När Sala-Heby Fotboll meddelar 30-årige Fares Youcefi att han vunnit Spelarbörsen 2024 blir första kommentaren mycket spontan:
– Det var det sjukaste jag hört, men kul!
Men det är dagens sanning, Västerfärnebo AIK:s back fick ihop flest silvertackor i år – två före klubbkompisen Rasmus Hedlund Aldén.
Kanske en skräll för många, men när Vaiken har vacklat under 2024 har Fares Youcefi stått upp och tränare Rasmus Leijdström öste beröm över honom i många matcher.

Är du överraskad över segern i Spelarbörsen?
– Med tanke på att vi har haft en målvakt som har stått på huvudet i var och varannan match, är överraskad nog ett understatement. Icke desto mindre roligt och hedrande dock, säger Fares.
Men Vaiken åkte ur Västmanlandsfyran och det blev inte så många segrar under året – blott tre.
Men är du nöjd med din egen insats?
– Både ja och nej. Man är ju inte direkt ung och lovande längre, det har ju blivit smärtsamt tydligt. Samtidigt så har jag ändå fått gå ut på plan varje match, sprungit i 90 minuter och fått, för det bättre eller sämre, vara med och bidra. Givet det, och jämfört med hur det såg ut för mig spelmässigt under säsongerna i division 3, så känner jag mig nöjd med att jag har fått spela fotbollsmatcher ialla fall, utan att recensera min insats mer än så.

Var det en jobbig säsong med tanke på att ni åkte ur en serie för andra året i rad?
– Bitvis har det varit jobbigt men kanske främst på grund av sånt som det blir under degraderingssäsonger; skador, spelaravhopp, kreativa domslut och så vidare. Samtidigt var vi redan när det begav sig införstådda med att den resa vi gjorde från division 5 inte skulle hålla för evigt, men att det skulle bli “hissen” ner det hade jag faktiskt inte trott och känns lite surt.

Det var inför säsongen 2017 som Fares kom till Västerfärnebo AIK. Då hade han bakom sig två säsonger i Jönköpings BK och innan dess lika många år i Sala FF
Det ryktas om att du nu ska sluta, stämmer det?
– Vi ska inte rista något i sten, jag kanske dyker upp enstaka matcher för att hjälpa klubben. Menn det känns som att slutstationen är nådd för mig. Det är lite sorgligt, men det är bara att förlika sig med, säger Fares.

Nu till något som gör Fares mer än en spelare som spelar fotboll i Vaiken.
Han bor i Solna sedan fyra år och har pendlat till träning och match i sju år eftersom han jobbar i Stockholm.
Hur har du orkat det?
– Pendlandet har varit förvånansvärt enkelt, det finns liksom en charm i att lämna storstaden ett par gånger i veckan för att hänga med barndomsvänner och spela lite boll. Så det är givet hur mycket jag uppskattat att få komma ner på Svedboäng för att träffa alla, då blir det inga större svårigheter.
Men du är väl inte på alla träningar!?
– Inte alla kanske, men bortsett från slutet av denna säsong tror jag nog ändå att det kan ha legat på uppemot 80-procentig närvaro, men det får Hasse (Andersson, lagledare) bedöma.
Hur lång tid tar det att åka enkel resa?
– Eftersom träningarna börjar när dom gör föräras man ju att åka i rusningstrafik. Då tar det cirka en timme och 50 minuter enkel resa. En träning innebar avfärd cirka 16.00, och återkomst hemma 23.00.

Men Fares har förstås haft många bra år i klubben.
– Otroligt bra år ska jag säga. Jag tycker att “When We Were Kings-avsnittet” (Erik Nivas podd som följde Vaik under en säsong) fångar känslan i klubben ganska bra. Den känsla som varit i truppen sedan 2017, även på senaste tiden trots degraderingarna, vill jag nästan säga är unik jämfört med de klubbar jag spelat i tidigare. Sedan gör ju uppslutningen från bygden kring föreningen det hela ännu härligare.

Du och Emil Pettersson är de enda spelarna som spelade alla matcher i år. Vad kan du säga om Emil?
– Att vi ska vara väldigt glada att en så duktig målvakt som P valde att komma tillbaka och spela på Svedboäng. Det är flertalet gånger i år och förra året som man har undrat hur karln hållit vissa bollar utanför nät. Hade det inte varit för hans olyckliga skador hade vi sannolikt sett honom spela högre upp än division 2.

Moderklubb är som redan nämnts Ransta IK för Fares.
Kommer du ihåg när du debuterade i A-laget?
– Det gör jag, det lär ha varit kring 2008/09 kanske? Jag minns inte mot vilket lag, men jag minns att tränare Lasse Nilsson hade fått den briljanta idén att vi skulle ställa upp i 4-4-2, men utan vänstermittfältare för att överrumpla motståndaren. Jag tror vi förlorade matchen och åkte ner till division 6 det året, men Lasse var helt klart före sin tid!

Du har även spelat i Sala FF, Jönköpings BK, Skogsbo-Avesta IF och Vaik. När var du som bäst som spelare?
– Bra fråga. Rent tekniskt tror jag att jag var som bäst 2012 när jag var skriven i Sala FF och ironiskt nog inte spelade så mycket. Men eftersom jag var så ung då och att erfarenhet, har det visat sig, spelar väldigt stor roll i fotboll, så peakade jag nog segersäsongerna 2020 och 2021.

