Mats Ekberg, tidigare tränare i Östervåla IF. Foto: privat


3 månader sedan

Ekberg om tiden i ÖIF: ”Kollektivet var grunden”

För Östervåla IF är Mats Ekberg en legend. Det var han som tränade klubbens damer när de gjorde resan till division 1.
Här berättar han om den resan, men också om hur han kunde hamna i klubben, vad han krävde av spelarna i laget och mycket mer.
– Det är nästan svårt att ta in att det blev fyra seriesegrar på två år, berättar 63-åringen.

 

Östervåla IF spelar sedan i fjol i division 2, i dagsläget den fjärde nivån i seriepyramiden.
Men ÖIF har legat högre upp – säsongen 2005 spelade klubbens damer i norrettan, som då var den näst högsta serien.
En stor anledning till att ÖIF nådde så högt upp kan tillskrivas Mats Ekberg – Uppsalabon tränade laget under åtta säsonger, 1995-98 samt 2002-05.

Hur kunde du hamna i ÖIF?
– Hösten 1994 blev jag kontaktad av Rolf Larsson, via rekommendation, med kravet att vinna division 4 med detta unga och talangfulla lag. Ingen hade då ens fyllt 20. Kravet uppfylldes, berättar Mats.
Det blev fyra år i klubben och det var också fyra säsonger med framgång. Efter seriesegern 1995 blev det tre år som topplag i division 3.

Men innan vi tar oss igenom Ekbergs alla år med Östervåla IF ska han få berätta om sin egen karriär.
– Jag började som målvakt i ett kvarterslag som hette Knallhattarna. Vi spelade i en serie för elva- och tolvåringar. Jag, som målvakt, höll nollan i alla matcher utom sista mot Upsala IF, 0-1, och missade seriesegern på detta mål, minns Mats.
Knallhattarna spelade han dock i bara under ett år och därefter hamnade han i Gamla Upsala SK som utespelare.
– Men jag slutade efter några få matcher. Varför, kom jag inte ihåg. Möjligen slutade fler från kvartersgänget.

Det skulle dröja ända till att Mats hade fyllt 18 år innan han tog upp fotbollen igen.
– Då i Almo BK division 6. Jag gjorde väl en hel del mål där, men utan några större framgångar. Men Gimo IF, då i division 3, blev intresserade. Men jag blev skadad och det rann ut i sanden. Jag avslutade karriären i ett korpbetonat gäng i division 7, Uppsala BoIS, med några bandylirare. Då var jag cirka 26 år.

Det var som tränare Mats Ekberg skulle få framgång.
– Jag började som tränare i min dotters framgångsrika flicklag i SK Servia, födda 1974. När flicklaget slog damlaget i Servia, gick vi ihop med dem. Samtidigt hände samma scenario i Rasbo IK med deras F73- och damlag. Rasbo saknade dock tränare, varför vi gick ihop med dem under namnet Servia/Rasbo, berättar Mats och fortsätter:
– Jag har för mig att Östervåla IF vann den serien i division 4 med Rolf Larsson som tränare.
Mats minns rätt, säsongen 1990 vann ÖIF fyran efter 14 segrar och blott två förluster.
– Ett par säsonger senare gick vi också upp i division 3, berättar Mats.

Därefter tränade Mats ena sonens lag i Stäppens IF, som det hette då, och sedan klev han in som tränare för Almo BK 1993 och där stannade han några säsonger.
– Under tiden i Almo BK blev jag engagerad i Upplands FF:s zonverksamhet med Tierpzonen för flickor. Där ingick även bland andra Östervåla IF vars flickor födda 1979 var ett tongivande. Det var en av de första kontakterna med ÖIF. En annan var när vi i Servia/Rasbo, då i toppen av trean, spelade Upplandscupen mot ÖIF, som då återigen spelade i division 4. ÖIF vann den matchen och man såg då vilka talanger det fanns där, med flera som representerade i Upplandslaget.

Efter att ha tränat ÖIF säsongerna 1995-98 (de tre sista åren med Christer Nicklasson) hamnade Ekberg i Rimbo IF med spel i division 1, Samtidigt fortsatte han med zonlaget och även distriktslaget för flickor födda 1985.
– Inför 2002 stod ÖIF åter utan tränare och jag lovade att köra träningar över vintern tills ny tränare tillsattes. Men jag övertalades att fortsätta, men jag ställde motkravet att minst 18 spelare skulle vara på varje träning, vilket tjejerna ställde upp på.

Det var då resan mot division 1 (norrettan) startade.
– Jag såg att det fanns en ny kull talanger, 80-talister, som utmanade de äldre spelarna, vilket gjorde att ingen ville vika ner sig. Vi ökade träningsdosen med mycket intervallspel i olika former, berättar Mats.
Nyckeln till framgång var en stor trupp och bra konkurrens.
– Men också en ökad träningsdos samt flertalet talangfulla spelare möjliggjorde att vi blev framgångsrika. Dessutom startade vi ett såkallat farmarlag i Harbo IF, med våra B-lagsspelare, vilka hade reservlagsserien vart och vartannat år och kanske ledsnat lite. Nu fick de en morot att fortsätta med målet att gå från division 5 till 3 i Harbo IF:s färger. Samtidigt var ju naturligtvis målet för ÖIF att äntligen gå upp i tvåan.
– Nu blev det ju bättre än så, fyra seriesegrar på två år. Nästan svårt att ta in, säger Mats.

