Visste ni att VSK:s tränare Kalle Karlsson har lite anknytning till Sala?
För er som följt Salafotbollen i många år är det ingen nyhet.
– Pappa har berättat hur bra han hade det i Sala FF. Han trivdes verkligen i föreningen, berättar Kalle.

Det här ska dock handla om Kalle och VSK:s framfart den senaste säsongen.
Ett år som slutade med serieseger i superettan och avancemang till den högsta serien.
Men vi inleder med kopplingen, som för oss Salabor är nog så viktig.

Inför säsongen 1980 kom den då 31-årige Hugo Karlsson till Sala FF som tränare. Han hade bland annat ett förflutet som spelare i IFK Västerås.
Målet var att ta SFF till division 3 för första gången. Sammanslagningen mellan IF Norden och IFK Sala inför 1973 skulle äntligen bära frukt.
Året efter anslöt Hugos lillebror Christer “Kaka” Karlsson. Kaka var då 19 år, men redan etablerad elitspelare i VSK Bandy, men sågs som en stor talang i fotboll och hade bland annat spelat i pojklandslaget.
Men den satsningen la Kaka åt sidan och storebror Hugo fick honom till Sala och spel i division 4 – som på den tiden var den fjärde nivån.
Kaka skulle sedan vinna fyra SM-guld med VSK Bandy och dessutom VM-guld 1995.

Redan första året, 1981, levererade Kaka med bland annat nio mål – men placeringen blev inte den bästa och SFF var en bit från toppen.
Detsamma gäller året innan, 1980, då SFF hade svårt att vinna hemma på Silvervallen.
Inför 1982 anslöt broder nummer tre till Sala FF, Per-Göran “Peggy” Karlsson.
Han var då 27 år och hade spelat flera år i division 2 (andra nivån) med IFK Västerås.
Och nu hände det saker i SFF, men de nådde inte ända fram 1982 – i en avgörande match i sista omgången spelade SFF 1–1 mot Skiljebo SK inför 1 258 åskådare på Silvervallen.
En match SFF hade behövt vinna.
Men med Peggy i laget plus några andra nyförvärv var det äntligen dags 1983.
Trots en svag start med bara två segrar på de fem första matcherna blev det serieseger.

Året efter var det dags för debut i division 3 – men då var inte bröderna Karlsson kvar i klubben.
SFF valde konstigt nog att avsluta kontraktet med Hugo som tränare och sedan lämnade både Kaka och Peggy SFF för andra klubbar.
– Pappa har berättat att det var en speciell sammanhållning i det laget i Sala FF. Jag vet också att han samt Hugo och Kaka ofta har träffat de gamla lagkompisarna. Pappa har bara pratat väl om Sala FF och att han hade bra fotbollsår där, säger Kalle Karlsson.

Hann du se pappa Peggy spela?
– Det var väl när han rundade av karriären i Irsta IF, men då var jag så ung att jag inte minns så mycket. Jag minns bara att han oftast var i det förlorande laget på träning för då fick man en julskinka av lagkamraterna (ha ha).
Men Per-Göran “Peggy” Karlsson kunde enligt Kalle ha hamnat i Djurgårdens IF.
– Ja, de ville ha honom när han var 19-20 år. Sen var VSK med Liston Söderberg som tränare intresserade av pappa, men att gå från IFK Västerås till VSK var en omöjlighet på den tiden, berättar Kalle.
Pappa Peggy följer givetvis sin sons framfart som tränare och ser de flesta av matcherna. Så sent som i somras dök han och storebror Hugo dessutom upp på Lärkans konstgräs för att se sin gamla klubb Sala FF.

Nu tar vi oss till årets säsong där den 121-åriga klubben VSK stod för något riktigt stort.
Nästa år ska VSK spela sin sjätte säsong i allsvenskan. Kalle var tränare förra gången de tog sig upp – 2023.
Var det större i år?
– Nej, första gången var mycket större. Det hade då gått 27 år sedan VSK spelade i allsvenskan och det var ingen som trodde på oss. Vi hade byggt en lag med minimal budget och avancemanget betydde oerhört mycket för klubben. I år hade vi andra ekonomiska förutsättningar, men visst var det stort även nu.
Intresset kring VSK har ökat de senaste åren och när säsongens sista match spelades kom det 7 300 åskådare till Hitachi Energy Arena.
– Hade vi haft en bättre arena hade vi kunnat ta emot ännu fler.

