Det är något med Julcupen som får mitt hjärta att klappa.
Nej, det är inte alla målen vi får se eller alla glada segrare och även nöjda förlorare.
Inte heller de mumsiga hamburgarna eller den goda koppen kaffe.
Det är något annat.

Har faktiskt svårt att sätta ord på vad det egentligen är som gör att de två veckorna i Idrottshallen i Sala förgyller jul- och nyårshelgerna för mig och många andra.
Kanske är det Idrottshallens perfekta utseende? Ja, då menar jag insidan.
En perfekt matcharena och än bättre sedan ombyggnationen.
Eller kanske är det tidens vingslag?
Ja, jag vet. Jag har skrivit denna krönika flera gånger, men jag gör det igen.

Idrottshallen har stått där sedan hösten 1964. Ja, den är till och med ett år äldre än vad jag är.
En hall där en av Sveriges största sporter en gång startade, närmare bestämt i september 1979.
Då bildades Sala IBK, världens första innebandyklubb.
En hall där det också har spelats Svenska superligan i innebandy (Sala Silverstaden).
Vi får inte heller glömma alla magiska matcher med Sala HF:s herrar och damer eller alla fantastiska gymnastikuppvisningar som fyller läktaren till sista plats år efter år.

Men mest klassiskt i Idrottshallen är ändå brottningen.
Alla Fyrstadsbrottningar, svenska mästerskapen, IF Nordens möten med Heby BK.
Då var det minst sagt proppfullt i hallen.

Julcupen föddes 1981 och hade i många år Lärkhallen som huvudarena.
Lärkhallen, och simhallen, stod för övrigt klar just det året och då ansåg Sala FF att det var dags för en inomhuscup.
En lysande idé och jag tror inte de som då startade denna klassiker anade att den 36 år senare skulle vara en viktig del av Salas idrottsliv.

När sedan Julcupen 2005 startade veterancupen på nyårsafton, 2010 flyttade till Idrottshallen och i januari 2011 startade seniorcupen till blev det än bättre.
Eller snarare en succé.

Vad är det då som gör Julcupen till en viktig del av vårt jul- och nyårsfirande?
Alla möten.
Det är i alla fall mitt svar.
När veteranerna och seniorerna spelar är det fullt i Idrottshallen och du träffar vänner som du kanske bara träffar några gånger om året.
Jag vet att jag har skrivit det tidigare under min tid på Sala Allehanda, men det är värt att nämna igen: Min svärmor är ingen sportnärd, inte ens nära.
Men när det är dags för Julcupen då är Maja på plats – dels för att se sina barnbarn spela, men också alla möten.

Nu ser jag fram emot onsdagen den 27 december.
Och räkna med att vi på Sala-Heby Fotboll kommer att hårdbevaka Julcupen.
Konstigt vore annars, det är trots allt en riktig fotbollsfest – menade futsalfest.