Signerat Jacobsson
Signerat Jacobsson.


4 månader sedan

Signerat Jacobsson: ”Anteckningar i marginalen 2”

”Jag läser att några föredettingar som Schwarz, Blomqvist, Dahlin och annat löst folk från den internationella nomenklaturan njuter och solar sig i FIFA-glansen. Fina platser Äter lite grann. Sörplar lite mousserande.”
Sala-Heby Fotbolls VM-krönikör Magnus Jacobsson fortsätter sin resa och är kanske inte så nöjd över hjältarna från 1994.

 

Han är en oxtokig marxist och den andra är en oxtokig diktator.
Tillsammans ligger de luven på varandra.
João Saldanha och Garrastazu Médici.
Saldanha tar Brasilien till VM-slutspelet med en blaserad Pele, som egentligen säger sig vara färdig och klar för vidare landslagsspel.
Pelé spelar dock, men Saldanha gör man sig av med. Med buller och bång. Mest buller.
Han röker en cigarett och blir oxtokig, förstås.

In kommer legenden Zagallo från 58-laget och leder storartat landet till sitt tredje guld.
Mer och därtill kan du se i den dramatiserade serien ”Brasilien 70 – Den tredje stjärnan”, på Netflix.
Man kan säga vad man vill om casting, skådespeleri och försök till autenticitet i spelsekvenser. Det haltar.
Serien kommer inte att vinna nån Emmy, men är ett trivsamt val om du vill slå ihjäl några timmar och förkovra dig i VM-historien.

Vad händer egentligen i Lionel Messis öron?
Tinnitus? Vaxpropp? Inflammation? Auditiv hallucination?
Innan matchen. Innan träningen. Innan han förmodligen gör mål.
Jo, det svänger!
Bad Bunny, hyllade Rosalia, baktakt med Prince Royce, sväng med Sergio Torres och allsköns latino med rörelse i princip hela kroppen.
Men också Coldplay, U2, Gorillaz och AC/DC.
En skön känsla inför den fria rollen.

Man kan tycka att jag är part i målet.
Ja, då får man tycka det.
Vi lever ju i ett fritt land. Än så länge.
Eftersom nu Allsvenskan har startat upp och pågår parallellt med VM på andra sidan Atlanten, kan jag inte undgå att delge min patriotiska profetia.
Nämligen.
Hammarbyspelaren Marcus Karlsson kommer att finnas med i landslagstruppen någon gång i tiden kring Nation League och EM-kvalet (lottas 6 december).
Kom nu ihåg var du läste det först.

Jag läser att några föredettingar som Stefan Schwarz, Jesper Blomqvist, Martin Dahlin och annat löst folk från den internationella nomenklaturan njuter och solar sig i FIFA-glansen.
Fina platser
Äter lite grann.
Sörplar lite mousserande.
Flinar.
Säljer sin själ.
Hjältar från förr?
Nej.

Hip hop och rap är för mig vad rost i kalsongerna är för en rörmokare.
En axelryckning.
Under namnet Flow Kingz släpper Erling Braut Haaland, Erik Botheim och Erik Sandberg som osnutna ynglingar ”Kygo Jo”. En ungdomlig bagatell, som förvisso, blir viral och snurrar skapligt på plattformar jag inte visste fanns.
Nu har den vida uppmärksammade DJ-killen Kygo knåpat ihop en remix av samma låt och nu blir det väl vitalt och snurr igen, kan man tro.
Den inleder med det sedvanliga matchreferatet, fortsätter med rodd utan åror, tar oss vidare mot vedertagen tjatig dansant stomp, lite Voice Change och pratsång och allt klockar in på två och en halv minut.
En evighet för mig.
En hit i Norge.
Det kan du fethaja.
Det kan du banne på, som vi säger på norska.

Vinden viner, vargen ylar och björnen smyger ur sitt bo med solsken i blick. Det är kanske måndag mitt i veckan. Tidig vår. Snö som knarrar. En bit att vandra.
Norge ligger på andra sidan fjället. Hon är på väg hit. Till Sverige. Granngårds.
Det är dåliga stövlar och knas med knän.
Men valet är oåterkalleligt. Det är strävan och stånk. Livet på 1800-talet var det. Sträv och stånk.
Hon vandrar över Oviken, sälryggar med öppna vidder och ekande morgonstunder.
Hansine Pedersdatter bosätter sig på Koludden vid Storsjöns strand i Jämtland.
Hon föder en son. Birger.
Min gammelmorfar.
Alltså är jag per automatik praktiskt taget norsk.
Heja Norge!

Snygg VM-låt.
Från Essex kommer duon Death of Guitar Pop.
Englands bästa ska-band (tillsammans med Skapones) med samma takt, atmosfär och ton som banden som fångar mig i slutet av sjuttiotalet, där alla ligger på mitt favorit-label 2 Tone.
Ja, ni vet Madness, The Specials, The Beat och de andra.
”We’re Telling ’Em” är en gladlynt parafras av Stings ”Englishman in New York”.
Snabb baktakt rakt upp i den trasiga ljumsken.
Och eftersom jag är lite rödhylt, ofta bränner min rygg och lika frekvent får gå omkring med plåster på en flagnad näsa och känner mig väldigt hemma på Beckindale (Hem till gården) är jag nästan per automatik praktiskt taget engelsman.
Heja England!

De fladdrar förbi i tid och otid.
Chris Härenstam och Glenn Strömberg.
Sveriges Televisions Helan och Halvan.

Trevlig fotbollssommar!



Taggat:   

Magnus Jacobsson Magnus Jacobsson
Krönikör

Bidra med Swish Gillade du det du läste?
Bidra på Swishnummer 123 131 03 09

Bli medlem Bli stödmedlem i Sala-Heby Fotboll.
Känn dig delaktig för 200 kr/år.



Mer läsning


Ð     ï àààà  �    àà  ÐH°ÀÐÐÀÀ°ÀPÐìÀÐÀ�°�Àð à � à  À�Àà³PÀà³ � à  À�²Pв�³�À� Ð°Ã½HÐ@