Det här är kanske den mest kända spelaren som är med i den här serien om lokala spelare som blev uttagna till Elitlägret.
Pernilla “Pellan” Andersson!
Det är svårt att sammanfatta Pellan i en mening, men Jag gör ett försök!
Den främsta målskytten i Heby kommun sedan damfotbollen satte i gång på allvar 1971!

Pernilla har en speciell målkänsla och den infann sig redan som ung flicklagsspelare.
Men det var inte alls givet att hon skulle bli uttagen till Elitlägret för 15 år sedan…
Ett läger som även tvillingsyster Viktoria Andersson och Sala FF:s Evelina Forsgren var uttagen till.

Du var med på Elitlägret 2011. Vad minns du av dagarna i Halmstad?
– Jag minns att det var lärorika dagar och mycket nervositet. Det var såklart mycket fotboll om dagarna med både träningar, matcher och teori men vi var en härlig grupp och gjorde mycket roliga saker utanför planen också. Jag minns en hel del låtar som var nya under den här tiden som jag än idag kan relatera till lägret när jag hör dom, säger 30-åriga Pernilla

Vad minns du av matcherna och hur ni bodde?
– Jag minns inte så mycket. Jag tror att jag började på bänk alla matcher och om jag minns rätt så gick det inte så bra för oss resultatmässigt. Jag spelade kant när jag gjorde inhopp. Vi bodde i en skola och sov i ett stort klassrum så det var mysigt.

Kom det som en överraskning att du blev uttagen?
– Från början blev jag uttagen som reserv till lägret och blev väldigt besviken just då men jag fick ganska snabbt ett samtal några dagar senare att jag blivit inkallad pga återbud.

Hur långt hade du kommit som spelare då? Spelade och tränade du med din klubbs seniorlag?
– Jag och syrran Viktoria hade lämnat Tärnsjö IF och börjat i Vaksala SK under den här tiden. Jag var i en bra träningsmiljö och utvecklades snabbt, framförallt tekniskt, men jag fick nöta mycket bänk i A-laget. Däremot fick jag mycket speltid i både B-laget och Sirius F17-lag vilket var bra för mig.

Vad var din position på planen?
– Under lägret spelade jag på kanten men jag spelade forward i Vaksala SK under den här tiden.

Var det någon i laget som tog sig långt som spelare?
– Ja, det var en hel del spelare som sedan spelat i damallsvenskan, Elitettan och även utomlands.

Minns du hur det gick för dig i Halmstad?
– Minns bara att jag inte hade så mycket speltid men att jag försökte göra det bra när jag väl kom in.

Har du något minne av du i Halmstad eller i annan distriktslagsmatch mötte någon spelare som nådde långt i karriären?
– Vi mötte Anna Oscarsson som nu spelar i AIK, hon spelade med Gotland. Det är säkert några flera som tagit sig långt men jag har dålig koll idag.

Vad hände med din fotbollskarriär efter lägret? Är du nöjd med vad det blev?
– Jag var kvar i Vaksala SK något år till innan jag gick vidare och min karriär tog väl fart när jag bytte. Jag fick mer speltid och förtroende i Rimbo IF vilket gav mig mer motivation till att bli bättre och utvecklas. Tiden i Östervåla IF går inte att beskriva med ord förutom att det var magiskt. Jag är både nöjd och inte nöjd med fotbollskarriären. Om jag inte hade dragit korsbandet så tror jag att det hade sett annorlunda ut men samtidigt hade jag inte blivit den fotbollspelare jag är om det inte var för skadan. Så det är på två sätt. Jag önskar också att jag hade vågat mer som ung och testat mer.

Hur långt nådde du och hur länge spelade du?
– Jag spelade division 1 med Rimbo IF och trivdes bra där. Jag drog tyvärr korsbandet när jag var som bäst och när allt flöt på fotbollsmässigt. Efter skadan har jag spelat i Östervåla IF länge innan jag testade en kort period i Elitettan med Gamla Upsala SK.

Vilka klubbar spelade du i under karriären?
– Tärnsjö IF, Vaksala SK, Gamla Upsala SK och Östervåla IF.

Vad har du för kontakt med sporten fotboll numera, både lokalt och i ett större perspektiv?
– Jag har gjort lite inhopp i Östervåla IF senaste tiden och börjat fått tillbaka lite sug efter att spela igen. Jag har också spelat lite i Korpen under våren och gillar verkligen sjumannaspel. Annars kollar jag mycket fotboll både på tv och i verkligheten. Sambon är också stor fotbollsfantast. Jag saknar att vara tränare så det skulle jag kunna tänka mig ta tag igen framöver, säger Pernilla Andersson.

✔️ Tidigare avsnitt i serien
Pelle Johansson: “Oerhört stort att bli uttagen”
Magnus Jacobsson: ”Jag fick goda vitsord”
Minna Hammarbäck: ”Tacksam att Bälinge IF hörde av sig”
Håkan Eriksson: “Jag spelade nog lite för länge”
Lotta Holmér: “Förstod nog inte hur stort det var”
Peter Lund: ”AIK och Västerås SK hörde av sig till mig”
Johanna Boman: “Minns bäst att jag fick spela All star-matchen”
Helena Cajander: “Det var roliga och lärorika dagar”
Evelina Back: ”Jag var en stolt lagkapten”
Elin Johansson: ”Vi hade världens fulaste träningsoveraller, senapsgul och röd, i mjukismaterial”
Jonas Ahlin: ”Jag minns att jag gjorde en riktigt bra första match mot Örebro län”
Alexander Söderström: “Man var inte så superkaxig”