Han är kanske en av de största bolltrollarna den lokala fotbollen har sett!
Det kan vi säga om den i dag 60-årige Magnus Jacobsson.
Jag kanske är partisk i frågan eftersom jag spelade med honom under många år och att vi två kanske var anledningen till att pojkar födda 1965 var ett ganska bra lag.
Lite skryt och lite sanning…

Men Magnus gjorde en lite mer framgångsrik fotbollsresa än undertecknad och det var något som vi alla såg skulle ske tidigt.
Magnus hade det mesta i verktygslådan för att kunna ta sig långt och det blev spel i den näst högsta serien.
Där spelade han bland annat med Ulf Eriksson, Mats Wahlberg och Peter Gerhardsson – alla tidigare framgångsrika i allsvenskan med Hammarby IF och även i landslaget.

Skriva och formulera sig kan Magnus också och den senaste månaden var han Sala-Heby Fotbolls VM-krönikör.
I dag får han berätta om sin karriär och om när han för 45 år sedan blev uttagen till Elitlägret i Halmstad.

Du var med på Elitlägret 1981. Vad minns du av dagarna i Halmstad?
– Det var träning och match hela tiden. Jag kommer inte ihåg så mycket mer. Det är länge sen. Men landslaget hade ett läger där samtidigt och vi kollade in några träningar. Med förbundskapten Laban Arneson. Jag minns Micke Rönnberg från Hammarby, Glenn Hysén och Robert Prytz, berättar Magnus

Vad minns du av matcherna och hur ni bodde?
– Vi bodde i ett klassrum. Nära kiosken. I vanlig ordning höll jag mig lite på min kant. Jag minns att jag köpte glass, låg på madrassen och läste Aftonbladet mest hela tiden. Tommy Davidsson från Djurgården var tränare. Bra väder.

Kom det som en överraskning att du blev uttagen?
– Jag hade varit med i länslaget under flera år, så det kom inte som en överraskning. Ända sedan den stora uttagningsgallringen på Lögarängen i Västerås något år innan var jag bofast. Det var närmare 80 grabbar i några småstugor. Mycket acne, målbrott och pubertal armsvett på samma ställe. Något år efter Halmstad skulle jag fortsätta upp i länsjuniorerna, men jag tackade nej. Jag vet egentligen inte varför, men jag antar att jag ville ha mer tid att lyssna på Iron Maiden.

Hur långt hade du kommit som spelare då? Spelade och tränade du med din klubbs seniorlag?
– Jag blev uppkallad till Annedal av tränare Hugo Karlsson och fick träna med A-laget, men det var mest juniorlaget som gällde.

Vad var din position på planen?
– Jag spelade vänster mittfält. Men av någon oerhört konstig anledning blev jag satt att spela vänsterback när vi senare spelade i Folksam Cup. Där missade jag förresten en straff. Stolpe stolpe ut.

Var det någon i laget som tog sig långt som spelare?
– Jag kan inte minnas att någon spelade på högsta nivå i fotboll. Möjligen Stefan Nilsson från Arboga som spelade i Örebro SK en period. Jag tror det. Däremot flera från Västerås som spelade i Västerås SK i Elitserien i bandy. Och även i landslaget.

Minns du hur det gick för dig i Halmstad?
– Jag fick goda vitsord under den tiden. Det stod förbundsfolk lite överallt och antecknade. Det var ju en enda stor scen att visa upp sig för att senare få spela i pojklandslaget. Om mitt spel renderade några pennstreck i blocken vet jag inte. Men det gick bra för mig. Spelade alla matcher. Gjorde ett mål mot Blekinge.

Har du något minne av du i Halmstad eller i annan distriktslagsmatch mötte någon spelare som nådde långt i karriären?
– Vi mötte Stockholm vid ett flertal tillfällen under åren. Anders Limpar, Stefan Rehn och Lasse Eriksson, som är jämngamla med mig, borde ha spelat där.

Vad hände med din fotbollskarriär efter lägret? Är du nöjd med vad det blev?
– Jag tog plats i Sala FF och var med när vi tog oss upp i division 3 säsongen 1983. Bästa laget jag spelat i. Jag fortsatte under 1980-talet i klubben, innan jag skrev på för Enköpings SK i division 1 Norra 1991 (motsvarar Superettan i dag). Sejouren där blev kort. Det var inte riktigt min grej. Under några i mitten av 1990-talet hade jag en bra tid tid Heby AIF. Jag drog av korsbandet 1997 och sen var det slut på det roliga.

Hur långt nådde du och hur länge spelade du?
– Jag skadade mig illa när jag var 33 år. Min ambition var ändå att fortsätta efter rehabilitering. Men det funkade inte. Jag skaffade mig barn och fru. Sånt går alltid före. Min dröm som liten var spela allsvenskan. Jag har alltid sagt att om, jag säger om, så kanske kanske, om jag hade haft en annan inställning och bitit ihop. Nu blev det inte så, men det var nära. Så jag får vara nöjd.

Vilka klubbar spelade du i under karriären?
– Moderklubb är IFK Sala. Därefter blev det IFK/Norden, Sala FF, Enköpings SK, Heby AIF ocH Norrby SK.

Vad har du för kontakt med sporten fotboll numera, både lokalt och i ett större perspektiv?
– Jag har ett ganska obefintligt förhållande till den lokala fotbollen. De senaste åren har jag följt min son August i Upsala IF.
Annars ser jag alla matcher med Hammarby. På tv:n eller på plats. Och Arsenal förstås, berättar Magnus Jacobsson.

✔️ Tidigare avsnitt i serien
Pelle Johansson: “Oerhört stort att bli uttagen”