Sala och Heby kommuner har fått ett antal spelare som nått allsvenskan i fotboll.
Här har ni en till som mycket väl hade kunnat spelat i högsta serien.
Men Eva Gustafsson ville inte lägga ned så mycket tid på att sparka på bollen.

Ransta IK fyller 100 år och det ska givetvis firas.
I höst kommer det att bli stor baluns i nya idrottshallen.
Men det har firats tidigare i klubben. Bland annat hösten 1977.
Då vann klubbens damlag elitserien efter endast en förlust på tolv matcher och klev upp i den näst högsta serien.
På den tiden en stor händelse i den lokala fotbollsvärlden.

En av spelarna var Eva Svendsen, en då 15-årig fotbollstalang som öste in mål.
Hur bra var ni när ni spelade i näst högsta serien?
– Vi var väl okej med tanke på den tunna trupp. Vi fick väl precis ihop en laguppställning. Så om någon inte kunde spela blev vi förstås sårbara, berättar den nu 57-åriga Eva som efter giftermål heter Gustavsson.

Vi träffas på den hemvändardag som föreningen arrangerade för några veckor sedan.
Något spel för Eva eller några andra tjejer den dagen blev det inte.
Men det var många kära möten när flera av spelarna som var med på 70- och 80-talet passade på att besöka Mullevi.
– Det skulle vara kul att spela igen, men det går inte, säger Eva och tittar sig omkring.

Lite förvånad är hon att Sala-Heby Fotboll vill göra ett reportage på henne.
Kanske förstår inte Eva hur bra hon egentligen var.
Bland annat gjorde hon 74 av RIK:s flicklags 94 mål när de vann serien 1976.

När började du spela fotboll?
– Ransta IK startade flicklaget 1972 och då började jag spela tio år gammal. Ett år tidigare hade damfotbollen startat. Jag spelade sedan min första match i damlaget när jag var elva år då det fattades spelare. När jag var tolv år började jag spela i damlaget om det inte krockade med flicklagsmatcher, berättar hon.

Nio år senare blev det en paus, under vårsäsongen 1981 spelade Eva några matcher, men i början av september samma år föddes hennes första dotter.
– Jag började igen och spelade till 1984 då jag blev gravid igen. Sedan lades damlaget ned året efter, berättar Eva.
Det betyder att blott 22 år ung slutade Eva med fotboll.

Vem var det som lockade in dig på fotbollen?
– Jag har alltid spelat fotboll hemma på gräsmattan och på alla raster när jag gick i skolan. Självklart började jag spela så fort jag fick chansen ingen behövde locka ner mig jag var säkert överlycklig över att äntligen få spela. Jag hade ju också storasystrar som spelade i damlaget när den startade 1971.

Den lediga tiden tillbringades antingen på Mullevi (som då hette Ransta IP).
– Antingen var vi där eller på grusplanen vid skolan- Där hoppade vi längd- och höjdhopp eller så lekte vi röda-vita rosen i skogen. På vintern spelade vi ishockey och vi var några tjejer som ofta spelade med killarna, minns Eva.

Snabb och teknisk och en bra speluppfattning.
Så beskriver Eva sig själv som fotbollsspelare.
Sedan kan vi fylla: Ett målsinne få förunnat
Du gjorde massor med mål, hur gick de flesta mål till?
– Ofta långbollar som jag fick springa på. Målen placerade jag i mål eftersom mina skott inte var något vidare.

Eva blev moderklubben trogen, men visst fick hon anbud.
Inte så konstigt, Ransta IK var ett av länets bästa damlag på 70-talet.
– IFK Västerås och Gideonsberg hörde av sig. Jag tror det var när jag spelat klart i flicklaget. Jag tackade nej, ville inte lägga så mycket tid på fotbollen.

Om du skulle nämna några bra spelare du spelat med, vilka blir det då?
– Svår fråga, ingen nämnd, ingen glömd. Många var bra och hade olika kvaliteter och alla behövs i ett lag. Jag hade ju inte gjort så många mål om de bakom mig inte gjort sitt jobb.

Efter fotbollskarriären blev det sedan en annan sport som lockade Eva: Bowling.
Under flera år var hon en viktig kugge i Salaklubben BK Agda.
Men även den karriären är nedlagd.
– Bowling har jag slutat med. Många spelare slutade och idag finns det inget damlag i Sala.
Har du fotbollsintresset kvar?
– Missar inte en EM- eller VM-match. Men fotboll på klubblagsnivå är inget jag är intresserad av. Nu börjar ett av mina barnbarn spela och det ska bli roligt att följa laget, Djurgården, som hon ska spela i.

På Mullevi fick Eva prata gamla minnen med sina forna lagkamrater och hon såg ut att trivas.
– Jag har egentligen ingen kontakt med min lagkamrater och det var väldigt trevligt att återse alla. Man blev sugen på att spela, hjärnan vill men kroppen skulle nog protestera.
Hur länge sedan är det du spelade på Mullevi?
– Det är så länge sedan så jag minns inte, säger Eva Gustafsson.

Namn: Eva Gustafsson.
Ålder: 57 år.
Bor: Sala.
Familj: Man, två döttrar och sex barnbarn.
Yrke: Är just nu mellan två jobb.
Äter helst: Fisk.
Dricker helst: Beror på, till vardags vatten och sedan en kall öl till helgen.
Favoritlag: Djurgårdens IF, laget som mitt barnbarn Theo tillhör.
Fritidsintressen: Mina barnbarn, sommarstugan, fiske och alla goa vänner.