Mulle, fina och härliga farbror Mulle ❤️
Nu har ditt varma och vänliga Ransta IK-hjärta slutat slå och du är förenad med dina syskon, övrig släkt och många vänner där någonstans ovan molnen.
Jag hoppas och tror att du för alltid kommer hålla ett öga på ditt älskade Mullevi, så att matchtröjorna tvättas, planen kritas ordentligt och att den självklara varmkorven räcker till alla besökare.
Jag hoppas också att du och min pappa Allan fortsätter tjöta och gnabbas om Ransta IK, IFK Norrköping och AIK just sådär som vi tre alltid gjorde när vi träffades.
Vila mjukt Mulle, tack för att du var just du.
Carina Swärd

Ransta IK har sorg!
Per Åke ”Mulle” Svärd har stilla somnat in. Ransta IK:s stora profil har tagit sitt sista andetag i jordelivet och våra tankar går till Mulles anhöriga i denna svåra stund.
Mulle har en central roll i Ransta IK:s mångåriga historia och de timmar han har spenderat på sitt Mullevi går ej att beräkna i siffror. Från sina tidiga år som fotbollspelare till senare roller som lagledare och planskötare.
Vi minns honom som en stor eldsjäl. En person som med ett fantastiskt engagemang vigde sitt liv åt vår rödvita klubb, i vår lilla by och som verkligen älskade att prata om sporten fotboll.
Mulle var personen som kunde knyta fotbollar i timmar och klippa grässtrån för hand, en älskvärd föreningsmänniska med ett stort bultande hjärta för Ransta IK. På Föreningens 100 års jubileum fick Mulle tillsammans med sin vapendragare Kalle Hedberg motta priset ”Århundradets RIKare”
Mulle lämnar ett enormt tomrum efter sig men han är för evigt kvar i våra minnen och vår historia. Hans namn och minnen ekar förevigt på hans egna namngivna hemmaborg Mullevi!
I samband med seniorlagets hemmamatch lördagen den 9 maj, matchstart klockan 14.00, kommer en minnesstund för Per-Åke ”Mulle” Svärd att anordnas på Mullevi.
Som en önskan från de anhöriga så samlas vi i Ransta IK-familjen i sann ”Mulleanda”.
Det bjuds på varmkorv och kaffe, vi kollar på fotboll och pratar gamla minnen.
Ransta IK

Här följer intervjun med Per-Åke “Mulle” Svärd som Niclas Bergvall gjorde i samband med att Ransta IK fyllde 100 år för sju år sedan – 2019.

Det går inte att ägna ett års hyllande av Ransta IK utan att prata med Per-Åke ”Mulle” Svärd.
Mister Ransta IK.
– Nej, ska det vara nödvändigt, säger han när jag når honom på telefon.
– Jodå. När Ransta IK firar 100 år måste jag få intervjua dig.
– Hmm… mumlar “Mulle”.

Sedan börjar vi prata fotboll och då givetvis Ransta IK.
Båda har vi precis hunnit äta ännu lite julmat och mätta och nöjda blir det en minst sagt trevlig pratstund.
Det har det för övrigt varit varje gång jag pratat med mannen bakom namnet på Ransta IK:s hemmaplan.
Var det stort för dig?
– Jag blev lite mjuk i knäna när det blev offentligt i samband med ett möte även om jag hade hört något om det innan. Stolt? Ja, det är klart jag blev, berättar ”Mulle”.
Det var för övrigt 1987, året som han fyllde 50 år, som Ransta IP blev Mullevi.

”Mulle” växte upp i Ransta med tre systrar (Anna-Lisa född 1927, Maj-Britt 1925 och Gull 1941) samt två bröder (Rune 1922 och Allan 1931).
Kvar i livet är lillasyster Gull och storebror Allan.
”Mulle” var näst yngst, född 1937, och fyller således 83 år nästa år.
– Krämporna har kommit och blivit allt fler, säger ”Mulle”.
Därför har han heller inte hunnit se alla matcher när Ransta IK i år tog steget upp i division 4.
– Men en bra present när klubben fyllde 100 år och jag såg en del matcher under höstsäsongen.
När Hemvändardagen genomfördes i maj var dock ”Mulle” givetvis på plats.
– En trevlig dag och kul att träffa så många RIK-are. Kul att Kalle och Mona också kunde vara med, säger han.
Kalle och Mona Hedberg återkommer ofta i vårt samtal. Jag har förstått det tidigare och än mer nu: De tre har haft mycket kul tillsammans och varit viktiga för Ransta IK. Dessvärre finns inte Mona med oss längre, hon gick bort i somras.

