Morgongåva SK 1991. En ung Åke Jansson syns i mitten i nedre raden. Foto: MSK


5 månader sedan

Gästkrönika: ”Jimmy föråt sig på Mums-Mums”

Morgongåva SK:s Åke Jansson har sysslat med det mesta i sin moderklubb. I sin gästkrönika på Sala-Heby Fotboll berättar han bland annat om ett derby mot Järlåsa IF för 29 år sedan.
”Det kunde bara sluta på ett sätt: Svårt benbrott. Men det var helt och hållet mitt fel måste jag tillägga.”

 

Jag är MSK:are sen barnsben. Ishockey, bordtennis, innebandy och fotboll. Mest fotboll.
Min senaste (sista?) A-lagsmatch gjorde jag i augusti 1999. Bortamatch mot Runhällen.
Jag har för mig att vi vann ganska komfortabelt.
Niklas Eriksson, som hade gjort en sejour i MSK, spelade för Runhällen. Möjligen stod Johannes “Putte” Olsson i Runhällens mål. Han hade spelat för MSK i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Bra målvakt, som inte gillade att man försökte lobba över honom.

Vi hade ett rätt bra lag med Anders Eklund som tränare och Tommy “Lidas” Lindström som lagledare.
Vi slutade så småningom på tredje plats, efter att ha kryssat mot Östervåla i sista matchen. Vinst där så hade vi och inte Östervåla vunnit serien.
Nuvarande tränaren Jimmy Salestedt fick efter säsongen pris som årets överraskning (han hade då spelat i A-laget i sju-åtta år!) och för träningsflit.
Hans brorsa Conny stod i mål och var fantastiskt bra.

Jag har inte något minne av att matchen mot Runhällen var särskilt hård eller ful, trots att det var ett lokalderby. Annars hade det ju ett antal årtionden tidigare varit rena krigsstämningen kring vissa derbymatcher.
I en tidningsnotis rapporterades det så här efter ett derby mellan Vittinge IK och MSK:
“Söndagens match på Vittinge IP blev en hård och stundtals ruffig uppgörelse. Utan att vara lokalpatriot måste man säga att gästerna stod för de fulaste tilltagen; särskilt GP och HJ, vilka tidigare framstått som justa och tekniska spelare, ha nu lagt sig till med metoder som man absolut måste reagera mot. Vittinges hh. Jansson blev under ett tidigt skede av matchen justerad och måste föras till sjukhus för att få otäckt köttsår på ena benet hopsytt. Vid ett annat tillfälle fick ch. Johansson en spark i ansiktet och måste lämna planen för en god stund . Sålunda decimerat blev hemmalaget ett lätt byte för sina fräna motståndare.”

Fotbollen betydde högst sannolikt mer förr i tiden och då blev det ju såklart särskilt viktigt att tvåla dit lokalkonkurrenten, med alla till buds stående medel.
Lillianne Lundqvist har i Sala-Heby Fotbolls adventskalender beskrivit fotbollens betydelse i Vittinge och vilka konsekvenser matchens utgång kunde få.

Som knatte spelade man många matcher mot lokala lag och jag kan inte minnas att man tyckte att det var något särskilt.
Min årgång i MSK var ganska dålig och vilka vi förlorade mot spelade inte så stor roll. Heby brukade klå oss ganska duktigt.
Jag minns en match mot Heby när vi åkte hem med 1-19 i baken. De flesta Heby-grabbarna var något år äldre än oss (möjligen hade MSK-grabbarna i samma ålder slutat) och betydligt bättre.

Jag kommer ihåg att Roy Andersson gjorde lite som han ville och att han sköt fruktansvärt hårt.
Det mest minnesvärda med matchen var annars att vår målvakt, T.E., i en tidningsnotis fick en stor del av skulden för förlusten efteråt. Jag har för mig att han slutade en kort tid efter det. Övriga i laget var minst lika dåliga som T.E.

