Mina söners bästaste morfar finns inte längre.
En morfar som alltid ställt upp för dem och som älskade att se dem spela fotboll.
Han fanns väldigt ofta på sidan av planen när de spelade ända från knatteåldern.
Han var på Silvervallen som han älskade på alla hemmamatcher som han kunde vara på plats och ofta var mormor Marianne med också.

Knutte Pierrou hade väldigt ofta åsikter om spelidéer och taktik.
De fick jag ofta en genomgång om efter matcherna.
Han tyckte det var slöseri att sätta min äldste son som mittback, han skulle vara spelfördelande mittfältare var hans bestämda åsikt.
Att yngste sonen spelade i Sala FF:s B-lag var något Knutte inte kunde förstå och att inte tränarna förstod bättre var ännu svårare att förstå.

Åsikter hade Knut och otaliga är de kvällar och nätter han försökte övertyga mig om att alla borde vara kommunister.
Så många sylar i vädret fick man inte för Knut var så övertygad om att hans åsikter var de rätta och ibland bet jag ihop.

Men vi har haft mycket roligt ihop på gemensamma semestrar och storhelger.
Något som har etsat sig fast i mig är den gången i garaget på Mamre när jag berättade att han skulle få sitt första barnbarn.
Lyckan jag såg i hans ögon då var fantastiskt att se.
Naturligtvis skulle det firas och vi gick in och plockade fram whiskyflaskan.
Knutte var inte så noga med sorterna och ville gärna blanda ut så det inte blev så starkt.
Det han blandade med var vichyvatten och det hoppade jag över.

En annan gång när han var riktigt glad var när jag och hans dotter Anna kom hem från en långresa i Sydamerika och USA.
Vi hade varit borta i nästan tre månader. Det skulle förstås firas, han och jag var uppe hela natten.
Vi planerade bland annat en resa till fjällen och han hämtade skidorna i källaren som vi provade på parkettgolvet.
Marianne vaknade och undrade vad vi sysslade med samtidigt som hon berättade att Palme hade mördats under natten.
Nästan varje gång mordet på Olof Palme kommer på tal så minns jag skidprovningen på parkettgolvet.

Knut var en duktig fotbollsspelare i IF Norden. Men någon riktig ordning fick jag aldrig över alla hans klubbar han spelade i.
På den tiden var det inte så noga för det ena året så spelade man i IF Norden och redan vid sommaruppehållet så var det spel i IFK Sala.
Militärtjänsten gjorde Knut i Uppsala och då spelade han i Almtuna.
Det sägs att han spelat i Norrby SK också och att han gjorde några mål för klubben.

Han har vid ett otal tillfällen berättat för mig att han i sin ungdom när han jobbade som tapetserare och spelade i IF Norden så blev han värvad till Västerås SK.
Veckan innan han skulle på första träningen fick han en nål i ögat och miste synen på det ögat så det blev inget spel i VSK.
När jag forskar i de uppgifterna så är det ingen som kan bekräfta det nu och den hemligheten tog Knut med sig in i himlen.

Det var inte bara fotboll för Knutte där han för övrigt blev tränare efter den egna karriären.
Handboll var något som låg honom nära hjärtat och där var han ledare under många år.
Även ishockeyn fick en släng av sleven när han följde med en kompis på ett årsmöte med Västmanlands Ishockeyförbund och vips så var han invald i styrelsen.

Tack Knut för att jag fick lära känna dig och jag kommer att minnas dig så länge jag lever.
Tack för alla matcher vi sett på tv och live tillsammans och dina åsikter om hur de spelade. Något favoritlag tror jag inte att du hade men du älskade att se på fotboll.
Du var en riktig föreningsmänniska med bestämda åsikter men med ett riktigt gott hjärta som inte orkade till slut.

Det finns säkert fotbollsmatcher att se där uppe också och jag vet att du sitter i din fåtölj och har åsikter om hur lagen spelar.

Din före detta svärson Ove