Här har vi en som fortfarande är aktiv – Alexander Söderström.
En riktig måltjuv som öst in bollar för sitt Västerfärnebo AIK och under två säsonger i Sala FF.
För 16 år sedan var han den enda lokala spelaren som blev uttagen till Elitpojklägret i Halmstad och givetvis gjorde han några mål där också.
Men en minst lika stor talang var han i ishockey.
Jag hade sagt innan att efter den sommaren skulle jag sluta med fotboll för att satsa på hockey i stället men fick följa med ändå, berättar han.

Du var med på Elitlägret 2010. Vad minns du av dagarna i Halmstad?
– Jag minns att det hade snackats om Elitlägret i bra många år innan och att det var en rätt stor grej att få åka med på. Det var jag och en kille från Köping sen var resten från Västerås. Så man var inte så superkaxig när man var där. Vi tränade två gånger om dagen och match varannan dag, minns den i dag 31-årige Alexander Söderström.

Vad minns du av matcherna och hur ni bodde?
– Minns att vi spelade tre matcher och att vi vann två och spelade oavgjort i en. Det var rätt stor skillnad på taktik och saker att tänka på där än vad man var van vid i Västerfärnebo AIK. Mycket analys både under och efter match av vissa detaljer och dagen innan varje match skulle man tänka på vissa saker som man ville skulle hända på matchen. Vi bodde i ett klassrum i en stor skola precis bredvid planerna. Det är väldigt speciellt att ligga och sussa 20 centimeter från närmaste lagkamrat.

Kom det som en överraskning att du blev uttagen?
– Ja, det kom väl lite som en överraskning. Jag hade sagt innan att efter den sommaren skulle jag sluta med fotboll för att satsa på hockey i stället men fick följa med ändå. Rent spelmässigt tycker jag ändå att jag var värd att vara där.

Hur långt hade du kommit som spelare då? Spelade och tränade du med din klubbs seniorlag?
– Tycker ändå att jag var i min prime i den åldern. Spelade både fotboll och ishockey och fick både explosivitet och styrka från hockeyn som jag hade väldigt stor nytta av i fotbollen. I den åldern tänker man inte så mycket heller, man dribblar, springer och skjuter på allt. Hade väl också turen att växa mycket och tidigt med, men hade ändå bra koordination. Jag började spela i Västerfärnebo AIK:s A-lag när jag var 13-14 år. Vi hade ett riktigt bra juniorlag tillsammans med Ransta IK men man tyckte ändå att det nästan var coolare att spela division 7 mot gubbar som sett sin prime för 30 år sedan. Det var ju bara trams så här i efterhand.

Vad var din position på planen?
– Jag spelade mestadels anfallare men fick även spela en halvlek som yttermittfältare vilket inte är en favorit.

Var det någon i laget som tog sig långt som spelare?
– Diego Montiel är väl den som blev något. Han har spelat i Sirius och Örgryte tror jag. Annars var det ingen som blev något förutom nån enstaka match med Västerås SK.

Minns du hur det gick för dig i Halmstad?
– Det gick väl ändå helt okej. Lyckades göra två mål så det var jag ändå nöjd med.

Har du något minne av du i Halmstad eller i annan distriktslagsmatch mötte någon spelare som nådde långt i karriären?
– Jag har alltid varit usel på spelare som jag mött, så jag har inte en aning om det var någon som blev något av dem.

Vad hände med din fotbollskarriär efter lägret? Är du nöjd med vad det blev?
– Efter Halmstad så drog vi på Gothia Cup med vårt juniorlag där vi blev utslagna av BK Häcken. Vi hade dem ett tag och hade en boll i ribban om jag inte missminner mig. Efter det slutade jag med fotboll och flyttade upp till Leksand för att gå ishockeygymnasium. Höll uppe med fotbollen i fyra år, sen började jag spela i Västerfärnebo AIK igen. Spelade där ett år innan jag bytte till Sala FF och spelade där i två år. Sen tillbaka till Vaiken igen och hela resan till division 3 och “When We Were Kings” med Erik Niva. Är väl framförallt nöjd med vad vi lyckades åstadkomma i lilla Västerfärnebo och att vi tog oss så långt vi gjorde.

Hur långt nådde du och hur länge spelade du?
– Det blev division 3 med både Sala FF och Västerfärnebo AIK. Spelar lite fortfarande men la väl ner mer ordentlig fotbollsträning för två år sedan. Så jag var väl ynka 29 när kroppen sa ifrån.

Vilka klubbar spelade du i under karriären?
– Västerfärnebo AIK och Sala FF.

Vad har du för kontakt med sporten fotboll numera, både lokalt och i ett större perspektiv?
– Spelar lite fortfarande i Västerfärnebo AIK. Nu är det för att de ska vara kul och hänga på Svedbo och träffa kompisar. Sen blir det väldigt mycket fotboll hemma med min son. Fotbollen har gett mig otroligt mycket. Det är ett intresse som jag hoppas jag ska kunna föra vidare, säger Alexander Söderström.

✔️ Tidigare avsnitt i serien
Pelle Johansson: “Oerhört stort att bli uttagen”
Magnus Jacobsson: ”Jag fick goda vitsord”
Minna Hammarbäck: ”Tacksam att Bälinge IF hörde av sig”
Håkan Eriksson: “Jag spelade nog lite för länge”
Lotta Holmér: “Förstod nog inte hur stort det var”
Peter Lund: ”AIK och Västerås SK hörde av sig till mig”
Johanna Boman: “Minns bäst att jag fick spela All star-matchen”
Helena Cajander: “Det var roliga och lärorika dagar”
Evelina Back: ”Jag var en stolt lagkapten”
Elin Johansson: ”Vi hade världens fulaste träningsoveraller, senapsgul och röd, i mjukismaterial”
Jonas Ahlin: ”Jag minns att jag gjorde en riktigt bra första match mot Örebro län”