Jag har spelat med Pytte, eller som han heter: Peter Lund.
Det var i Sala FF:s B-lag och kanske även någon A-lagsmatch.
Och jag var imponerad.
Minns också hur SFF:s P73-lag tog Sverige med storm.
Ja, så var det.
Det var ett gäng grabbar som redan som unga pojkar visste hur man skulle bete sig på en fotbollsplan.

Sedan följde jag som journalist på Sala Allehanda Peters framfart och när Grällsta IF var som bäst och spelade i division 4 var han lysande.
Kanske hade jag dock väntat mig att se Peter ännu högre upp i seriesystemet, men som ni kommer att märka när ni läser om hans karriär så saknades något.

Men för mig är Peter Lund en av de största talanger som kommit fram i den lokala fotbollen.
Det var också därför han för 38 år sedan, 1988, fick åka med Västmanlands länslag till Elitlägreti Halmstad.

Vad minns du om dagarna i Halmstad?
– Jag kan inte säga att jag minns jättemycket. Det var mycket träning och match minns jag. På den tiden fick ju hela länslaget åka till Halmstad, så vi mötte andra län. Minns jag rätt mötte vi Södermanland, Uppland och Gotland, berättar 53-årige Peter.

Vad minns du om matcherna och hur ni bodde?
– Jag minns att vi bodde i skolsal och att jag sov bredvid Mathias Elison (då i Ransta IK). Av matcherna minns jag faktiskt inte jättemycket.

Kom det som en överraskning att du blev uttagen?
– Nja, det hade ju varit många uttagningar och hade gått bra så jag tror inte att jag blev så överraskad. Men å andra sidan tror jag inte att jag funderade så mycket på det.

Hur långt hade du kommit som spelare då? Spelade och tränade du med din klubbs seniorlag?
– Jag spelade främst i Sala FF:s P73-lag, men också med P70 och P72. Vid den här tiden hade jag nog börjat träna en del på Annedal med A-laget under Hasse Ljungs ledning, men inte spelat matcher.

Vad var din position på planen?
– Jag var innermittfältare.

Minns du hur det gick för dig i Halmstad?
– Jag blev tyvärr skadad tidigt på lägret, så jag hann inte spela så mycket.

Var det någon i laget som tog sig långt som spelare?
– Den som kom längst från Västmanland var väl Johan Anegrund som då representerade Skiljebo SK. Han spelade många år i Allsvenskan och gjorde någon landskamp.

Vad hände med din fotbollskarriär efter lägret?
– Jag minns att Västerås SK kontaktade mig flera gånger och faktiskt också AIK vid ett tillfälle. De hade sett mig i pojkallsvenskan med P73-laget och erbjöd mig att komma och träna. Men jag tackade nej. Jag hade nog inte det rätta drivet som krävs och trivdes bäst med kompisarna i Sala. Jag stannade i Sala och spelade några år i Sala FF i division 3, ett år i Bälinge i division 3 och i Grällsta IF.

Är du nöjd med vad det blev?
– Jag hade aldrig ambitionen att ”komma vidare”. Jag ville göra det jag tyckte var roligt. Jag hade säkert ändå inte haft förutsättningarna att komma högre i seriesystemet. Men eftersom jag tyckte det fanns annat som var roligare så var det givet att jag skulle bli kvar i den lokala fotbollen. En karriär ska inte utvärderas efter hur högt man spelat – utan utifrån hur roligt man har haft. Och jäklar vad roligt vi hade i både Sala FF och Grällsta IF. Man levde liksom med kompisarna dygnet runt.

Vad har du för kontakt med sporten fotboll numera, både lokalt och i ett större perspektiv?
– Fotboll har alltid varit och kommer alltid vara en stor del av mitt liv. Först som spelare från 5 års ålder och fram till slutet av spelarkarriären nästan 25 år senare, sedan som ungdomsledare i många år och styrelseordförande i Sala FF i ett par år. Nu är jag ”bara” en stöttande och skjutsande förälder till min grabb Elias som spelar i VSK:s akademi. Han har allt det driv som jag saknade och dessutom bättre egenskaper som spelare, så där blir min roll att skjutsa och stötta och ibland också bromsa, säger Peter och fortsätter:
– Jag är ofta på Lärkan och tittar på Sala FF. Jag har besökt flera VM och EM och tagit med min grabb på flera av de stor arenorna i England, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien. Fotboll har alltid haft en central roll i mitt liv. Oavsett om det är en division 6-match på Lärkan eller VM.

✔️ Tidigare avsnitt i serien
Pelle Johansson: “Oerhört stort att bli uttagen”
Magnus Jacobsson: ”Jag fick goda vitsord”
Minna Hammarbäck: ”Tacksam att Bälinge IF hörde av sig”
Håkan Eriksson: “Jag spelade nog lite för länge”
Lotta Holmér: “Förstod nog inte hur stort det var”