Han kan vara den största talangen den lokala fotbollen hittills fått bevittna.
Ställer du frågan till mig blir svaret: Ja!
Nu har jag dock inte hela sanningen, mina ögon på den lokala fotbollen har bara varit med sedan mitten av 80-talet.
Men det jag hann se av den då unge RIK-aren var något alldeles extra.

Conny Collander!
Ni som besökte Mullevi sent 80-tal vet vad det här kommer att handla om.
En spelare som hade alla verktyg för att kunna nå riktigt långt.
Långt kom dock Ranstasonen, det blev flera säsonger i superettan med Västerås SK, en officiell landskamp som 16-åring och han var dessutom mycket nära att få spela allsvensk fotboll.

Som sjuåring startade Conny sin karriär i moderklubben och likt många andra tillbringade han mycket tid på Ransta IP, som arenan då hette.

Hur mycket tid tillbringade du som ung där?
– Massor. Förutom matcher och träningar var jag nere på Mullevi och spelade boll med kompisarna, speciellt på sommarlovet då man tillbringade hela dagar där, berättar Conny.

Han har hunnit bli 50 år och bor sedan många år i Västerås med sin familj. Ni som följer fotbollen vet att han har en son, Pontus, i Skiljebo SK och en i allsvenska Örebro SK, Dennis.
Fotbollen finns med andra ord kvar hos Conny i högsta grad.

I Ransta IK var han med i generation spelare som vann mycket både som pojk- och juniorlag.

När debuterade du i A-laget?
– Jag tror det var mot Hallstahammar 1985. Det blev 3-3 och jag tror till och med att jag lyckades “struppla in” en kasse.

Fyra år senare drog han som 20-åring i väg till Västerås SK.
Där spelade han sedan fram till 1997.
För övrigt samma år som VSK spelade i högsta serien för första gången sedan 1978.

Var du nära att spela i allsvenskan det året?
– Om jag minns det rätt så var det rätt nära. Jag skadade mig på försäsongen mot IFK Norrköping när jag sprang ihop med deras målvakt. Det tog ett tag innan jag återhämtade mig från det men några omgångar in i allsvenskan fick jag besked av tränare ”Liston” Söderberg att jag skulle starta nästa match som jag tror var mot Ljungskile. Jag skulle bara spela B-lagsmatchen som gick några dagar innan först. Tyvärr lyckades jag dra korsbandet i höger knä för tredje gången då så det blev ingen allsvensk match, berättar Conny.

Första korsbandsskadad råkade han ut för som junior på en inomhuscup med Ransta IK i Borås.
– Jag minns att vi ledde matchen med väldigt mycket och att jag och Magnus (Sköldmark) satte press på en spelare djupt ner på deras planhalva. Jag tog bollen av honom när han försökte passera mig men sen ramlade han över mitt utsträckta ben och det vek sig inåt så att främre korsband och inre ledbandet trasades sönder i knäet.

Andra gången var vid en regnig bortamatch med VSK mot Sundsvall.
– Då landade jag snett efter en nickduell. Efteråt fick jag reda på av vår tränare att jag hade varit aktuell för U21-landslaget, det var lite tungt.

Du hade potential att komma långt som spelare, var det något du kände när du spelade?
– Jag märkte att det gick ganska bra när jag var skadefri men det är mycket som ska stämma för att man ska lyckas inom fortbollen.

Conny spelade en inofficiell pojklandskamp som 16-åring.
Vad minns du av den?
– Jag minns att det var väldigt stort att få ta på sig landslagsdressen men jag minns inte så mycket från själva matchen. Märker att det var ett tag sedan.

Då kan jag berätta att i januari 1985 spelade Conny en match med pojklandslaget mot division 5-laget Norrahammars IK i Strängnäs i samband med ett läger.
Conny gjorde ett mål. Matchen räknas dock inte som en landskamp.

Just nu har inte Conny någon officiell roll inom fotbollen.
– Jag följer mina söner i deras lag och ser mycket fotboll i övrigt också.

Det här ska förstås inte enbart handla om hans tid i VSK och om de tre korsbandsskadorna.
Ransta IK fyller 100 år och Conny Collander räknas som en av klubbens allra största.
Då blir man förstås även nyfiken på vilken den bästa spelaren som han spelat med i klubben.
– Jag tycker Lasse Nilsson var en riktigt bra spelare men den som sticker ut lite extra är ju Magnus Sköldmark.

Conny spelade i A-laget 1985-88, fyra säsonger där RIK hade ett riktigt bra lag och var nära att kliva upp i division 3.

Följer du RIK på något sätt?
– Inte så mycket, det blir mest att titta på tabellen när man får läge och sen har jag en ”gammal” barndomsvän som fortfarande är aktiv i klubben som jag brukar få lite info ifrån.

Senast Conny besökte Mullevi var i slutet av maj när Ransta IK anordnade hemvändardagen.
– Det var riktigt trevligt att träffa alla ”gamla” bekantingar igen, skulle vara kul om man kunde göra detta i någon form som ett årligt event.

Men du var inte med och spelade, går det inte?
– Nej, det är lite för stor risk med alla gamla krämpor. Jag gjorde mitt sista inhopp mot TV-laget för VSK för några år sedan och de tio minuterna tog mig en flera veckor att återhämta mig ifrån, så vis av erfarenhet passar jag mig för att spela fotboll.

Namn: Conny Collander.
Ålder: 50 år.
Familj: Fru Marita och två söner, Pontus och Dennis.
Bor: Västerås.
Yrke: På Mälardalens högskola som verksamhetsledare för NetCenter och programsamordnare för våra nätverksprogram.
Äter helst: Är en allätare men thai-mat är aldrig fel.
Dricker helst: Vatten
Ser på tv: Ja, men det blir mindre och mindre av ”linjär-tv” och mer streamade tjänster.
Läser: Allt möjligt men just nu är det mycket om personlig utveckling.
Fritidsintressen: Jag följer sönernas fotboll och sen har jag cyklat en hel del, går på gym och har även så smått att börja snegla på golfklubborna igen.