Jag älskar fotboll.
Skyller det på min smala morbror. Och min tjocka morbror. Plus Tipsextra såklart.

Min smala morbror Inge, brevbäraren från Olsfors tillika min favoritmorbror, tog med mig till Ryavallen i Borås på Elfsborg-Landskrona 1976.
Han sa inte så mycket under matchen, skällde mest på domaren i parti och minut.
Landskrona hade en flåbuse vid namn Claes Cronqvist som gick hårt åt Elfsborgs guldklimp Thomas Ahlström, och det gillades inte. Men Elfsborg var ju bäst. Ingen protest. Så jag fick hålla på dem, trots de fula, gula tröjorna.
Men bara i ett år.

Min tjocka morbror, muraren från Sveriges framsida, tog med mig på IFK Göteborg-Halmstad på Nya Ullevi året efter. IFK hade kravlat sig upp ur mörkret efter ett antal säsonger i dåvarande division 2 (nuvarande superettan) och skulle nu återerövra fotbollsscenen. Laget innehöll en drös med stjärnor. Mäktigt var det tyckte lilla jag, nästan 20 000 på läktarna.

Ivan (min tjocke morbror hette så) sa:
”Dö grrabben, de finns baara ett lag å de ä Blåååvitt”.
Okej, tänkte jag, tordes f.. säga emot.
Men jag visste att han hade fel. Det fanns ju fler lag, Sala FF, Wolverhampton och Elfsborg.
Men j-ar vad jag hållit på Blåvitt sedan dess.
Min gud fick ju också liv där. Torbjörn Nilsson.

Tipsextra.
Herregud, vilken skön känsla man får i kroppen av det ordet.
Och det är inte bara snack och nostalgi. Det var verkligen fantastiskt att få se dessa lerindränkta, stenhårda spelare från ön där det alltid regnade när det var dags för match. För Allsvenskan kunde man inte se på tv då.
En match i veckan från England, på lördagen klockan 16.00. That´s it.
Minnesbild i Gillestugan; farsan utspilld som en hösäck och halvsovandes i fåtöljen, jag i soffan med en läsk (Troca såklart) och chips. Leran stänkte i tv-rutan, håret låg klistrat mot kroppen på spelarna på grund av ösregnet, och så slutade det med att Liverpool vann.

Engagemang.
Utan det stannar fotbollen. Och världen för all del.

Min älskade fru ömsom förundras, fnyser, skrattar och skakar på huvudet åt mitt engagemang.
Ibland muttras det något i stil med ”hur mycket energi kan man lägga på en match”.
Men vadå?? Just där och då finns inget annat än just den matchen, och den OERHÖRDA vikten av att vinna just den här matchen.

Ibland får man också uppleva höjdpunkter som gör att det är värt att engagera sig så mycket.
• Stod på läktaren på Nya Ullevi med min pappa den 2 april 1986 och såg Blåvitt köra över Barcelona med 3-0 i semifinalen i Europacupen, dåvarande Champions League. Gud, Torbjörn Nilsson, gjorde två mål. Johnny ”Bråtttom” Ekström var överallt. Extas. Ståpäls.
• När Liverpool vänder underläge 0-3 mot Milan i CL-finalen i Istanbul 2005 till vinst.
• Eller mitt allra bästa fotbollsminne, när Sala FF P95 vann Högbo Cup i Sandviken. Den laginsats, engagemang, kämpaglöd och fina spel de grabbarna visade upp var underbar att se. Den glädje de hade i att spela fotboll gör mig tårögd.

“Someone said ‘football is more important than life and death to you’ and I said ‘Listen, it’s more important than that’.”
Citatet ovan är förmodligen ett av de citat som är mest använt i fotbollskretsar. Sagt av den oerhört framgångsrike Liverpool-managern Bill Shankly.
Men är det så? Givetvis inte enligt mig och förhoppningsvis merparten av alla andra människor.
Dock kan man förledas att tro det emellanåt om örat lyssnar för mycket på diverse experter, inklusive alla vi sofftyckare som tittar på fotboll.
Också är det väl så att detta engagemang tar sig mindre önskvärda uttryck i form av skrikande, svärande, hotfulla och ibland våldsamma fans. Gapande, otrevliga föräldrar och ledare är andra avarter av det fullständiga engagemang som vi hänför oss åt utan eftertanke.
Tyvärr har undertecknad bidragit till den alltför högljudda stämning som kan råda vid en match.
Ber om ursäkt för det.

Men… jag älskar att se engagerade spelare, ledare, föräldrar, fans, materialare, speakers, fysioterapeuter och annat löst folk som på ett sunt sätt ser till att fotbollen lever.
Att det fostras bra människor och spelare på grund av detta engagemang. En engagerad ledare kan åstadkomma mycket gott genom att vara just…engagerad.
Att vi tack vare nämnda engagemang kan vara tillsammans, även om vi inte är överens om vilket lag som är bäst, och titta på världens bästa lek, hänge oss totalt åt den och glömma omvärlden för någon timme. Underbart.

Ett utsökt exempel på engagemang är Sala-Heby Fotboll.
Tack för att ni fyller luckan som uppstått.

PS. Domaren är den på planen som alltid gör minst antal misstag. Alltid.
PS2. Offsideregeln är genial.

Magnus Lindblom