Det blev en dag att minnas.
Och en dag med fotboll i centrum.
På Mullevi sken solen och det var nog Per Åke ”Mulle” Svärd och Kalle Hedberg som hade beställt det vackra vädret.

I alla föreningar finns de där personerna som gör det lilla extra.
Mulle och Kalle var sådana för sitt älskade Ransta IK.
Och det handlade nog inte bara om det lilla extra, de lade ned hela sin själ i klubben.
Ja, det går nog inte att sätta ord på vad de båda har betytt för Ransta IK.

För en tid sedan lämnade Mulle och Kalle oss och för många är det en stor saknad. Mycket kunskap om fotboll och då främst om deras älskade klubb har försvunnit.
Det vet Ransta IK.
Men mycket av det som hänt under klubbens 107-åriga historia finns kvar i form av urklippsböckerna.
Böcker som var snyggt uppradade på Mullevi under hyllningsdagen.

Lördagen den 9 maj var tillägnad Mulle och Kalle.
En fin och kärleksfull gest av föreningen.
Då slöt Ranstaborna och tidigare spelare i Ransta IK upp. Flera av dem med matchtröjor på sig.

Den tidigare spelaren Sören Tapper, 85 år, var finast klädd med en spelarjacka modell äldre.
– Den är från 70-talet, berättar Sören med ett leende.
Det bjöds på korv och fika och Ransta IK:s nuvarande tränare Tobias Pettersson var glad efteråt, det trots att hans RIK föll i derbyt mot Åkra FC.
– Det är fantastisk att så många kom, det bor 800 här i Ransta och det var över 400 som var här för att hylla Mulle och Kalle.

Innan matchstart hölls en tyst minut för de båda profilerna och innan matchstart placerades två hörnflaggor ut med de bådas namn på.
Den ena av Kalle Hedbergs son Pelle, som spelat många säsonger i RIK – den andra av Tim Kihlström, Mulles systers barnbarn.

Kalles son Pelle var lite tagen av stunden, inte så konstigt.
– Pappa blev 87 år och han lämnar en tomhet efter sig, säger Pelle.
Kalle minns kanske många som tränare och ledare i RIK, men han spelade också i klubben.
– Han var en hård mittback har jag fått berättat för mig. Jag har inga minnen av att jag såg honom spela.

Men mest var han tränare, först för pojkar födda 1958/59 och därefter för klubbens damlag som på 70-talet var framgångsrikt och nådde den näst högsta serien.
– Sen tränade han pojkar födda 1967-69 där jag spelade. Pappa var ganska hård som tränare, men det gillade vi spelare, berättar Pelle och fortsätter:
– Pappa älskade verkligen att vara tränare.

Vid sin sida hade Kalle sin fru Mona och hon var minst lika viktig för Ransta IK.
– Mamma gick bort 2019, samma år som Ransta IK fyllde 100 år, berättar Pelle.
De senaste åren var pappa Kalle krasslig och för en tid sedan somnade han in, 87 år gammal.
– Jag är glad att pappa blev så pass gammal, men saknaden är stor.

Per Åke ”Mulle” Svärd var ett orakel, ja det han inte visste om Ransta IK var inte värt att veta.
Tim Kihlström minns honom med kärlek.
– Han pratade mycket fotboll och det var kul att lyssna på honom. En fin människa, säger Tim.
Tim spelade också fotboll som ung, men la av tidigt.
– Det blev hockey i stället och sen isracing.

Carina Svärd, brorsbarn till Mulle, minns honom med kärlek.
Det var också Carina som skrev minnesorden om Mulle på salahebyfotboll.se.
– Han var en fantastisk människa som älskade sitt Ransta IK förbehållslöst. Det är tomt efter honom och fotbollen har förlorat en kunskapsbank om Ransta IK. Mulle var en godhjärtad person som ville alla människor väl.

En insamling till Mulles minne startades för en tid sedan och nu har de 10 000 kronorna levererats till Ransta IK:s ungdomssektion.
Mulle nådde den aktningsvärda åldern 89 år.

Till sist en liten personlig betraktelse av lördagen, Kalle och Mulle.
Jag är uppväxt i Kumla som ligger fem kilometer norr om Ransta.
Mina ungdomsårs klubb var Kumla FF som med all rätt var lillebror till Ransta IK.
Då och då tog vi dock cykeln till det som då hette Ransta IP och som senare blev Mullevi – döpt efter Mulle Svärd, för att kolla fotboll.
Det var där den stora fotbollen spelades.

När jag sedan började mitt yrkesliv på den lokala tidningen blev det många besök på Mullevi och många möten med Kalle och Mulle.
Då förstod jag värdet av dessa herrar och alla andra som lägger ned sin själ i sin förening.
Utan dem så rasar svensk föreningslivs ihop.

Kalle och Mulle var de sanna idealisterna, de älskade sitt Ransta IK över allt annat.
Deras betydelse fick vi bekräftelse på under lördagen, det är många år sedan det kom så många, 411, till Mullevi för att se en fotbollsmatch.
Men mest var det nog för att hylla Kalle och Mulle!