Elitlägret…
Vi var många som drömde om att en gång få göra resan till Halmstad.
Men få blev utvalda.
Totalt sett är det dock många lokala spelare som blivit uttagna till distriktslaget som fick åka buss till den halländska orten.

Sala-Heby Fotboll ska berätta om 13 av dem.
Eller de ska med egna ord berätta vad de minns från den tiden, men också hur det gick för dem i sporten som vi på många sätt älskar.
Först ut är Hebysonen Pelle Johansson som var med på Elitlägret för 47 år sedan – 1979.

Ja, det känns svindlande att det är 30 år sedan Pelle slutade spela fotboll.
Som sportjournalist på Sala Allehanda följde jag honom under många år och skulle jag ta ut en startelva med lokala spelare jag sett spela under de dryga 40 åren jag följt den lokala fotbollen är han given.
Det finns få motsvarigheter till Pelle Johansson i fotbollshistorien i Sala och Heby kommuner.

Vad minns du av dagarna i Halmstad?
– Jag kommer ihåg att det var oerhört stort för mig att bli uttagen. Kommer ihåg första gemensamma samlingen i Sannarpskolan, då satt Georg ”Åby” Ericson (förbundskapten 1970-79) vid pianot och alla skulle sjunga VM-låten “Vi är svenska fotbollsgrabbar” De sprang omkring många ledare med landslagsoveraller och allt kändes stort, berättar den i dag 62-årige Pelle Johansson.

Krönika: ”Ett avstamp för en serie om 13 talangfulla spelare”

Vad minns du av matcherna och hur ni bodde?
– Vi bodde på Sannarpsskolan i klassrum och spelade våra matcher på Sannarpsfältet. Tror vi mötte Blekinge första matchen och det blev oavgjort, 1-1.

Kom det som en överraskning att du blev uttagen?
– Jag blev oerhört glad när jag blev uttagen. Vi hade en lång uttagningsprocess med zonlagsspel (olika zoner med klubbar i Uppland) samt zonläger i Enköping. Det gick väldigt bra för mig på zonlägret och tror det var därför jag kom med. Vi var bara 14 spelare som blev uttagna på den här tiden.

Hur långt hade du kommit som spelare då? Spelade och tränade du med din klubbs seniorlag?
– Heby AIF spelade i division 6 och jag spelade mina första minuter i A-laget på sommaruppehållet 1978. 1979 blev jag ordinare i A-laget på hösten med Sven Bengtsson som tränare.

Vad var din position på planen?
– Jag lirade centralt på mittfältet.

Var det någon i laget som tog sig långt som spelare?
– De som lyckades bäst i vårt lag var väl Anders Bylin som gick till AIK, sedan Sirius. Målvakten Björn-Olov Edberg stod många år i Sirius samt jag själv som spelade med Gefle IF när de låg i allsvenskan.

Minns du hur det gick för dig i Halmstad?
– De första matcherna i Halmstad fick jag börja på bänken, men jag tror att jag startade de tre sista matcherna.

Har du något minne av du i Halmstad eller i annan distriktslagsmatch mötte någon spelare som nådde långt i karriären?
– Distriktslagsverksamheten såg annorlunda ut på den tiden. Året efter Halmstad spelade vi Folksam Cup och två år efter i Lejon Cup. Vi mötte Dalarna i många matcher och fick tampas mycket med Mats Gren som blev tidigt en stjärna i IFK Göteborg, landslaget och sedan proffs i Schweiz.

Vad hände med din fotbollskarriär efter lägret? Är du nöjd med vad det blev?
– Tack vare spelet i distiktslaget åren efter Halmstad fick Gefle IF:s tränare Leif Widén upp ögonen för mig och jag hamnade där. Det har påverkat hela mitt liv, fotboll, utbildning, fru och så vidare.

Hur långt nådde du och hur länge spelade du?
– Jag spelade tre säsonger i Gefle IF, varav två i allsvenskan, med mycket begränsad speltid. Jag var 18 år och fortfarande junior med alldeles för dåligt tålamod. Är det nått jag ångrar så är det att jag inte stannade några år till i klubben då jag blev erbjuden nytt kontrakt. Efter det spelade jag en och en halv säsong i IK Huge och åkte på ett allvarligt benbrott i augusti 1986. Trodde då att fotbollsspelandet var över men spelade ända tills 1996 i Heby AIF. Vi gjorde en häftig resa med klubben till division 2. Åren 1997-2015 har jag jobbat som fotbollstränare. Säsongerna 2016-17 jobbade jag som scout men har sedan dess inte haft något uppdrag.

Vad har du för kontakt med sporten fotboll numera, både lokalt och i ett större perspektiv?
– Jag följer fotbollen väldigt mycket fortfarande både lokalt och nationellt. Tycker det är jättekul att Heby AIF:s satsning på unga lokala spelare nu börjar ge resultat och har sett flera matcher. Dessutom spelare min systers son Felix Ljungberg i laget, berättar Pelle Johansson.