Fotboll handlar inte alltid om segrar och förluster.
Det är också en sfär som hela tiden visar sig ta små oskyldiga galna krumsprång, inhumana överträdelser och märkliga ting.
Fotbollen är livets spegel.
På gott och ont.
Här har ni del 2 i min genomgång.

Utan Johan ingen Cruyff
Jag kan tycka att holländska ibland låter som att man kör en tandläkarborr igenom korrugerad plåt.
Johan Cruyff talade med fötterna. Det vet jag.
Jag fyller tolv år den 19 september 1977. Det är en bra dag. Jag är en ung pubrockare, spelar Steve Gibbons Band och får, denna glädjens dag, ”Stick to me” med Graham Parker & the Rumours i ett platt paket.

I Barcelona går det värre.
I en lägenhet nära mitten av staden bor giganten Johan Cruyff med sin familj. Holländaren är fortfarande en världsspelare som suktar en förstaplats i ett mästerskap men bestämmer sig för att bojkotta turneringen i Argentina sommaren året efter. Skälet ska till en början var värdlandets militärdiktatur som med brutala medel tystade, mördade och låter det egna folket lida svåra kval.
Sanningen ligger mycket närmare än så.

Denna höstdag tar sig maskerade män in i våningen i Barcelona, binder och riktar gevär mot Cruyff och hans fru Danny Coster inför ögonen på deras barn (sonen Jordi spelar så småningom i bland annat Ajax, Barcelona, Manchester United).
Johan med familj släpps till slut och lämnar Barcelona, tar sig över till USA där holländaren spelar en säsong i Los Angeles Aztecs.
Världsmästare blir han aldrig.
Men legend, det blev han.

Läs mer: Signerat Jacobsson – ”Skrönor, sanning och skandaler, del 1”

Utan Åby ingen sång
Han ger ut plattan: ”Nätmusik – Georg ”Åby” Ericson dribblar på pianot” 1974.
”Vi är svenska fotbollsgrabbar” lägger sig på femte plats på Svensktoppen men inte med samma kraft som Muhammad Ali slår George Foreman på hakan senare under hösten.

Norrköpingen agerar under 80-talet kapellmästare i Tjadden Hellströms revyer.
Tjadden Hellström kunde förresten inte säga R.
Förbundskaptenen Åby Ericson kunde sjunga men också prata utan att tänka.
Ni kan er historia och det vedervärdiga.
I slutet av mars 1976 drar juntan i Argentina undan mattan på den humanistiska anständigheten. En brutal regim kliver resolut in – med allt vad det innebär.

Sverige har kvalificerat sig till VM 1978 och hela världen ser på.
Utom herr Ericson.
Han tar det lite piano.
”Jag har inte sett nåt.”
Säger han, slår an ett ackord i moll i tron att det är i dur.
Frågan är ställd huruvida förbundskaptenen märkt av regimens brutalitet, övergrepp och tortyr.
Pianisten lägger till:
”Det är säkrare i Buenos Aires än på Stockholms gator”.

Eriksson får svidande kritik, inte minst från spelare i egna truppen. Den vänstersinnade Roland Andersson från MFF, är en av dem.
Till protokollet ska också föras att samme Roland som var assisterande under Lasse Lagerbäck – likt en intellektuell neandertalare – under en landskamp mot Saudiarabien 2006, då kvinnor inte släpps in på arenan – utbrister:
”Om kvinnorna vill se matchen kan de göra det på tv”.

Åby Ericson slutade som förbundskapten 1979 och efterträddes av Laban Arnesson. Som för övrigt med myndig stämma – i ett ögonblick av intellektuell kollaps – ville klargöra att:
”Vill man se mål får man gå på hockey”.
Kan dom inte bara hålla käften.