Någon stor målskytt har inte Fares varit, men så har han också haft en defensiv position. Sedan 2011 har det blivit blott fyra mål. Tre för Ransta IK 2011 och ett i år.
Ditt första mål i Vaik gjorde du i år mot Oden hemma. Vad minns du av det?
– Att det var ett viktigt mål som betydde 2-2, som sedan blev 3-2. Hade vi förlorat den matchen hade säsongen dött redan där, nu levde det ialla fall till sista omgången. Det var ett väldigt bra inlägg och för mig att sätta dit huvudet egentligen bara, men det var bannemej på tiden och äntligen kunde jag tysta mina största kritiker, det vill säga lagkamraterna. Målet lyckades fångas på film också, så den videon har jag skamlöst visat upp för familj, kompisar och kollegor i efterhand och kommer fortsätta göra så.

För 20 år år sedan var undertecknad på Fotbollen Dag i Västerås. En dag där jag fick uppleva att Ransta IK:s tioåriga grabbar gick hela vägen och fick ta emot segerpokalen.
Vad minns du av den dagen?
– Den dagen sitter verkligen kvar i minnet ändå. I mitt tioåriga sinne var det ju som att vi hade vunnit SM-guld, det var riktigt stort. Jag har för mig att vi kryssade tidigt på morgonen mot något lag som vi borde ha slagit, men att vi spelade upp oss under dagen och sen vann finalen med ett eller två mål mot vad jag tror var Arboga Södra.

Även om nu Fares har vunnit Spelarbörsen är han inte den mest kända av bröderna. Storebror Fouad jobbar på Sveriges Television som journalist och har bland annat bevakat valet i USA som utrikeskorrenspondent. Sen finns det en storebror till, Chagge, och dessutom lillebror Lies, som bland annat dömer fotboll på en ganska hög nivå.
Men vem av er är egentligen bästa fotbollsspelaren?
– Det är ju den eviga följetongen inom familjen. Konsensus verkar vara att det står mellan mig och journalistbrodern i alla fall, men givet att pappa hävdar den senare blir det nog utslagsgivande.

Men ingen av bröderna bräcker pappa Abel som spelat i det algeriska landslaget.
Hur mycket har han berättat som sin karriär?
– Alldeles för lite om jag ska vara ärlig. Det som fastnat är att han lyckats bryta vardera handled vid två olika tillfällen men på samma arena, mot samma lag, i närkamp med samma spelare. Hans erfarenhet har ju dock varit ovärderlig för att vi söner ens skulle kunna mäkta med att bli mediokra fotbollsspelare, så det är hatten av till honom.

Namn: Fares Youcefi.
Ålder: 30 år.
Bor: Solna.
Civilstånd: Sambo.
Klubb: Västerfärnebo AIK.
Yrke: IT-chef.
Äter helst: Sambons mat.
Dricker helst: Cola Zero.
Ser på tv: Dokument Utifrån.
Läser: Händer bara på semester, men gärna något faktabaserat.
Favoritlag alla kategorier: Svenska herrlandslaget i fotboll.

Alla vinnare av spelarbörsen sedan 1991.
✔️ Sala Allehandas spelarbörs.
1991: Magnus Åhlberg, Västerfärnebo AIK.
1992: Kent Karlsson, Heby AIF.
1993: Pelle Johansson, Heby AIF.
1994: Patrik Eriksson (numera Engberg), Heby AIF.
1995: Patrik Eriksson (numera Engberg), Heby AIF.
1996: Linus Pettersson (numera Forngren), Sala FF.
1997: Fredrik Jacobsson, Heby AIF.
1998: Anders Elison, Sala FF.
1999: Micke Eriksson, Sala FF.
2000: Andreas Ahlin, Heby AIF.
2001: Tomas Berglund (numera Fange), Heby AIF.
2002: Marcus Axelsson, Heby AIF.
2003: Martin Lindbom, Heby AIF.
2004: Tomas Berglund (numera Fange), Heby AIF.
2005: Jonas Spårebo, Heby AIF.
2006: Martin Lindbom, Heby AIF.
2007: Tobias Bosell, Heby AIF.
2008: Tobias Bosell, Heby AIF.
2009: Robert Bosell, Heby AIF.
2010: Robert Bosell, Heby AIF.
2011: Erik Johansson, Heby AIF.
2012: Robert Bosell, Heby AIF.
2013: Dennis Hammarbäck, Heby AIF.
2014: Robert Bosell, Heby AIF.
2015: Calle Söderberg, Sala FF.
2016: Robert Bosell, Heby AIF.

✔️ Sala-Heby Fotbolls spelarbörs.
2017: Velat Ucmaz, Sala FF.
2018: Rasmus Hedlund Aldén, Sala FF.
2019: Hersi Musaazi, Sala FF.
2020: Simon Lundén, Tärnsjö IF, och Rasmus Hedlund Aldén, Sala FF.
2021: Velat Ucmaz, Sala FF.
2022: Niklas Ericsson, Västerfärnebo AIK.
2023: Karl Södereng, Västerfärnebo AIK.
2024: Fares Youcefi, Västerfärnebo AIK.