På seniorsidan fanns fortfarande kvar en stark rivalitet på 70- och 80-talet. Mellan MSK och Vittinge upphörde den naturligt genom sammanslagningen 1977, men fram till 1986 fanns fortfarande Heby AIF kvar som ett rött skynke i seriespelet.
Sen försvann Haif uppåt i seriesystemet medan MSK åkte nedåt och fick tampas med lag som Bålsta Viking och Uppsalabuss.
Flera MSK-killar prövade lyckan i HAIF, bland andra Lasse Östlund (näst bästa ortspelare efter Patrik ”Palle” Engberg) men kom sedan tillbaka och höjde oss andra.

Det dröjde till 1992 innan vi åter fick smaka på derbymotstånd i form av Järlåsa IF. Detta Järlåsa som vi MSK:are uppfattade som långsparkande och fult spelande (rätt ofta genom åren har man tyckt att motståndarna bara kan spela långt och fult).
I en match på hösten 1991 var jag så uppeldad att jag dödsföraktande gick in en duell med deras största och starkaste spelare.
Kunde bara sluta på ett sätt: svårt benbrott. Men det var helt och hållet mitt fel måste jag tillägga.
Jag blir fortfarande lite rörd när jag tänker på hälsningarna jag fick från Järlåsa när jag låg på dödsbädden, förlåt sjukbädden.

När jag tittar på en lagbild från 1991 ser jag att tränare Steve Hofberg och lagledare Rune Pettersson har på sig ganska tidstypiska och illasittande Hugo Boss-overaller i crêpetyg, i obestämbar färg.
Håkan Jansson var med. På bilden har han en ganska cool mustasch och ser på det stora hela rätt manlig ut. Vi övriga är tämligen skägg- och mustachlösa men har i stället ganska fula frisyrer.

Sen följde flera år med fina derbymatcher, men den där riktiga hettan var oftast inte där. Säsongen 1995 spelade fyra lag från kommunen i västra sexan och därutöver Järlåsa, Jumkil och Härnevi.
Längsta bortaresan var till Grillby (IK Nordia). Några år tidigare hade vi haft Nordia i B-lagsserien och på väg till bortamatchen föråt sig Jimmy Salestedt på Mums-Mums (“Mums-Mums är en härlig fluffig skumtopp på en kexbotten med ett ljuvligt chokladöverdrag och en läckert skruvad form”).
Jag ger mig den på att det var Nordia som stod för Mums-Mums-försäljningen i vägkorsningen innan Grillby.

År 2001, två år efter min senaste (sista?) A-lagsmatch, vann så MSK sexan i överlägsen stil, tolv poäng före tvåan.
På pappret ser det ut att ha varit en ganska tråkig serie, med Järlåsa som enda övriga ortslag. Lagbilden från det året visar ett mycket bra lag, med bland andra en då 17-årig Richard Bertilsson.

Efter det följde åtta år i femman med matcher mot bland andra Tärnsjö, Östervåla, Runhällen och Harbo innan det 2009 blev degradering till sexan och där har MSK spelat sedan dess.

Kommande säsong ska MSK:s herrar spela i fina norra sexan mot bland andra Harbo och Runhällen. Harbo-MSK den 8 maj på Marmorvallen och MSK-Runhällen veckan efter. Returer 22 och 29 augusti.
Jag hoppas på tuffa matcher med derbykänsla, att coronan då har vikit ned sig så att många med mig kan gå på matcherna och att MSK den 3 oktober kan åka från Karlholm iförda segerkavaj och guldhatt.
Jag utgår från att tränare Jimmy “Mums-Mums” Salestedt oavsett utgången kommer att duschas med kläderna på.
Minst en gång.

Jag hoppas också att det blir lite mer hetta i årets derbymatcher mellan områdets giganter, Heby AIF och Sala FF, än vad det har varit på senare år.
För övrigt och avslutningsvis anser jag att det borde vara förbjudet att spela derbymatcher på konstgräs.
ÅKE JANSSON



Taggat:   

Gästkrönikör Gästkrönikör
Diverse gästskribenter

Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09

Bli medlem Bli stödmedlem i Sala-Heby Fotboll.
Känn dig delaktig för 200 kr/år.



Mer läsning