Läs mer: Signerat Jacobsson – ”VM-historiens drömelva”

Utan brasse ingen bowling
I halvtid spelar IOGT:s folkdanslag några nyktra låtar till nykter dans och därefter blir det tjo och tjim med Hardes orkester på scenen ända fram till att midnattssolen går ner innan den hastigt bestämmer sig för att gå upp igen.
I samhället i Östergötlands södra delar bor närmare tio tusen, varav nästan alla dansar på tangenterna på Facit.
Skrivmaskinens Royal Albert Hall.

Sommaren är ömsom dålig ömsom lite sämre. På hotellet Hotell Stallet är det storfrämmat. Det är juni, en välkommen ledighet väntar och det ryktas om Lill Lindfors.
Det är grillat på bordet, frodigt gräs på Kopparvallen, Christer i bowlinghallen öppnar fast det ska vara stängt och om fem år skriver Ralf Edström på för klubben.

Klubben är Åtvidaberg och blir mitt – och, förmodar jag, resten av alla jag känner – favoritlag innan jag blir hängiven Bajare.
Raffe och gänget bärgar två SM-guld med nästan hela truppen i landslaget.
Kent Karlsson är lagkapten, Benno Magnusson lägger upp bollen på nacken och Conny Torstensson lägger i backen.
Men det visste inte världens bästa spelare som nu befinner sig i en av landets största bruksorter, eftersom det inte har hänt än.
Han gick i skogen och fann ro.
Edson Arandes do Nascimento har sedan februari varit gift med Rosemeri. Han är 25 bast och har några bra år kvar.
Det är 1966.

Pelé och hans kompisar i Brasiliens landslag laddar upp i Åtvidaberg en veckan innan VM-slutspelet i England.
Spelarna blir fridfullt uppvaktade, får skriva autografer, dofta på blåklint och spöa hemmalaget med 8-2.
Pelé imponerar och optimismen frodas att kunna ro hem ett tredje VM-guld.
Men.
Brasilien går aldrig vidare från gruppspelet och Pelé blir söndersparkad.
Då har Christer redan stängt bowlinghallen för sommaren, Lill Lindfors fortsätter sin turné tillsammans med Anders Linder och Svante Thuresson och IOGT:s folkdansgille är fulla av både beklagan och längtan.
Det är stilla och tyst i bygden.
Men man får i alla fall en vecka i paradiset.

Läs mer: Signerat Jacobsson – Nio matchställ och ett par skor

Utan Palme ingen målvakt
Jag passar på att smyga in lite svensk modern historia för den goda sakens skull.
Hans referenser till boll består främst av tennis med Harry Schein på fredagar och lite tvåmål med Ingvar Carlsson i regeringskansliet när lusten vill falla på.

Statsminister Olof Palme blir ju som bekant skjuten till döds i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen den kalla natten i februari 1986. Gärningsmannens flykt längs trappan som består av 86 avsatser i sten bör ha klockat in på ungefär en minut och sex sekunder (jag har provspungit).
Den historien har absolut ingenting med fotboll att göra, mer än att det handlar om samma Olof Palme som befinner sig i Tjeckoslovakien under slutet av 1940. Han reser runt i ett sargat Europa och hamnar så småningom i Prag där han träffar Jelena.
Tycke uppstår på det platonska planet och eftersom hon befarar finnas med på kommunistiska regimens listor över unga bråkiga, uppkäftiga och rebelliska studenter bestämmer de sig för giftermål där ett utländskt medborgarskap är hennes enda chans att kunna ta sig ur landet. Det blir ett skenäktenskap.

Sagt och gjort. Olof och Jelena kliver upp på altaret, någon månad innan Gunnar Nordahl skriver kontrakt med AC Milan.
De säger ja.
Ingen kastar risgryn, men nästan alla kastar blicken över axeln.
Hon hamnar i Sverige, blir läkare, gängar sig med professor Rolf Zetterström och de får en dotter som också kom att heta Jelena.
Hon blir också mamma.
Till Jakob Widell Zetterström.
Målvakt i VM.

Trevlig fotbollssommar!