Sommaren 2003 var det bara en lokal pojklagsspelare som blev uttagen till Elitlägret i Halmstad.
En spelare som höll fanan uppe länge och som under många år var tongivande i Heby AIF – Jonas Ahlin.
Jag vet inte hur många matcher jag har sett med Jonas på planen, men många är det.
Ni som aldrig fick förmånen att se Jonas spela så kan hans spelstil sammanfattas så här: Bollvinnare som jobbade hårt i 90 minuter.

Du var med på Elitlägret 2003. Vad minns du av matcherna och hur ni bodde?
– Vi lirade tre matcher och vi bodde på skola med laget. Jag minns att jag gjorde en riktigt bra första match mot Örebro län. Sedan två mindre bra insatser, berättar Jonas Ahlin som i år fyllt 38 år.

Kom det som en överraskning att du blev uttagen?
– Nej, det var det inte. Jag gick som topp-2 av totalt fem centrala spelare i truppen.

Hur långt hade du kommit som spelare då? Spelade och tränade du med din klubbs seniorlag?
– Jag var uppflyttad i Heby AIF:s seniorlag vid den tiden, 14-15 års ålder.

Vad var din position på planen?
– Centralt på mitten. Mest defensiv mittfältare.

Var det någon i laget som tog sig långt som spelare?
– Det var många som kämpade på i juniorålder och elitsatsade tidigt i klubbar som Djurgården AIK, Sirius och så vidare. De som tog sig längst gick en lite krokigare väg. Sebastian Rajalakso och Andres Torleifsson blev nog till slut mest framgångsrika med allsvensk seniorkarriär.

Minns du hur det gick för dig i Halmstad?
– En godkänd insats, men för att ta sig vidare därifrån krävdes i princip tre riktigt bra matcher för att uppmärksammas till första landslagstruppen på 30-40 spelare. Som bäst var jag tionde reserv till ett läger med matcher.

Har du något minne av du i Halmstad eller i annan distriktslagsmatch mötte någon spelare som nådde långt i karriären?
– Vi spelade vid flera tillfällen mot Småland och Örebro på vägen till Halmstad och i Halmstad. Mot Småland blev det mycket jaga efter Rasmus Elm och i Örebro Pierre Bengtsson minns jag. Emir Bajrami från Köping tror jag att jag mötte via ett talangläger med de fem främsta från Uppland och Västmanland.

Vad hände med din fotbollskarriär efter lägret? Är du nöjd med vad det blev?
– Jag var till stor del skadedrabbad under alla de åren. Jag minns att jag slutade elitsatsa två år efter Halmstad. Jag är lite missnöjd med att jag inte gjorde någonting mer av det när jag hade lirat som senior fem-sju säsonger. Men jag skaffade familj tidigt så det passade mindre bra.

Hur långt nådde du och hur länge spelade du?
– Division 2 med Heby AIF, men när vi tog steget upp där slutade jag några säsonger. Jag var less på att ha ont.

Vilka klubbar spelade du i under karriären?
– Heby AIF och Grällsta IF.

Vad har du för kontakt med sporten fotboll numera, både lokalt och i ett större perspektiv?
– Det blir väldigt mycket lokal fotboll för mig. Både som ledare och supporter. Det trivs jag bra med, säger Jonas Ahlin.

✔️ Tidigare avsnitt i serien
Pelle Johansson: “Oerhört stort att bli uttagen”
Magnus Jacobsson: ”Jag fick goda vitsord”
Minna Hammarbäck: ”Tacksam att Bälinge IF hörde av sig”
Håkan Eriksson: “Jag spelade nog lite för länge”
Lotta Holmér: “Förstod nog inte hur stort det var”
Peter Lund: ”AIK och Västerås SK hörde av sig till mig”
Johanna Boman: “Minns bäst att jag fick spela All star-matchen”
Helena Cajander: “Det var roliga och lärorika dagar”
Evelina Back: ”Jag var en stolt lagkapten”
Elin Johansson: ”Vi hade världens fulaste träningsoveraller, senapsgul och röd, i mjukismaterial”