När ”Mulle” var liten var det en självklarhet att spela fotboll. Direkt efter skolan begav han sig med sina kompisar till dåvarande fotbollsplanen i Ransta.
– Först måste man dock göra läxan, det var viktigt. Sedan var det fotboll i många timmar.

Nästan all vaken tid under sommarhalvåret tillbringades på fotbollsplanen som då låg där brandstationen ligger i dag.
– Jag började spela i pojklaget och höll på fram tills jag gjorde lumpen. Det var 1956 och jag var 18 år, berättar han.
Det hann också bli några A-lagsmatcher innan han i junioråldern fick problem med knäna.
– Jag gjorde några säsonger också efter lumpen, men sedan klev jag in som lagledare.
Under många matcher bildade han backpar med Kalle Hedberg.
– Mitt- och ytterback, påpekar han.
Storebrorsorna spelade också fotboll, ja familjen Swärdh var i mångt och mycket en idrottsfamilj.

När han inte var lagledare var det mycket jobb på den nya planen, Ransta IP som den då hette.
– Jag och Kalle (Hedberg) kritade planerna. Mona hjälpte också till. Det blev många timmar vid planen.
Har du suttit i klubbens styrelse?
– Nej, nej. Det var jag aldrig intresserad av.

Sedermera blev Ransta IP Mullevi och det var som redan nämnts i samband med att han fyllde 50 år.
Hur följer du Ransta IK i dag?
– Jag försöker se så många matcher jag kan.
Vad tror du om klubbens framtid?
– Jag hoppas att det går bra, men det finns så mycket annat att göra numera. Tidigare var det i stort sett bara fotboll.

”Mulle” har sett Ransta växa från en relativt liten by till ett samhälle. Storhetstiden som klubb hade dock Ransta IK främst på 1970- och 80-talet med många ungdomslag och dessutom två herr- och ett damlag.
Onekligen borde han ha koll på vem den bästa spelaren i Ransta IK är.
– Där avstår jag att svara, det är så många som varit bra, säger han.
Diplomatiskt, men också ett klokt svar.
Numera ser han sport via televisionen och då främst fotboll.
– Ja, helst fotboll men jag gillar det mesta. Längdskidåkning missar jag sällan, hockey är väl sådär. Jag kan till och med tycka att det är kul att se innebandy.

Sin yrkeskarriär tillbringade till mesta delen på Tropik Möbelfabrik, runt 40 år. Dessutom var han från hemkomsten efter lumpen fram till han fyllde 60 år deltidsbrandman i Ransta.
– Även om jag hade problem med knäna kunde jag vara med och spela korpfotboll med brandkåren, berättar han.
Deltog du i hockey bockey-korpen också?
– Nej, skridsko har jag aldrig kunnat åka. Men vi hade en egen serie i Ransta och där fick man stå i mål utan skridskor, då hade jag stövlar i stället. Det gick också bra, säger han och skrattar lätt.

Fler artiklar om Ransta IK:s jubileum för sju år sedan – 2019.
”Nisse” fick äran att bära jubileumströjan
Mathias Elison: ”Säsongen 1996 var en höjdpunkt”
Damlaget var tidigt framgångsrikt
Här har ni den främste i Ransta IK:s 100-åriga fotbollshistoria
Just denna dag för 100 år sedan bildades Ransta IK
Kenta utsågs till århundrandets RIK-spelare på jubileumsfesten
Alla placeringar för 100-åringens herr- och damlag
Fulltid: 100-åringen fick fira avancemang till slut
”Vem var regissör till detta? Kanske jultomten?”
Arenaserien: Jubilerande RIK:s hemmaplan döpt efter Per-Åke
Eva spelade med RIK i näst högsta serien – ”Vi saknade rutinen”
Conny kan vara den största lokala talangen vi sett
Eva var damfotbollens första stora lokala målskytt
Mitten av 80-talet – då var Lasse Nilsson som bäst
“Chefredaktören” på Sala-Heby Fotboll är halt idag
Hemvändardagen blev en stor succé för hundraåringen
Här har ni ett bildspel från hemvändardagen på Mullevi
Hemvändardag på Mullevi – ”Vi är revanschsugna”
Här är han – den lokala fotbollens främste målskytt
“Det som startade 1919 har blivit en klassisk klubb”