Det var en helg att minnas.
På flera sätt.
Ett var det förbannade regnandet.
Ja, jag skriver förbannade – det kan vara alla tiders sämsta sommar vädermässigt i mitt 58-åriga liv.
Söndagsnattens skådespel med blixtrar var dock magnifikt, men på natten vill jag sova.

Men Stockholm levererade denna helg när kärleken kom till huvudstaden. Pridefestivalen firade 25 år och jag fick för första gången uppleva denna fest.
Och det blev ett emotionellt möte.
När dessutom mycket älskade Håkan Hellström bjöd på en fantastisk kväll på Stockholm Stadion var helgen fulländad.

Men det här ska varken handla om Pridefestivalen eller Håkan Hellström – det är fotboll vi skriver om på salahebyfotboll.se.
Så också denna måndag.
Östervåla IF vs FC Djursholm 7-0.
7-0!
Jag skriver det en gång till för att markera att det verkligen hände: 7-0.

Vi tar oss tillbaka till den 22 april i år.
Östervåla IF åkte till Djursholm i en förhoppning om att ta en poäng.
De åkte hem med svansen mellan benen.
Djursholm vann med 7-0 och jag skrev till mina kollegor Ove och Henke “att det har kan inte hända”.
Men det gjorde det och det var Ove som hade “nöjet” att prata med en besviken tränare Fredrik Nilsson efteråt.

Jag kommer ihåg att jag pratade med Nisse, som han kallas, några dagar senare.
“Det blir en annan match när Djursholm kommer till Lundavallen.”
Sa han med övertygelse.
Och tänk så rätt han hade.
7-0!

FC Djursholm hade inför mötet med ÖIF släppt in tre mål på tolv matcher.
Tre bollar hade alltså deras målvakt släppt in på 18 timmar speltid.
Imponerande!
På Lundavallen behövde ÖIF bara 39 minuter att peta in lika många bakom Matilda Carter.

Kan inte påminna mig om att jag någon gång under alla åren jag bevakat och skrivit om lokal fotboll varit med om ett så överraskande resultat.
Visst fanns möjligheten att ÖIF skulle kunna vinna, men aldrig med 7-0.
Inte en chans.

Det finns en match som konkurrerar med lördagens 7-0-match på Lundavallen och då får vi gå tillbaka till säsongen 2010.
Då spelade Möklinta IF i division 5.
Efter tolv omgångar stod MIF på 16 poäng och skulle möta Surahammars FK på bortaplan denna augustikväll för 13 år sedan.
Ett Sura som hade fått ihop 30 poäng och hade vunnit åtta av de nio senaste matcherna.

Hur det gick?
Möklinta IF vann med 7-0 efter fyra mål av Fredrik Hansson samt varsitt av Talan Pirmosa, Johan Lundin och Mikael Mälberg.
Men frågan är om inte ÖIF:s 7-0-seger slår Möklinta IF:s skräll, en match där Pernilla Andersson fixade fyra mål och Alva Karlsson tre.

Helgen blev fotbollsmässigt fulländad när Sverige tog sig till kvartsfinal i VM.
Kanske inte en bragd, men en match att minnas länge för den straffdramatik vi fick vara med om.
Men kom ihåg, segern är inte värd så mycket om vi förlorar mot Japan på fredag och räkna med en ny nagelbitare då.
Eller som Håkan Hellström sjunger:
“Ge aldrig upp
Ge aldrig upp, se en öppen väg
I alla svarta gränder
Fortsätt hoppas på imorgon”