Hon var den första lokala spelaren som nådde landslaget.
Det här ska handla om Veronika Johansson – Hebytjejen som spelade i allsvenskan, blev uttagen till NM för U20-landslaget och som numera bor i Spånga.

Så är det, Veronika var först av alla lokala fotbollstjejer att nå landslaget. Året var 1995, månaden augusti när den då 20-åriga spelaren med Heby AIF som moderklubb var med på inofficiella Nordiska mästerskapen i finska Esbo.
Vad minns du av de två landskamper du spelade?
– Det var faktiskt tre. Två på NM där vi kom trea och en träningslandskamp i Norge efter det. Jag vill minnas att det fotbollsmässigt gick helt okej för mig. Jag fick inte spela första matchen i Finland men spelade sedan från start i de andra matchen. Det var ett härligt gäng att hänga med och jag hade turen att få Hanna Marklund som rumskompis, berättar Veronika, som nu hunnit bli 46 år.

Veronika bor i Spånga med sin sambo och två barn och det har gått över 38 år sedan hon inledde sin framgångsrika karriär,
– Jag började spela flickfotboll i Heby AIF när jag var sju år. Innan dess fick vi ofta följa med på mammas träningar.
När debuterade du i A-laget?
– Jag gjorde min debut som tolvåring, då som målvakt mot seriens jumbo, minns Veronika.

Men redan som flicklagsspelare kom framgångarna och anledningen var att årgångarna som hon spelade med i Haif vann en hel del.
– Vi hade ett bra flicklag, eller rättare sagt två. Både 74:orna och 75:orna hade flera spelare med i distriktslaget och båda de årgångarna i Uppland gick till final i Cup Kommunal. Vi vann serien flera år i rad och kom tvåa i Gothia Cup, berättar Veronika.

Hur gammal var du när du insåg att du kunde bli en riktig bra spelare?
– Svår fråga. Förutom en kort period under gymnasiet har jag alltid haft tränare som har trott på mig och sedan kom det steg för steg. Fotbollen var nummer ett väldigt tidigt men på den tiden var det enkelt att hålla på och testa många andra sporter också, något jag tror var positivt för min fotbollsutveckling. Att det kunde bli något mer förstod jag nog i samband med distriktslaget och att jag kom in på fotbollsgymnasiet i Borås.

Där blev det spel i Sandhults SK i division 2 säsongen 1992 och året efter värvades hon till klassiska klubben Öxabäck/Mark och spel i allsvenskan.
Två säsonger blev det där och med placeringarna femma och fyra i den högsta serien.
Men sedan begav hon sig hemåt och som 19-åring skrev hon på för Uppsalaklubben Bälinge IF. Där spelade hon i sex säsonger, fram till 2000 och som bäst blev det två tredjeplatser, 1997 och 1998.
Dessutom nådde Bälinge IF final i Svenska Cupen 1996, förlust 1-2 mot Älvsjö AIK.

Det var också med Uppsalaklubben som hon blev uttagen till U20-landslaget.
I dessa matcher spelade Veronika med många blivande A-landslagsspelare, bland andra Jane Törnqvist, Victoria Sandell, Karolina Westberg och Hanna Marklund.
Men också med sin brors blivande fru, Sara Call.
Minns ni varandra från de matcherna?
– Ja, det gör vi. Vi spelade ihop i allsvenska Bälinge på den tiden så vi kände varandra både före och efter.

Hennes sista säsong på elitnivå blev 2000 med Bälinge IF.
– Jag fuskade lite efter det i division 3 med Stuvsta IF och sedan i korpen i olika format fram till 2016 då kroppen sade ifrån.
Vad var din styrka?
– Bra spelförståelse, orädd och placeringssäker med ett hyfsat tillslag och en stark vilja.
Har du någon kontakt med fotbollen numera?
– Ja, sedan 2017 är jag en av tre ledare för dotterns härliga F10-lag i Spånga. Är också spelarmamma och ”tränarfru” till sonens P07-lag så det blir en hel del fotboll hemma, berättar hon.

Hur ofta är du ”hem” till Heby?
– Lite mindre nu i covidtider men flera gånger per år. Det är fortfarande ”hem” till Heby som gäller. Vi har storfamiljen där med barnens kusiner och mormor och morfar. Senast var i januari med både pulka- och skridskoåkning.

Och den lokala fotbollen följer hon med trots att det gått många år sedan en ung Veronika lämnade Heby för fotbollsgymnasiet i Borås.
– Dels pratas det en del inom familjen, men jag följer den också via Sala-Heby Fotboll och Upsala Nya Tidning.

Fakta Veronika Johansson.
Ålder: 46 år.
Bor: Villa i Spånga.
Familj: Sambo och två barn, William 13 år och Ida 10 år.
Yrke: CFO på ett undersökningsföretag.
Läser helst: Blandad skönlitteratur. Just nu läser jag Kristina Sandbergs ”Att föda ett barn”.
Ser på tv: Oftast något som passar hela familjen – allt från Mästarnas mästare till Harry Potter. Ibland blir det någon ”egen” serie när familjen somnat.
Äter helst: Skaldjur.
Dricker: helst: Bubbel.
Fritidsintressen: Egen träning och barnens fotboll, handboll och gymnastik. Läsa, äta middag med vänner, åka skidor och annat friluftsliv på den tid som blir över.