Seriefinal på Lärkan.
Dessutom ett hett länsderby i division 3.
Men vi släpper onsdagskvällens match mellan Sala FF och Fagersta Södra för en stund och tar oss ned två pinnhål i seriepyramiden.

Ransta IK!
Vet inte hur jag ska skriva detta…
Ärligt, var det någon som såg det här komma?
Inte jag.
Inte du heller.
Och troligen inte någon annan heller.

Men det finns något som oroar också.
Jag har följt Ransta IK i snart 40 år.
Jag minns de häftiga åren på 1980-talet när Ransta IK var en maktfaktor. Inte bara i den lokala fotbollen, det fanns respekt för dem i hela Västmanland.
Det var på den tiden när division 4 också var den fjärde divisionen.

Meriterade tränare stod på kö för att komma till klubben och träna alla dessa unga och äldre talanger.
Det var bara en tidsfråga innan klubbens herrar skulle kliva upp i division 3.
Det blev dock aldrig så.
Varför vet jag egentligen inte, men något ”fel” på spelartruppen var det aldrig.
Det var något annat som alltid trasslade till det.

Men det har inte alltid varit frid och fröjd i klubben sportsligt sett.
Under ett antal år hade RIK förbannat svårt att bli kvar i samma division i två säsonger.
Upp och ned och upp och ned.
Det blev till och med spel i division 6 under några säsonger.

I början av september 2013 var jag på plats på Mullevi för att se Ransta IK spela 2-2 mot Babylon från Västerås, fyra omgångar från slutet.
Inget märkvärdigt resultat, men det räckte för att Ransta IK skulle säkra seriesegern i division 6 och åter ta en plats i division 5.
Något var helt klart på gång.

Men det som följde de kommande säsongerna var inte så mycket att hurra över.
Placeringarna fram till årets säsong var: Femma, sexa, nia. åtta och sjua.
Långt från botten och förbannat tråkigt var det dessvärre lika långt till toppen.
Akilleshälen var målskyttet och under dessa år gjorde RIK blott 24, 26, 26, 29 respektive 30  mål.

I år fyller Ransta IK 100 år och då verkar allt ha fallit på plats.
Laget öser visserligen inte in mål, 31 på 15 matcher, men äntligen studsar bollen lagets väg.
Det är förstås inte hela sanningen, det finns rutin, ungdomlig entusiasm i truppen och givetvis en hel del annat I(bland annat veteranen Andreas “Nisse” Nilsson!).
Och Håvard Kvello är inte bara en trevlig kille, han är en bra tränare och dessutom en lysande matchcoach.

Nu till det som oroar mitt lokala fotbollshjärta.
Det är så att säga lite på övertid som Ransta IK kan gå upp i division 4 igen.
Någon stark ungdomsverksamhet för äldre pojklag finns inte i dagsläget (RIK ställer dock upp med tre pojklag vid lördagens Fotbollens Dag) och många av spelarna i truppen ”sjunger på sista versen”.
För att vara helt ärlig kan jag skriva: Det ser inte så bra ut.

Men varför vara gnällig när det går så bra?
Varför inte ta en sak i taget och sedan lösa problemen när det väl är dags?
Så blir det.
Nu njuter vi åt Ransta IK:s framfart under jubileumsåret och kanske kan det bli spel i Västmanlandsfyran igen, senast var 2007.
Det andra får vi ta någon annan gång.

Till sist! Ransta IK har faktiskt vunnit division 4 vid ett tillfälle.
Det var säsongen 1946/47, men då föll i kvalet till division 3 mot IF Rune från Kungsör efter 2-2 hemma och 1-3 borta.