå värmde ända in i ryggraden.

 

Hösten har de senaste åtta, nio åren betytt semesterresa för mig och min fru Lena.
Att ladda upp inför den långa och mörka tiden som väntar har varit en framgångsfaktor för hur vi har orkat med den kalla vintern.
Även detta år hade vi bokat in en resa till Rhodos, som blivit en av våra favoritdestinationer på senare år.
Men coronaviruset har, precis som för så många andra, kastat om livspusslet och ställt till en hel del oreda – och så även för oss.
Så här i efterhand kan man ju undra hur vi tänkte när vi den 2 februari bokade våra flygbiljetter – hur vi ens räknade med att kunna åka i en pandemi.
Men jag undrar också hur Östervåla IF tänkte den 2 februari – om laget hade räknat med att avancera så pass lång i Svenska Cupen som man ändå gjorde?

Ett avancemang som varken jag eller min kollega Niclas Bergvall hade kunnat drömma om.
Och det kändes på förhand som om att inget skulle kunna stoppa ÖIF.
Inte ens det där ösregnet, som kom strax efter att vi lämnat Sala, verkade kunna störa laget.
Men i Rödjebro hände något, regnet upphörde nämligen så fort vi svängde av från huvudvägen.

Det unga ÖIF verkade knappt heller störas av att direkt hamna i underläge efter en spelad minut.
Att regnet sedan återvände satte inte ens stopp på Pernilla Andersson som med dubbla mål gav laget en 2-1-ledning strax innan paus.
Nej, det var nog mer vi på sidan som stördes av det där ettriga regnandet.
Matchen bjöd sedan på ett hårt ställningskrig på mittfältet på den överraskande fina grämattan i Harbo.
En första halvlek där ÖIF var något bättre och en andra halvlek där laget stundvis blev mer tillbakapressat.
Läget såg ändå ut att vara under kontroll.
Mittfältsparet i ÖIF bestående av Ida Segelsbo och Madelene Lindström redde nämligen ut det mesta men fick till slut kapitulera när Sundsvall sköt 2-2 på straff.

Trots den tunga kvitteringen hade Pernilla Andersson kraft och energi kvar i benen och tog avslut efter avslut.
Men både Pernilla, Niclas och jag – och de knappa 50-talet “förbjudna” åskådare som stod längs sidan av planen blev nog rätt förvånade över den offsideavblåsning som skedde precis efter att hon skjutit bollen i nät i den 85:e minuten.
Och där någonstans kändes det som att något hände – att luften på något sätt till slut gick ur ett hårt kämpande ÖIF.
För när det bara återstod knappa minuten av matchen kom det där typiskt förbaskade jäkla baklängesmålet som sparkade ÖIF ur cupen.

De tidigare så starka hejarropen byttes i stället ut mot en total tystnad och så snart som domare Katrin De Boers visselpipa ekat över planen blev Marmorvallen ganska omgående en öde, tyst och mörk plats igen.
Och jag förstår såväl att det satte sig ett mörker även över ÖIF-spelarna, som bara var en offsideavvinkning från att avancera till gruppspelet i Svenska Cupen.
Hur som helst är ÖIF:s cupspel sammantaget inget annat än en stor bragd.
Och när den värsta besvikelsen så småningom har lagt sig är jag övertygad om att spelarna kommer att vara förbaskat stolta över deras smått sanslösa cup-prestation.

Själv fick jag som sagt byta ett 27-gradigt Rhodos mot ett elvagradigt Marmorvallen.
Om någon hade sagt till mig i början av året att jag den 7 oktober skulle stå i Harbo och småfrysa i elva grader – då hade jag protesterat rejält.
Men denna onsdag i oktober månad 2020 är jag ändå nöjd över att jag befann mig på kallare breddgrader.
För den kämpainsats som Östervåla IF:s damer bjöd på – den värmde ända in i ryggmärgen.



Taggat:   

Carl-Henrik Rapp Carl-Henrik Rapp
Redaktör, skribent och krönikör

Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09

Bli medlem Bli stödmedlem i Sala-Heby Fotboll.
Känn dig delaktig för 200 kr/år.



Mer läsning