Ytterligare ett fotbollsår är snart över och veterancupen på nyårsafton är avslutningen.
En turnering som jag tråkigt nog missar på grund av en skotträdd hund.
Det är också en cup som har en förbannelse över sig.

Det finns de som vill kalla den “Hälsenecupen”
För det har varit en ansenlig mängd sådana skador genom åren.
Något som kollegan Bergvall här på redaktionen har skrivit många gånger om.

En skada som nämnde kollega själv drog på sig i höstas.
I en jubileumsmatch ställde “gamla karln” upp och det small till.
Det kanske kallas research för att veta hur det känns om det händer igen i cupen.
Något som inte får hända. Så värm upp ordentligt alla gummor och gubbar på nyårsafton.

En kontrast till vår lokala fotboll har precis tagit slut.
Ett omdiskuterat VM med i mitt tycke rätt världsmästare.
Det har spelats 64 matcher och jag har sett de flesta.
Har ju lyxen att inte behöva gå till jobbet på morgonen så första veckan var dagarna fyllda framför tv:n.

Ett VM som värdlandet hoppades skulle bli en fin PR, men jag vet inte om det blev så.
Hela mästerskapet kändes korrumperat på något sätt med FIFA-generalen Infantino i en skön fotölj smajlande.
Bredvid en David Beckham som fått många miljoner för att vara mästerskapets beskyddare. Skönt att det är över.

Nog om den stora fotbollsvärlden där det ofta avgörs av ett omdiskuterat VAR.
Den lokala fotbollen, som vi på Sala-Heby Fotboll följer, är lika intressant utan de extra domarna som ändå inte ser allt vad de flesta andra ser trots sina repriser på skärmen.

Tjusningen med den lokala fotbollen är också allt på sidan av planen.
Smågrabbarna på Tegelvallen som spelar sin egen match samtidigt bakom ena målet.
De har ingen aning om hur det går i matchen i division 4 för Haifen.

Vid ett tillfälle på Svedboäng, när jag rapporterade från en välbesökt match för hemmalaget Vaik, stannade en ung dam framför mig i typ tre till fem års åldern.
Svårt att bestämma ålder.
Vi kände inte varandra och hon såg inte ut att vara så intresserad av matchen.

Hon tittade på mig och sa allvarligt att hon skulle börja på “Tallen”.
Vad kul sa jag utan att jag fattade någonting.
Jag fick senare veta att hon vuxit ur “Tallkotten” och avancerat en avdelning på förskolan.
Det syntes att hon var stolt över sin situation i livet.

Vid ett annat tillfälle på Furuvallen i Tärnsjö stötte jag på sonen till en av Tifens bästa spelare genom tiderna.
En kille i treårsåldern (tror jag) som spelade fotboll bakom läktaren med lite större grabbar samtidigt som A-laget spelade triangel.
Jag kunde se att det är bollbegåvning som TIF kan få nytta av i framtiden. Han tittade på mig mitt i en dribbling och sa:
“Jag spelar med de stora grabbarna”.
Det sa han med stolthet om de några år äldre spelarna.

Så här ser det ut på alla de lokala arenorna. Det är inte bara en fotbollsmatch som spelas utan det är allt omkring som händer och är så viktigt för sammanhållningen i klubbarna.
Kanske något att tänka på för respektive styrelse att hitta på lite kringaktiviteter för helhetsupplevelsen.

Att tiden går märker jag när jag hör att min äldste son Jonte ska spela fotboll på nyårsafton.
Han debuterar i veteranlaget!
Det ordet betyder väl att jag kommit till åren.
Jag har sett de flesta matcherna han har spelat sedan sjuårsåldern men den här missar jag.
Det blir i stället hotell på Arlanda tillsammans med ett stort antal andra hundägare vars hundar också hatar nyårsraketerna.

God Jul och Gott Nytt År önskar jag till allt fotbollsfolk. Hoppas ni får en fin julhelg.
Till er veteraner är uppmaningen att värma upp ordentligt på nyårsafton och till er andra: Tänk på alla skotträdda djur.