De närmaste åren för ÖIF blev de hittills bästa i klubbens historia. Från 2001 till 2004 radade laget upp 48 matcher i följd utan förlust.
En svit som troligen saknar motstycke i svensk damfotboll.
Var det en drivkraft för laget?
– Jag måste nog svara nej på den frågan. Inte en drivkraft, bara en liten extrakrydda, en bonus. Den största drivkraften var att gå upp i division 2. Men när Sala Allehanda började uppmärksamma oss om detta faktum kollade jag bakåt i tiden och kunde konstatera att 2001, med Haapakoski som tränare, avslutades med ett antal förlustfria matcher. Så sammantaget blev det ju rätt stort, men det finns ju en plump i den sviten.

Plump?
Vi tar oss tillbaka till premiären i division 2 mot Brommapojkarna på bortaplan den 24 april 2004.
En match som ÖIF förlorade med 1-2.
– Jag tänkte väl inte så mycket på det där och då, men när vi summerade division 2-året hade vi ju inte förlorat någon mer seriematch. Totalt sett blev det bara en enda förlust på 63 seriematcher.

Vad minns du bäst av åren i klubben?
– Jag har så klart många fina minnen och första seriesegern 1995 är ju alltid speciell. Segern 2003 var mer en lättnad, säger han.
Säsongen 2004 vann ÖIF division 2 efter att besegrat Roslagsbro i seriefinalen på bortaplan, 3-1, i den näst sista omgången.
Till slut vann dock ÖIF serien med nio poäng.
– Det året blev ju ett drama med segern mot Roslagsbro och kvalsegern hemma mot Infjärden inför så mycket folk. Måste också nämna supportstödet på Harbos hemmamatcher. Det gjorde att det inte var svårt att få spelare att ställa upp i de matcherna, berättar Mats.

Var det några ”stjärnor” under dina år i ÖIF, eller var det kollektivet?
– Stjärnor? Ja, det är klart att det fanns, men kollektivet var grunden, en hög lägstanivå helt enkelt. Jag vill dock nämna ett par som figurerade i flicklandslag, Mikaela Björklund och Sarah Storck från grannklubbarna Tärnsjö IF respektive Månkarbo IF. Sarah har dessutom SM-guld med LdB Malmö, numera Rosengård.
– En målskytt bör också nämnas, Frida Högberg, ursprungligen från Storvreta. Hon gjorde 30 mål per säsong. Inte illa.
Men Mats kommer också in på ett gäng egna produkter i Östervåla IF.
– Johanna Ragnarsson som var bästa uppländska mittfältare 2004. Men även Emilia Larsson, Malin Larsson, Matilda Ragnarsson och Åsa Wall. Måste även nämna Erika Larsson, högerback i B-laget, som ville sluta med fotboll. Hon övertalades att testa som målvakt och blev en av division 2:s bästa målvakter med bara ett års träning.

Efter tiden i ÖIF fortsatte Mats med distriktslagen F91, F93 och F95.
– Med 93:orna vann vi Cup Kommunal mot Stockholm i finalen med 1-0. Det en av de bästa fotbollsminnena, likt resan med ÖIF. Uppland har endast vunnit en gång tidigare, då med F75 och då var Johanna Ragnarsson med.

Är det möjligt att ÖIF ska kunna göra samma resa igen och nå näst högsta serien?
– Nu har nästa generation tagit kliv i ÖIF, med serie- och cupseger, så det ser väl lovande ut.
Har du kontakt med någon i ÖIF sedan dess och har du sett dem spela?
– Har sett några få matcher, men har ingen direkt kontakt med ÖIF. Inte annat än på Facebook.

Östervåla IF:s resultat med Mats Ekberg som tränare.
1995: Etta i fyran (16 15 1 0 99-8).
1996: Tvåa i trean (18 12 2 4 64-23).
1997: Fyra i trean (18 11 1 6 49-29).
1998: Fyra i trean (18 14 1 3 77-10)
2002: Tvåa i trean (16 13 3 0 75-10).
2003: Etta i trean (18 16 2 0 98-10).
2004: Etta i tvåan (18 14 3 1 63-13).
2004: Tvåa i kvalet (2 1 0 1 4-3).
2005: Näst sist i ettan (22 2 4 16 21-53).
Totalt:   146   98   17   29   560-149.

Fakta Mats Ekberg.
Ålder: 63 år.
Bor: Uppsala.
Familj: Sambo och utflugna barn.
Yrke: Målare.
Äter helst: Allt (som är gott).
Dricker helst: Vatten och öl.
Ser på tv: Sport och dokumentärer.
Läser: Pondus. Och lyssnar på de flesta böckerna som Stefan Sauk läser in.
Fritidsintressen: Resor, trav och fotboll.
Favoritlag: Liverpool FC.



Taggat:   

Niclas Bergvall Niclas Bergvall
Redaktör, skribent & krönikör

Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09

Bli medlem Bli stödmedlem i Sala-Heby Fotboll.
Känn dig delaktig för 200 kr/år.



Mer läsning