Robban Pettersson Västerfärnebo AIK Foto: Ove Eriksson


3 månader sedan

“Robban” är en eldsjäl som tycker om att gå upp tidigt på morgonen

De flesta fotbollsklubbar har personer som jobbar i det tysta men som gör massor av saker som behövs för att allt ska fungera. Det är klippning och målning av linjer bland mycket annat.
I Västerfärnebo AIK finns Robert “Robban” Pettersson som också sköter klubbens rapporter på sociala medier och på frågan vad som driver honom säger han:
– Jag vill med mitt engagemang i Västerfärnebo AIK skapa och bevara de fina förutsättningar på “vischan” som vi har på Svedboäng.

 

Det är lördag morgon och solen har varit uppe några timmar men klockan är bara 06.00. Nio timmar till match för Västerfärnebo AIK:s seniorlag, en träningsmatch mot Skogsbo-Avesta IF på Svedboäng.

På plats är Robban Pettersson för att förbereda inför matchen på ett Svedboäng som har fått en ansiktslyftning.
En läktare har byggts som rymmer många åskådare. Staket på båda sidor av läktaren där ståplatspubliken kan hänga mot räcket.
– Jag gillar att vara uppe på morgonen, säger Robban.

Vad var det för något som skulle fixas till då?
– Gräsklippning, målning av linjer och vattning. Det är skönt att göra det jobbet tidigt nu när det är så varmt.

Ny fin läktare på plats, har du byggt den också?
– På läktarbygget har jag hjälpt till med grundarbetet med markskruv och plintar, då jag i mina ögon är i stort sett enarmad styrke- och rörelsemässigt.

När matchen är igång finns Robban på plats för matchrapportering på sociala medier och han får frågan var han hittar alla kantareller som han själv rapporterar om på sociala medier men något svar på den frågan får vi inte.
Men som alla vet så är svampställen det hemligaste som finns och något man håller för sig själv.

Vad driver dig?
– Jag vill med mitt engagemang i Västerfärnebo AIK skapa och bevara de fina förutsättningar på “vischan” som vi har på Svedboäng.

När startade din egen fotbollskarriär?
– Det började i Vaiks P73/74, jag är själv 73:a men jag hade inte någon talang och motivation för att spela fotboll. Det blev skytte med luftgevär och salongsgevär i stället.

Du började tidigt som planskötare?
– Det var i 15-årsåldern som jag började hjälpa farsan Inge med att sköta fotbollsplanen som klubben hade i Salbohed (sandplanen). En plan som var en vinter och vårplan och ett tidigt alternativ för träningar och matcher. Man sladdade och jämnade till samt kritade linjer flera gånger per dag ibland. Jag minns jag skaffade en “skrotbil” och hade som draghjälp till sladden. Något körkort hade jag inte så det blev till att smyga iväg till planen bara några hundra meter på grusväg. Vaik arrenderade marken för planen och när arrendet gick ut så försvann därmed den anrika Sandplanen. Då blev det så att jag hjälpte Vaikens pojklag att måla linjer på två sjumannaplaner som också låg i Salbohed.

De styrande i Västerfärnebo AIK måste ha sett din ledartalang för det blev väl nya uppdrag?
– I körkortsåldern började jag följa Vaikens A- och B-lag, brorsan var med och spelade. Blev i samma veva även speaker på hemmamatcherna för A-laget. Jag började spela korpfotboll och innebandy som målvakt eftersom jag alltid varit stor så passade det mig (haha).
– Efter något år som speaker fick jag frågan att hoppa in och ta lagledarollen för herrlaget. Jag tror det var Tomas Johansson som var tränare då. En generationsväxling på spelarsidan innebar några tuffa säsonger för Vaik med degraderingar och spelarbrist med mera. Det gjorde att glädjen och suget ebbade ut men ett ljust minne under tuffa tiden var att jag fick ta emot Västerfärnebo AIK:s interna hederspris, silverbollen år 2004. Jag släppte sedan fotbollsbiten helt några år.

Men du kom tillbaka?
– Kalle (Hallström) ringde och frågade om jag var intresserad av att ta lagledarollen för A-laget för han hade fått frågan om tränarbiten, Vaik låg då i sjuan.  Jag hoppade på lagledarjobbet  igen och Kalle och jag har “klickat” från dag ett. Vi byggde lag i samarbete med Sätra IF (farmarlag) och fokus var att ha kul på plan och på sidan av planen, Vi lyckades att på tre säsonger avancera från sjuan till femman. När vi nått division 5 sa Kalle att nu behövs det in en ny tränarröst och han förlängde inte sitt kontrakt.

En olycka satt stopp för din fortsatta karriär?
– Jag fortsatte tills den dagen jag råkade ut för en fallolycka 2014 och slog sönder en axel totalt. Efter sjukskrivningar, utförsäkringar, rehab och arbetsträning i Vaik har jag nu en anställning i Västerfärnebo AIK fram till november i stöd av försäkringskassan. Jag är vaktmästare och fastighetsskötare för Svedboäng IP och Festplats. Arbetsuppgifterna är planskötsel till största delen med cirka 25 000 kvadratmeter gräsklippning, tre planer och friytor. Sedan är det gödsling, vattning, linjemålning samt underhåll på anläggningarna.

Ni har haft flera inbrott på anläggningen, har ni fått stopp på tjuvarna?
– Det har varit mycket skadegörelser vid inbrotten som eskalerat den senaste tiden. Men nu har vi satt upp kameror och mera rörelsevaktsbelysningar.

Hur tror du det går för Västerfärnebo AIK i division 4 den korta säsongen vi har framför oss?
– Årets upplaga av truppen så ser  spännande ut men det gäller att få en bra start och vara påkopplade och göra jobbet fullt ut. För nu kommer allt gå lite fortare och alla motståndare är lite bättre. På papperet ska laget vara på övre halvan, men jag har dålig koll på övriga lag, avslutar Robban.



Taggat:   

Ove Eriksson Ove Eriksson
Redaktör, skribent & krönikör

Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09

Bli medlem Bli stödmedlem i Sala-Heby Fotboll.
Känn dig delaktig för 200 kr/år.



Mer läsning