Fem timmar på Lärkan.
I solen.
I värmen.
Sala FF vs Grällsta IF och Åkra FC vs Ransta IK.
En tredjedel av en korv som jag fick av mitt barnbarn och lite kaffe.
Plus många samtal med fotbollsvänner på en välfylld arena.

Söndagen den 7 september 2025 var egentligen ingen märkvärdig söndag.
Inte mer än någon annan söndag.
Jo, Socialdemokraterna i Sala knackade dörr på Hagaberg och informerade om kyrkovalet.
Jag avstår, men det beror på att jag inte är med i kyrkan.
Men till er andra skriver jag: Lycka till!

Det som stack ut denna söndag var att det spelades två fotbollsderbyn på Lärkan inom bara några timmar.
Har det hänt tidigare?
Med sommarvärmen kom publiken. Drygt 250 åskådare på SFF vs GIF och drygt 300 på Åkra vs RIK.
Många var vi som såg båda matcherna. Det gäller att passa på, snart lämnar värmen oss.

Sala FF visade åter klass, tredje segern på fyra försök med nya ledarduon Kaj Enström och Jocke Skog.
Ska vi vara ärliga så hade inte Grällsta IF en chans.
Motivation slår klass och GIF-tränaren Hewa Hajyousef var märkbart besviken efteråt.

Men frågan jag ställer mig är: Hur kan ett lag som för bara några veckor sedan förlorade med 0-9 mot Romfartuna helt plötsligt börja fungera?
Ja, de springer numera som galningar, rensar, skjuter, nickar och pushar varandra som om de spelat ihop i 100 år.
Jag vet, något överdrivet – men ni förstår vad jag vill komma åt.

Förklaringen ligger till stor del hos dom själva.
Det efter en mental kollaps.
Men den var inte så konstig, flera av de unga spelarna var med om de 22 raka förlusterna i division 4 för två år sedan och den jobbiga säsongen i division 5 i fjol.
När det sedan inte blev så bra i division 6 så fick jag en känsla av att de hade gett upp.

Romfartuna GIF-Sala FF 9-0.
Där och då fick det vara nog, tränare Burak Unsal fick kliva av och Kaj Enström och Jocke Skog anslöt.
Min känsla att spelarna hade gett upp var inte bara en känsla.
Så var det och tränare Burak hade inte längre något mandat i gruppen.

Kaj och Jocke var en del av lösningen.
En annan var att de bekväma spelarna börja springa.
Det började ta ansvar och blev ett lag.
Så var det inte under den sista tiden med Burak Unsal som tränare.
Nu har vi facit av förändringen, nio av tolv poäng och tabelläget ser så mycket bättre ut.

Solen fortsatte skina även på derby nummer två.
Åkra FC har likt Norrby SK haft en jobbig vecka efter det som hände på Norrbyliden.
Nu ska jag inte älta det som varit, men detta har varit det stora samtalsämnet i den lokala sportvärlden.
Så också under division 5-derbyt.

Nu hoppas jag att vi kan lägga händelsen åt sidan, men inte glömma vad som skedde.
Fotbollen är så mycket mer än att vinna och förlora och hur det än är så är det bara en lek.
Debatten om klimatet på fotbollsplanen måste fortsätta och vi har alla ett ansvar.

Derbyt mellan Åkra FC och Ransta IK var stundtals riktigt bra, men visst märktes det att båda lagen saknade flera spelare.
Vi kan dock konstatera att hemmalaget vann rättvist utan att briljera.

Cykelturen hem gick snabbt och väl hemma följde jag Norrby SK:s bortamatch mot Västerås BK30.
Att NSK inte skulle kunna prestera på en hög nivå var ingen överraskning.
Lördagens händelse går inte att skaka av sig, det kommer att ta tid.