Det fanns en tid när man kunde diskutera vem som är Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna.
Bland herrar, ska tilläggas.
Damer är lättare, där är Malin Moström solklar etta.
Tycker jag.

Gunnar Nordahl, Nils Liedholm, Kurre Hamrin, Agne Simonsson, Bosse Larsson, Ralf Edström, Torbjörn Nilsson och så vidare.
Diskussionen kunde pågå i all evighet.
En del nämnde också Lennart “Nacka” Skoglund.
Jag var dock benhård, Torbjörn Nilsson är bäst.

Sen kom Henke Larssons tid.
Då var han etta för de flesta, andra höll på Tomas Brolin eller någon av ovan nämnda.
Jag fortsatte tjata om Torbjörn, men fick till slut inse att Henke hade tagit steget förbi.

Ska vi vara ärliga och läsa in oss på historien så får nog Gunnar Nordahl vara klassen bättre än min Nilsson och många av de andra.
Kanske till och med bättre än Henke?!

Nordahl (1921-1995) vann italienska skytteligan fem gånger med Milan samt Roma och han ingick i det svenska landslag som 1948 vann OS-guld.
Två år senare fick han inte spela VM i Brasilien eftersom han var proffs. Svenska fotbollförbundet hade bestämt att då fick man inte vara med. Det blev bara 33 landskamper för Gunnar, men på dessa gjorde han fantastiska 43 mål.

Henke Larsson blev för många Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna.
Sen dök han upp.
Egot, stjärnan, divan, legenden och så vidare.
Zlatan Ibrahimovic.
Kritiserad och älskad.
Inte sen Björn Borg (tennisspelare för er som är unga) har en svensk idrottsman blivit så uppmärksammad och känd i världen.

Nu är Zlatan etta på listan.
Och självklart även på min.
Ja, det är den på alla listor för de som kan fotboll.
Faktum är dock att det finns fortfarande de som hävdar att Henke Larsson var en bättre spelare (Henke har två Guldbollar – Zlatan elva).
Zlatan anses vara en diva och som sällan lyckades i landslaget.
Det första kanske är sant, inte det andra.

Min farfar var en klok man och kunde en del om fotboll även om längdskidåkning var favoritsporten.
Jag tror dock inte han hade gillat Zlatan…

Farfar och jag pratade ofta sport och jag minns att jag frågade honom om vem som är Sveriges bästa herrspelare (detta var innan Henke Larsson blev stor).
“Per ‘Pära’ Kaufeldt.”
Svarade farfar Gösta.

Antar att ni inte hört talas om “Pära”.
Då kan jag berätta att han spelade center i AIK och kom upp i 33 landskamper och 22 mål.
Pära föddes 1902 och gick bort 1956 – 53 år ung.
Hans storhetstid var under 20- och 30-talet. Han ingick i svenska laget som tog brons vid OS 1924 och han blev två gånger svensk mästare med AIK. Totalt gjorde han 122 allsvenska mål, rekord i AIK.

Han vann även SM-guld i bandy i AIK.
Dessutom var han under en kort period fotbollsproffs i franska Montpellier.
Han kallades allmänt för fotbollens Napoleon.

Tänkte försöka ge mig på en 10-bästalista men släppte det för att i stället rikta in på mig nästa utmaning: Vem är den bästa lokala spelaren – herr och dam?
Alltså spelare som spelat i någon av de lokala klubbarna i Sala och Heby kommuner.
Det återkommer jag om, men konstaterar att Zlatan och Moström är Sveriges bästa spelare.
Tycker jag, måste tilläggas.