Men det var som bekant inte raka spåret till allsvenskan, den 17 maj föll VSK med 0–5 borta mot Trelleborgs FF – som sedan åkte ur superettan.
Vad minns du av den matchen?
– Att det var en udda match. Vi var inte alls bra och allt gick in för dem. Deras forward Filip Bohman gjorde tre mål på oss, men det blev bara ett mål till för honom under säsongen. Men jag kan säga att jag var inte orolig efter den matchen, resultatet speglade inte matchen även om segern var rättvis, säger Kalle.

Snart 44-åriga Kalle (fyller den 23 november) är sambo och har två barn. Han har en bakgrund som sportjournalist på bland annat VLT, Expressen och Aftonbladet. Givetvis har han även själv spelat men var under delar av karriären skadedrabbad.
Innan Kalle anslöt till VSK som tränare hade han det uppdraget i Karlbergs BK och Vasalunds IF.
Men det var i hemstaden Västerås som de stora framgångarna kom.
Han klev in i föreningen som som assisterande tränare i november 2019. Halvvägs in 2021 klev Askebrand av och Kalle fick ta över huvudansvaret.

Resan uppåt hade inletts för ett VSK som 2012–2018 spelade i division 1. Ja, det var till och med nära att laget åkte ned i division 2.
Sakta men säkert blev det bättre och 2023 vann VSK superettan – mot alla odds.
Sejouren i allsvenskan blev dock ettårig.
– Det var oerhört tungt att åka ur, jobbigt, säger Kalle.

Men ett år senare var mungiporna uppåt och efter att ha radat upp sju raka segrar blev avancemanget klart i Falkenberg för några veckor sedan.
Och nu är hajpen kring VSK lite av en storm.
– Man märker att fotbollsintresset har ökat i Västerås och så blir det när man spelar i allsvenskan.
Mår VSK bra just nu?
– Bättre än nånsin.
Noteras kan att det var första gången på 48 år som en tränare i Sverige förde ett lag till allsvenskan och sedan följde med laget ned och tog upp dem igen på första försöket.

Är man som Kalle en fotbollsnörd har han givetvis koll på Sala-Heby Fotboll.
– Absolut! Vilket jobb ni gör. Det är imponerande, berömmer han.

VSK:s alla säsonger i allsvenskan.

✔️ 1955/56. VSK slutade på tionde plats och klarade nytt kontrakt.
Den stora skrällen stod VSK på Nya Ullevi när de besegrade IFK Göteborg med 3-2.
Sture ”Orresta” Carlsson – senare Salabo – debuterade som center. Det gick så bra att han till med av expertis ansågs kunna ta en plats i den svenska VM-truppen på hemmaplan 1958. Men så blev det inte.

✔️ 1956/57. Det blev fem segrar på 22 matcher och det räckte inte för nytt kontrakt.
VSK slutade näst sist och åkte ned i division 2 – som då var näst högsta serien.

✔️ 1978. Med Lennart ”Liston” Söderberg som tränare tog sig VSK från trean till allsvenskan.
VSK såg också ut att fixa kontraktet, men Åtvidaberg spurtade i slutskedet av serien förbi i tabellen.

✔️ 1997. VSK hamnade på kvalplats, men föll där mot BK Häcken och åkte ur. I VSK:s trupp ingick bland andra Ransta IK-fostrade Mathias Elison och han var under säsongerna innan och efter en tongivande spelare.
Även Conny Collander, också från Ransta IK, ingick i truppen – men han spelade aldrig någon match i allsvenskan.

✔️ 2024. Det blev till slut en jumboplats för VSK, åtta poäng från en kvalplats. Laget skapade massor av chanser i serien, men effektiviteten var inte den bästa.
På hemmaplan tog VSK 15 av 23 poäng. Bland annat besegrades årets svenska mästare Mjällby AIF med 2-1 och tvåan Hammarby IF med samma siffror.

✔️ Senaste placeringarna för VSK.
2006: Trea i ettan.
2007: Sexa i ettan.
2008: Trea i ettan.
2009: Femma i ettan.
2010: Vann ettan.
2011: Näst sist i superettan.
2012: Sjua i ettan.
2013: Elva i ettan.
2014: Elva i ettan.
2015: Tia i ettan.
2016: Sexa i ettan.
2017: Trea i ettan.
2018: Vann ettan.
2019: Tia i superettan.
2020: Sjua i superettan.
2021: Tolva i superettan.
2022: Nia i superettan.
2023: Vann Superettan.
2024: Sist i allsvenskan.
2025: Vann superettan.