Det är en av sommarens varma dagar som undertecknad gör en utflykt till Backa Jordgubbsodling mellan Heby och Tärnsjö med hustru och barnbarn.
Då dyker hon upp – Agnes Vilén.
– Välkomna, säger hon.
Det tar några sekunder innan jag ser vem det är som står där med ett stort leende och informerar om hur det går till när godsakerna ska plockas.

Den talangfulla målvakten som nu blivit 20 år är åter hemma i Sverige och föräldrahemmet i Heby. Då passar hon på att sommarjobba.
Är det kul?
– Ja, det är ett jätteroligt jobb. Härliga kollegor och en trevlig miljö att vara i, säger Agnes.

Vad får du göra och gillar du jordgubbar?
– Jag är mestadels ute på självplocken och delar ut rader till kunder som kommer och besöker oss för att plocka. Försöker även se till så att det hålls ordning och reda i landet. Jordgubbar är ju en sommarfavorit och ingenting jag kommer tröttna på.

Det var i november 2024 som Sala-Heby Fotboll berättade om Agnes Vilén som lämnat Sverige för studier på colleget Maryville University St Louis.
Nu är hon halvvägs i studierna.
Har det varit en bra tid?
– Ja, det tycker jag verkligen. Superkul att få uppleva ett annat land, en annan kultur och en ny del av fotbollsvärlden.
Är det mycket studier? Och svårt?
– Under mitt första år så läste jag inte speciellt svåra eller intressanta kurser. Det var lite som ett introduktionsår och mitt största fokus var att lära mig bättre engelska och komma in i systemet. Under det senaste året har jag tagit desto svårare kurser och har behövt lägga ner en hel del tid på plugg, vilket jag också tycker är roligt.

Agnes fotbollskarriär inleddes i Norrby SK (debuterade i A-laget som 13-åring!) och fortsatte med spel i Enköpings SK, Västerås BK30 och Västerås SK.
I oktober 2023, debuterade hon i F17-landslaget när Sverige mötte Rumänien på bortaplan.
Hur har fotbollen gått senaste läsåret?
– Det har gått bra ändå. Vi blev av med många spelare som tog examen hösten 2024 så säsongen 2025 bestod i princip av en helt ny startelva. Trots det så lyckades vi slå skolrekord och komma till ”sweet sixteen” i NCAA D2 National Tournament vilket betyder att vi är top 16 av cirka 250 skolor som tävlar i D2, berättar Agnes.
Spelar du i ett lag på skolan och ett lag på fritiden?
– Nej, jag tillhör endast skolans lag. Det är i princip som att spela klubblagsfotboll här hemma med enda skillnaden att coachen försöker ta hänsyn till skolan och plugget.
Hur har det gått för dig?
– Överlag tycker jag ändå att det har gått över förväntan. Har fått spela 39 tävlingsmatcher på två år så får ju se det som klart godkänt.

Nu är hon hemma hos familjen i Heby fram till den 1 augusti, då flyger hon tillbaka till USA.
Vilket lag tränar du med nu?
– Jag har gjort några träningar med Enköpings SK och även en match direkt efter att jag kom hem. Sen har jag även tränat lite grann med Heby AIF:s herrar.

Två år återstår av collegetiden i USA för Agnes.
Vad tror du händer sen?
– Oj, ja det är sjukt svårt att säga. Jag hoppas ju kunna hålla igång med fotbollen, men vilken nivå eller var jag hamnar har jag ingen aning om. Börjar också känna mig ganska färdig med att plugga så att hitta ett jobb hade inte varit helt fel.
Känner du att du behärskar engelskan mycket bra nu? Får du möjlighet att prata någon svenska?
– Haha, ja man var ju skapligt dålig på engelska när man kom dit, men nu efter två år har man snappat upp både akademisk engelska och den vardagliga engelskan. Sen har man slutat bry sig i om uttal eller ordval blir fel. Man bara pratar på och hoppas att de förstår en. Vi hade tre svenskor när jag började men nu till hösten har alla tre åkt hem till Sverige igen. Dock får jag lite skandinaviskt sällskap av en finsk tjej som börjar nu efter sommaren.

Är du en bättre målvakt i dag än när du for över till USA?
– Ja, det skulle jag ändå säga. USA har lärt mig att vara lite tuffare och att ta för sig mer än vad man har gjort tidigare. Sen så blir man ganska så härdad mentalt också.
Har du hemlängtan i bland? Vad saknar du då?
– Jo, ofta efter matcher när alla hälsar på sina familjer så känner man lite extra längtan efter familjen, även fast jag vet att de brukar kolla på matcherna och stöttar från andra sidan havet. I matväg så saknar jag ofta svensk husman och räkrätter, berättar Agnes Vilén.