Det blev en varm dag!
Stekhet!
Då passade jag på att göra en resa till Lundavallen i Östervåla.
Ingen klassisk arena, men ganska gemytlig bara ett slagskott eller ett inlägg från Lundahallen, ja ni vet ishallen.

Östervåla IF fyller 100 år i år.
Det ska förstås firas (fast det inte var någon på Lunda som visste om det skulle bli fest i höst eller nästa år…) och fotbollen har varit i centrum under alla år.
Det var den denna dag på Lundavallen.
Östervåla IF vs Danmarks IF.
Damtvåan i fotboll och som sagt varmt värre på arenan som invigdes 1979.
Men redan 1974 började den användas, men vissa problem hit och dit gjorde att den inte invigdes förrän fem år senare.

Denna varma dag kom det närmare 80 åskådare för att se Östervåla IF spela länsderby.
Långt i från publikrekordet som är 650 åskådare.
Så många såg damerna kvala mot Infjärden hösten 2004.
Ett kval med tre lag som ÖIF vann och därmed fick de spela i Norrettan året efter.
ÖIF hade med en gyllene generation nått den näst högsta serien.
Ja, så här över 20 är senare är lite svårt att förstå hur bra det egentligen var.

Något spel i den näst högsta serien lär det inte bli igen.
Ekonomi finns helt enkelt inte för det.
Kanske inte heller ambitionen.
Sedan flera år spelar klubben i division 2, som är den fjärde divisionen.
Det är lagom.

Lagom var som redan nämnt inte vädret denna lördag i mitten av augusti.
Kyligare var det nog ishallen intill.
En hall jag under sena 80- och nästa hela 90-talet besökte flitigt.
När jag passerar Lundahallen är det många minnen som dyker upp.
Anders Bäckström, pappa till Nicklas, var spelare och senare tränare för ÖIf.
Tränarna ”Tigern” Johansson, legendar i Brynäs IF, och Lenny Eriksson, alla glada tjejer i kiosken, Rolf Gustavsson som skrev för UNT, Anders Pentler Göran Frisk med flera.
Men också den alltid lika trevliga och glada Fredde Norstedt, som tragiskt nog inte längre finns med oss.

Men också målvakten Lasse Karlsson, Peter Gustavsson, Patrik Forsbergs återkomst och Christer Abrahamsson (numera Abris).
Det var det tider det, när Abris kom till ÖIF och skulle göra ÖIF ännu större än vad de var.
Minns att det gick inte så bra.

När jag står där och tittar på ishallen och minns allt sköljer plötsligt allt över mig.
Vemod, sorg över att tiden går så fort. Men också kärlek för att få ha upplevt en härlig hockeytid.
För er som inte var med dem tiden kan jag berätta att Östervåla IF spelade i den näst högsta serien under flera år.
ÖIF spöade Almtuna, Södertälje SK, Hammarby IF med flera.
Numera har jag noterat att ÖIF till och med för stryk av Ullfors i hockey.
Tiderna förändras, tack och lov, men visst är vi många som saknar tiden när det ständigt var fullsatt i Lundahallen.

Men denna dag var det fotboll för Sala-Heby Fotbolls utsände.
Och det var det unga ÖIF som fick jubla sist efter att ha kvitterat till 3-3 mot Danmarks IF i den 82:a minuten.
En bra fotbollsmatch och ett rättvist resultat.
Men nog är tjejerna värda en större publik.

Det är fart och fläkt när ÖIF spelar.
Och riktigt underhållande.
Framtiden ser också riktigt ljus ut, det kommer unga talanger underifrån.

Mina timmar på Lundavallen var trevliga, Johan Joelsson bjöd på kaffe och korv, jag fick en pratstund med Bosse Carlberg med flera och inte minst Ann-Marie Lidén som var med när fotbollen startade i början på 70-talet.
Ja, tiden går fort, riktigt fort.