Carl-Henrik Rapp saknar glöden och passionen som den lokal fotbollen står för.


3 månader sedan

Krönika: “Nej, nu börjar jag bli riktigt less på tv-fotbollen!”

TV-fotbollen verkar sakna all passion för tillfället. Sala-Heby Fotbolls Carl-Henrik Rapp saknar det lokala hjärtat och glöden som finns bland de lokala spelarna.

 

Trots att coronaviruset har härjat på vår jord i över ett år har vi ändå kunnat se fotboll på TV.
Viruset har inte stoppat Messi, Ronaldo och Salahs framfart i de tre största europeiska ligorna.
Men allt är ändå inte som förr.
Avsaknaden av supportrar som skriker, hurrar, buar och klappar händerna börjar verkligen komma ifatt mig.

Trodde aldrig att jag skulle säga det, men det är inte ens roligt att titta på mitt favoritlag “Spurs” längre.
Visserligen beror det kanske på att lagets spel har störtdykt sedan “The Special One” tog över.
Men ett söndagsderby mot West Ham kittlar liksom inte längre lika mycket som för ett par år sedan.

När dessutom första baklängesmålet föregås av en brutal armbågstackling, ja, då orkar jag inte följa matchen längre.
Inte ens domarsystemet VAR lyckas göra situationen rättvisa – varken domaren eller VAR-rummet väljer att granska situationen.

Det känns som att mitt älskade Premier League har tappat all sin tidigare charm.
Det finns inga fans på läkaren, ett knepigt VAR-system som ingen blir klok på kan göra någon rättvisa och spelarna verkar mest bry sig om att posera på sina Instagramkonton före och efter matcher.
Varken hunger, aggresivitet eller rivalitet verkar existera i samma grad längre.
Men kanske är det bara jag som har en dipp för att mitt favoritlag också har det?

Jag längtar allt mer efter täta matcher på Lärkan, Tegelvallen, Mullevi eller på någon annan lokal gräsmatta.
Att stressigt trycka i sig en varmkorv i pausen, med kameran i högsta hugg samtidigt som man pressar ner en Loka Citron i byxfickan.

Jag längtar efter riktiga fans med känslor och passion som vid sidlinjen vrålar ut sin glädje eller sitt missnöje.
Ja, jag saknar till och med de där gnälliga spelarna som inte kan acceptera ett gult kort eller en offsideavblåsning för mycket.
För när allt kommer kring så är det passionen och den där gnistan som brinner i utövarens ögon som gör lokalfotbollen till något utöver det vanliga.

Tänk vad man kan sakna det som man för ett år sedan tog så givet.
Den där obetalbara glöden som brinner i en lokal fotbollutöveres hjärta.
För några dagar sedan fick jag ett erbjudande om att förlänga möjligheten att på TV få se på fotbollsallsvenskan även i år.
Men jag funderar fortfarande på om det är mödan värt.
För när allt kommer kring är det det lokala jag har saknat hela vintern.



Taggat:   

Carl-Henrik Rapp Carl-Henrik Rapp
Redaktör, skribent och krönikör

Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09

Bli medlem Bli stödmedlem i Sala-Heby Fotboll.
Känn dig delaktig för 200 kr/år.



Mer läsning